Lärartycket #13

#Lärartycket är en bloggstafett där lärare skriver om sitt yrke. Många är trötta på att låta sig definieras av andra. Det bästa sättet att ta makten över bilden av sig själv är att formulera den – och dela den.

Missa inte Fröken Anns enastående inlägg.

”Demokrati är att förstå och respektera att andra kan tycka olika”

Orden från en ung Olof Palme berör efter 41 år. Den skarpa ljussättningen och de osynkade läpprörelserna tar bort all inställsamhet. Plötsligt förstår jag vad läraryrket handlar om.

Det är inte ytlig disciplinering.

Det är inte sortering av arbetskraft.

Det är inte förmedling av ytliga faktakunskaper.

För att kunna förstå andras tankar krävs bildning. Det går att se tillvaron ur olika perspektiv. Det finns inga givna sanningar. Vi måste lära oss att stå ut med tanken att vi inte vet. Skolans uppdrag är att skapa utrymme för samtal som leder till att vi respekterar olikheter.

Jag möter ofta blivande studenter som är upptagna av att tänka rätt. De vill gärna visa mig och världen att de är goda representanter för samhället och ibland önskar jag att de vore en aning mindre stränga mot sig själv. Jag är orolig för att de inte orkar bevara sin moraliska föredömlighet och bakom normativiteten ruvar föraktet för svaghet.

Det är ingen rättighet att misslyckas – det är en skyldighet. Jag tänker ofta på Hedvig som anstränger sig för att förstå nya och lockande ord. Programmets innersta budskap är inte att vi måste ha ett stort ordförråd – det handlar om att våga pröva.

Många försöker skydda sig mot misslyckanden genom kvalitetssäkring och evidensbaserade metoder – vi andra prövar oss fram. I diskussioner med kollegor, barn och föräldrar arbetar vi oss fram mot ett professionellt förhållningssätt. Det finns inga andra vägar.

Detta inlägg är del 13 av bloggstafetten Lärartycket. Läs mer här.

Om Mats

http//tystatankar.wordpress.com Twitter: @tystatankar Lärarutbildare Malmö högskola Mail tystatankar( at )gmail.com http://pojkaktigorkester.wordpress.com/
Det här inlägget postades i Bedömning, betyg, Lärarutbildning, Utbildning, Värdegrund och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

20 kommentarer till Lärartycket #13

  1. Morrica skriver:

    Mats, du gör mig stolt. Du har tagit ett stort steg!

    Gilla

    • Mats skriver:

      Tack!
      (Har jag?)

      Gilla

      • Morrica skriver:

        Ja, det har du.

        Gilla

      • Mats skriver:

        Tack – förändring är bra.

        Samtidigt vill jag påminna om att det vi kallar bloggjag inte är sanningen om mig – utan en ganska välregisserad bild. Ibland tror jag på den själv.

        Gilla

        • Morrica skriver:

          Inte sanningen eller inte hela sanningen? Det första är en lögn, det andra är en självklarhet, och vilket du faktiskt avser gör viss skillnad.

          Bloggosfären är en offentlig plats där många väljer att visa upp delar av sina offentliga jag medan andra väljer att ta på sig en roll och försöka framstå som någon helt annan. Inte sällan leder det till att bilden av dem blir ännu tydligare än den varit om de valt den första strategin.

          Gilla

        • Mats skriver:

          Nu vandrar vi genom Joharis fönster och jag har mycket glädje av den enkla socialpsykologiska modellen. Min favoritkurs är, utan tvekan, nere till höger. Det jag inte vet om mig själv och det andra inte vet!

          Det är liksom där det händer!

          http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Joharifönster

          Gilla

        • Mats skriver:

          Min idé är att inte ljuga. Och på sikt minska glappet mellan olika roller till något vi kan kalla ett sammanhållet jag.

          Jag tror inte på bloggen som bikt eller botgöring – däremot är det trösterikt att andra brottas med samma frågor.

          Det vi på högskolan kallar reflektion är väl en form av tvivel. Att ifrågasätta världen, min bild av världen och till sist – mig själv.

          Gilla

          • Morrica skriver:

            Om inget annat tror jag det är en hållning som gör bloggandet enklare. Att försöka upprätthålla en fasad medför alltid en risk att man blir avslöjad, och i stället för samtal hamnar i konstiga förvecklingar.

            Tvivel på vad?

            Gilla

          • Mats skriver:

            Mitt tvivel är nog av det existentiella och grundläggande slaget. Ofta handlar det om att försöka hantera det moderna projektet där skola och vetenskap åtnjuter en skyddad position.

            Men jag vet inte om det går att vara en del av ett system och samtidigt kritisera grunderna för det. Jag ser att en del av de här teorierna riskerar att bli koketta om jag inte samtidigt bevisar ett grundläggande intresse för de personer jag möter.

            Lite tvivel är bra – mycket tvivel kräver massor av mognad och lojalitet för att vara uthärdligt. Både för tvivlaren och omgivningen.

            Gilla

          • Morrica skriver:

            Mycket handlar nog om vad man lägger i begreppet tvivel. Det är ett begrepp med generös tolkningsmån.

            Jag har inget större problem med att vara en del av ett system och kritisera det. Som jag ser saken är det dels så att inifrån är en utmärkt position att granska, ifrågasätta och förändra, dels är det omöjligt att arbeta för bästa möjliga lärandesituation för eleverna och samtidigt sträva efter att bevara ett system *ler milt*

            Gilla

          • Mats skriver:

            Jag tränar på mitt milda leende – ibland känns det en aning krampaktigt. Efter några år av ständiga attacker mot skolan och lärarutbildningen känns det som om det finns en viss förståelse för yrkets komplexitet.

            Men i grunden är jag pinsamt lojal.

            Gilla

          • Morrica skriver:

            Det finns de som skulle kalla mig lojal, och det finns de som med en ogillande rysning kallar mig besvärlig. För inte så länge sedan blev jag kallad subversiv, det är en ädelsten jag gömmer i mitt hjärta. Det handlar om perspektiv.

            Gilla

          • Mats skriver:

            Det var fint – man ska välja sina lojaliteter!

            Gilla

  2. Plura skriver:

    Protest!

    Vad har kvalitetssäkring att göra med att skydda sig från misstag? Även om man ska göra rätt från början skiter det sig i mellan åt. Då gäller det att lära av misstagen och inte göra om dem. Det kommer nya hur mycket kvalitetssäkring du än har.

    Därmed inte sagt att du från början ska ha en förebyggande inställning. Det är inte för ro skull man åker med bilen på 1000 mila service.

    I övrigt bra!

    Gilla

    • Mats skriver:

      Både återkoppling och goda avsikter är naturligtvis lovvärt. Problemen uppstår när vi verkligen tror på den här formen av trygghet. Känslan av att vi har system för trygghet och kvalitet är lockande men farlig:

      Gilla

  3. Ping: Johari fönster « You're no different to me

  4. elilan skriver:

    Tack för ett bra bloginlägg. Tänker på vilka välgjorda och bildande barnprogram som gick på 70-talet (som ofta brukar benämnas som flummigt). Älskade Hedvig och Helge. Tror det var det programmet som fick mig intresserad av ordets makt att förändra.

    Gilla

  5. Så klokt där om skyldigheten att misslyckas. Misslyckas gör man när man har försökt förändra, förbättra, rätta till, pröva något nytt. Gör man inget sådant misslyckas man inte, men man lyckas inte heller.

    Gilla

    • Mats skriver:

      Tack Helena!
      Hoppas du frisknat till – visst är det din stora tyckardag i dag?

      Jag tänker på alla högskollärare som försöker övertyga studenter om att det är fult att ”tycka” – ett bra tyck kan vara väl underbyggt. Fast ibland kommer mina bästa tyck rakt från det blå!!!!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s