Integritet och självkänsla

https://twitter.com/en_annan_anna/status/314284895230894080

Det händer ofta när jag rättar tentor att jag drabbas av osäkerhet. Alla dessa texter som oroliga studenter skickar in till mig – vad betyder de egentligen? Finns det någon anledning att letar efter spår av autenticitet bland drivorna av referenser och citat?

Mina kommentarer blir allt mer kortfattade – “Du har besvarat frågan på ett tillfredställande sätt utifrån kursens mål”. Samtidigt anar jag att det finns mycket mer under ytan hos studenterna. Någon gång vill jag arbeta i en kurs där de tankarna är viktiga.

Den där lätta känslan av overklighet

Jag följer skoldebatten med växande känsla av obehag och overklighet.

På förskollärarutbildningen arbetar vi med kropp och hälsa. Jag förklarar KASAM och gör ett test.

Länk

Resultatet är inte uppmuntrande. Jag hamnar under 120 och borde hitta på något för att öka min känsla av sammanhang och mening.

Den avlägsne men närvarande läraren

Jag är på fortbildningsdag. Bo Lundahl (på länk från Norge) beskriver reflektionsportfolions betydelse för framgångsrika högskolestudier. Respons, respons, respons…

20130313-092027.jpg

Constructive alignement – på svenska.

Jenny Kiiskinen förklarar.

20130313-094208.jpg

Är svenska studenter extremt normativa?

Jag läser en text i DN som skakar om mig:

Det är mycket vanligt att studenter driver den sortens anakronistiska svar i riktning mot moraliska omdömen. De klassiska författarna läxas upp för att de berömmer krig, för att de inte tillräckligt stöder arbetarklassen, för att de tjänar patriarkatet, för att de förtrycker minoriteter etcetera. Det är förstås naturligt och oundvikligt att relatera gamla texter till våra samtida moraliska normer – som Gadamer visar kan vi i vår förståelseprocess inte ställa oss utanför vår egen horisont och dess etiska distinktioner. Men våra svar måste samtidigt inbegripa självreflekterande frågor. Den kritik mina studenter vid Stockholms universitet brukar formulera mot antika och medeltida författare bygger i regel på begrepp som konstruerades minst tusen år efter de berörda författarnas död. Studenter öppnar alltför sällan den sortens metareflektion. I deras ögon är de gamla författarna helt enkelt onda eller dumma.

Tyvärr bekräftar mina erfarenheter författarens funderingar. Det värsta är att jag är en del av det system som skapat dessa monster.

 

august strindberg

“Hur jag slutade ängslas och lärde mig att älska nationella provet i historia”

Välkomna till professorsföreläsningen med vår nya professor i historia med inriktning mot historiedidaktik vid Fakulteten för lärande och samhälle Per Eliasson, måndagen den 8/4, kl 16.15-17.00, i D222.
Föreläsningens titel är “Hur jag slutade ängslas och lärde mig att älska nationella provet i historia”.

Jag gillar Per och om han säger att det är bra med nationella prov i historia – då tror jag på honom!
pers

Viktig text!

20130308-044710.jpg

Jag citerar:

När Jan Björklund tillträdde som utbildningsminister hade olika undersökningar visat att svenska skolelevers resultat var långt ifrån tillfredställande i ett internationellt perspektiv. Vi fick en reviderad läroplan för förskolan 2010, där kraven på förskolans lärande roll förtydligades. Det gällde bland annat matematik, natur/teknik och språk. Samtidigt kom krav på att redovisa barnens lärande i dokument, dessa ska uppvisas vid skolinspektionens besök.

Den verklighet som vi inom förskoleverksamheten lever under är alltså ökade krav på att ge barnen ämneskunskaper och på att dokumentera och utvärdera dessa, samtidigt som vi ska ta emot och utskola en ständig ström av barn. Antalet vuxna som finns tillgängliga för barnen är under bra omständigheter precis så många att verksamheten fungerar, det vill säga att vi kan se till att ingen far illa, att alla får mat och att hygienen fungera någorlunda tillfredställande.

Jag hör det samma från många pedagoger när jag besöker studenter på VFU. Det största hotet mot skolutveckling stavas SKOLINSPEKTIONEN.

20130308-050417.jpg

Min gnälliga kväll

Jag såg en del av teveserien Rektorerna och deltog i den efterföljande debatten om pojkars skolprestationer på Twitter. Den här rösten sammanfattar budskapet:

https://twitter.com/ninaruthstrom/status/309389401690103808

20130307-060503.jpg

Martin Ingvar och Ingemar Gens hör inte till mina favoriter – att mästrande säga självklarheter gör dig inte till skolexpert.

20130307-065216.jpg

Oupps – den som ifrågasätter hjärnforskarnas tolkningsföreträde är mot vetenskap?

Gens använder konsekvent ett kritiskt utifrånperspektivet på lärarna (som inte förstår hur viktigt det är med trevliga klassrum – men plötsligt vänder det:

Tyvärr är mitt förtroende för Skolinspektionen inte nämnvärt större:

20130307-065737.jpg