Att publicera sig – Freinet kunde inte komma

freinet.jpgFör många pedagoger är Freinetpedagogiken en viktig inspirationskälla. Barnens lust att sprida sina tankar i tryckt form skapar energi och hantverket blir en viktig del av tanke- och skrivprocesserna. Det finns någon på andra sidan – någon läser det du skriver. Tryckpressen blir en symbol för den meningsfulla kommunikationen

I högskolans värld handlar det ofta om att lämna in uppgifter för bedömning. Läraren är den givne mottagaren och de mer eller mindre öppna kriterierna för kvalitet är ibland viktigare än innehållet för avsändaren.

Nu är nätet den nya tryckpressen och idag har jag varit med om att 200 studenter har producerat hemsidor om världens länders utbildningssystem. Projektet genomfördes på en dag och hade mål som rörde informationssökning och bearbetning, presentation och källkritik, men det var naturligt att tekniken tog mycket energi. Svårt och utmanande på gränsen till det dumdristiga – men också en väldigt stark känsla av att vi faktiskt gjorde något tillsammans.

Länk till Världens länder

Övervakning, kontroll och närhet

brideoffrankenstein.jpgDet är svårt att vara förälder och vi har ofta en stark längtan efter att kunna skydda våra barn från världens ondska. Samma iver att undvika katastrofer präglar skolor och förskolors planering av verksamhet och lokaler. Vi vill veta vad barnen gör och tanken på allt som kan ske i smyg skrämmer oss.

Därför ser jag att många förskolor tar bort buskar där de hemliga lekarna har försigått. Kuddrummen öppnas upp till läsverkstäder och bibliotek. Allt för att personalen ska må bättre och kunna säga till föräldrarna:
– Jag vet vad ditt barn har gjort idag!

På samma sätt har många föräldrar drabbats av osäkerhet när det gäller vad deras barn gör på nätet. Råden från experterna har varit entydiga: Kontrollera! Sätt datorn i vardagsrummet eller köket. Du måste ta ditt ansvar som förälder och sätta tydliga gränser.

På skolorna tar lärarna den enklaste vägen. Förbjud Lunarstorm och MSN. Listan på förbjudna webplatser blir snabbt lång och hopplöst föråldrad. Det trygga goda internet finns inte – på samma sätt som ingen kommunikation skulle kunna vara allt igenom säker. Både bilar och telefoner har sina moraliska komplikationer. En nollvision mot mobbning får underliga konsekvenser.

Mer sällan har någon betonat tonåringens rätt till integritet eller funderat över hur ömtåligt bandet mellan barn och föräldrar är. Grundtonen måste var tillit och då kanske full kontroll inte är möjlig eller ens önskvärd.

I dagens Sydsvenska beskriver professor Stattin ett annat förhållningssätt som gör mig glad. Läs även de goda råden.

Anknytning – staten och föräldrarna

anknytning.jpgSvenska dagbladet lyckas ofta hitta spännande ämnen och lyfta dem till en drabbande nivå. Idag börjar en serie om barns brist på anknytning till föräldrar och det är svårt att inte fångas av tanken på att vi lever i en kultur som dyrkar det självständiga och oberoende barnet. En sorts ideologiserad kompetens som gör att det ömtåliga samspelet mellan föräldrar och barn går snett.

Artikeln beskriver tester som diagnostiserar brister i relationen och på ett plan är det upplagt för normativ reaktionär kärnfamiljspropaganda och hyllningar av modern som ensam vårdgivare – samtidigt är ämnet alldleles för viktigt för att avfärdas i politiska termer.

Vi har en skola som ofta framträder med kompensatoriska anspråk. Läraren får vara trygghet och normgivare där föräldrarna har abdikerat. Hur gick det till?

Risken är att vi drabbas av den stora kollektiva anknytningen till mamma staten – hon som ska skydda oss mot alla livets besvikelse. Den moderna guden Rättvisa dyrkas av alla som tror att detta skapas uppifrån. Kan vi stämma staten för att vi har fått för lite kärlek – är inte det en rättighet?

Vändpunkt – föreläsning

Vilka är de viktiga händelserna i ditt liv? Vilka böcker har förändrat dig? Vilken musik kan du inte leva utan? Sådana frågor är ganska vanliga och ger någon form av dramatik. Ibland vänder det – och vi är inte alltid beredda. Idag vill jag romantisera en föreläsning. Kanske har jag ett behov av att tro på att vissa lektioner har avgörande betydelse för studenternas utveckling.

klementin.jpg1974 var jag 19 år och läste litteraturvetenskap vid Lunds universitet. Det var ett klassiskt bildningsämne och vi läste alla böcker från tidernas begynnelse – åtminstone kändes det så. Dessutom gällde det att memorera alla förnumstiga kommentarer från Breitholz handbok som delgav oss den rätta förståelsen av all denna storslagna litteratur. I utkanterna fördes marxistiska diskussioner om litteraturens roll i samhället – men det handlade ofta om någon form av nyttotänkande eller rätt klasståndpunkt.

Jag var på god väg att bli litteraturhatare när vändpunkten kom i form av Erland Lagerroth. Han var en ganska osannolik figur som hade disputerat på Selma Lagerlöf, men nu hade funnit sin uppgift i att introducera hermeneutiken för den okunniga massan – eller i alla fall oss studenter.

Lektionerna inleddes med svårtolkade spiraler och pilar som grep in i varandra på ett oöverskådligt sätt – men efter ett tag började vi förstå att denna föreläsningen inte liknade den övriga undervisningen. Här gällde det mindre att tänka rätt och mer att försöka hänga med på en resa in i boken. Lagerroth förklarade att tolkningsarbete bestod av att våra hjärnor är sådana att vi alltid söker mening och därför inte kan låta bli att bilda oss en uppfattning om helheten utifrån de fragment vi känner till. Den slutgiltiga förståelsen är mer beroende av våra tidigare erfarenheter och mindre en produkt av själva bokens innehåll. Drömmen om “den rätta tolkningen” måste vi ge upp för att kunna öppna samtalet kring upplevelsen.

Vi studenter vacklade ut och undrade vad som hade hänt. Anders blev sociolog, Örjan startade ett förlag och jag började på förskollärarutbildningen. Litteraturvetenskapen var inte vår värld och Erland Lagerroth fick aldrig det erkännande han förtjänade. När jag studerar hemsidan inser jag att hans resa bara hade inletts 1975 – det blev snabbt djupare och svårare. Jag vet vad Jan Björklund hade kallat hans forskning.

Lantmätaren mäter alltid två gånger

Min far var lantmätare och kartor har alltid varit en viktig del av mitt liv. Gärna detaljerade och högupplösta flygfoto eller ekonomiska kartor som utmanade mitt behov av kontroll.

S-t-ä-m-m-e-r k-a-r-t-a-n?

V-a-r ä-r j-a-g?

På samma sätt är det med språket och orden idag – finns det något bakom ljuden och bokstäverna? Kan vi använda språket som karta för att förstå vem vi är? Vad händer om vi tror mer på orden än på upplevelserna?

Jag har upptäckt lantmäteriets webtjänst och försjunkit i de historiska kartorna. Välgjorda och konstfulla reglerade de böndernas liv – skiften och bäckregeringar, avstyckningar och avsöndringar. Allt finns i arkivet.

Frågan är vilken skala som jag behöver för att kunna orientera mig. Går det att ha ett stort och litet perspektiv samtidigt? Går det att förstå landskapet utan ett historiskt perspektiv?

Det är inte längre bara “nu”, “här” och “jag” – kartan öppnar världen.

stolofharadskarta.jpg

Att användas

sand.jpg

Jag brukar undvika passiva verbformer men här gillar jag meningen. Vem är det som ska använda sanden? Vad ska de ha den till? Sådana frågor blir mindre betydelsefulla – sanden finns och den är till för att användas.

Lådan finns på gränsen mellan kronoväg och frälseväg norr om Tåghusa. Kanske är det statens (vägverkets) sätt att visa på en bild av det allmännas generositet? På grevens mark är vi välkomna till fots.

skog.jpg Klickbar bild

En bit fram har greven spelat plockepinn i skogen.

lada.jpg Klickbar bild

De flesta av husen på ägorna är sålda till förhoppningsfulla renoverare – en del har satsat på ventilation.

Helheten och delen

hugg.jpg

Jag testar program och är ganska imponerad av gratisprogrammet Microsofts Photo story. Bildspelen blir levande med den här åkningsfunktionen och uppbyggnaden är nästan löjligt intiutiv. Det är svårt att göra fel. Manualer finns på PIM:s hemsida.

Länk till Me and my shop

Samtidigt uppstår konstnärliga frågor. Vad händer när jag genom inåkningen börjar i helheten och slutar i delen. Hur arbetar ögat och hjärnan i bilden? När jag ser på bildspelet inser jag att ansiktena fångar blicken på ett sätt som är kraftfullt. Jag missar helheten eftersom all koncentration ligger på objektets ögon.

Jag måste nog göra en version där vi åker ut ur bilderna i stället. Kanske blir det lättare att ta till sig då och upplevelsen av åksjuka mindre besvärande.

Grabben har ingen aning…

vin2.jpgJan Björklund vill ändra skollagen och förbjuda undantag från skoplikten när det gäller känsliga moment i undervisningen. (DN) Nyheten rapporteras på två helt skilda sätt i Sydsvenskan (där rektorerna menar att de redan idag hanterar frågan och inte behöver någon lagändring) och i SvD (där invandrarrepresentanter hyllar förslaget). På ledarsidan säger Per Gudmundsson – ja vad säger han egentligen mer än att frågan är svår?

För mig är det tydligt att Björklund demonstrerar sin ignorans genom att försöka lösa komplicerade frågor med lagförslag, som i det här fallet bygger på ett mycket tunt statistiskt underlag och vars konsekvenser är svåra att överblicka.