Genuscertifiering på nordiska grunder?

april 16, 2014

En dansk radiojournalist ringer upp mig och vill ha kommentarer om det nya genuspolitiska förslaget som enligt debatten skulle göra Norden till ett gigantiskt hen-experiment efter Södermalmsmodell. Upprördheten är stor i grannlandet.

Nordiska rådet har utrett frågan om genus i förskolan och rekommenderar nu (Rek 9/2014) Ministerrådet att ta nästa steg. Det finns anledning att ifrågasätta delar av förslaget.

En kartläggning av könsperspektivet som kan användas för att styrka likabehandlingsarbetet. Det låter oskyldigt och bör kunna fungera som bas för diskussioner om vilka åtgärder som ska göras.

En kvalitetsmärkning av de förskolor som arbetar målinriktat med likabehandling och jämställdhet. Erfarenheterna från liknande insatser inom miljöområdet är uppmuntrande och många förskolor är idag stolta över sina Gröna flaggor. Jag tror att det finns ett politiskt problem i hur kvalitet ska definieras. Risken är stor att vi väljer den svenska vägen där genus definieras som en kunskapsfråga och det gäller för pedagogerna att visa upp det rätta medvetandet. Vi har en olycklig historia av normativa insatser där barnen har blivit statister i ett politiskt spel för jämställdhetsaktörer som plockar poäng genom förenklade utspel. Den första vågens genuspedagogik utgick från behavioristiska teorier och försökte träna bort traditionella mönster och ersätta dem med nya. Den andra vågens genuspedagoger valde att ta bort leksaker som kunde uppmuntra till traditionella val. Idag finns det en retorik som antyder en öppnare hållning och jag har hopp om att genuspedagogiken ska våga möta barns val utan moraliserande glasögon. Det finns frågor som är viktigare än hen och rosa/blått. Behöver vi fler inspektörer och kriterier? Jag anar konturerna av ytterligare en dyr kontrollapparat som inte självklart tillvaratar barnens intressen.

Frågorna ska arbetas in i lärarutbildningarna. Ingen utbildning är idag lika komplicerad och omgärdad av politiska utspel som lärarutbildningen. Vi har en mycket detaljerad examensordning och behöver inte ytterligare en styrningsnivå. Frågan är om vi vill släppa ifrån oss tolkningsföreträdet i de här känsliga frågorna (Vad innebär det egentligen att motverka traditionella könsmönster?) till andra länder? Är vi beredda att låta homofober och abortmotståndare bestämma över vilka värderingar som förskolan ska gestalta?

Goda exempel ska lyftas fram på hemsidor. Det låter trevligt men kommer att innebära en stark styrning av hur förskolorna tolkar direktiven och eventuella kriterier.

Jag menar att jämn könsfördelning i pedagoggruppen är en avgörande förutsättning för framgångsrikt jämställdhetsarbete. I Sverige har vi i stället under många år valt att beskriva dagens verksamhet som könsneutral och göra jämställdhet till en fråga om rätt medvetenhet – en kunskapsfråga. Barnen genomskådar denna sköra kuliss och inser att pedagogernas erfarenheter är viktig för hur verksamheten utformas. För att kunna diskutera innehåll och metoder på ett djupare plan behöver vi göra upp med den inriktning jämställdhetsarbetet har haft och staka ut nya vägar som inte bygger på likhetsnormativa antaganden. Men då måste det finnas verklig mångfald inom personalen.

I Sydsvenskan den 16/4 läser jag att stora föräldragrupper i resurssvaga områden väljer bort förskolan för sina barn – trots att forskningen pekar på värdet av att just de här barnen behöver tidigt stöd i språkutveckling. Jag är rädd att det finns en djupnande förtroendekris mellan familj och samhälle. Om förskolan och staten tar sig stora friheter att definiera vilka av de ”traditionella könsmönstren” det är som ska motverkas menar jag att det är rimligt att föräldrarna avstår från omsorg. Förskollärarna bör alltså tolka detta uppdrag försiktigt och i samråd med föräldrarna – utrymmet för toppstyrning är mycket begränsat.

I första hand bör vi fokusera på att låta barn experimentera med stereotypier och roller. På så sätt bygger vi ett samhälle av starka individer som kan röra sig fritt mellan världar och skapa egna gränsöverskridande. Den könsneutrala visionen har låg attraktion – att göra kön kan vara något spännande och lustfyllt.

Maskulinitet är något föränderligt och förhandlingsbart, men då måste det finnas olika tolkningar i barnets närhet som de kan pröva användbarheten av i det egena identitetsarbetet.

 

bok2m

 

 

Föräldrarna som väljer bort förskolan

april 16, 2014

Den här nyheten från Malmö skapar oro. Vi vet att förskolan är viktig för barn från resurssvaga områden och ändå väljer just den här gruppen föräldrar att inte låta sina barn delta i verksamheten.

Länk till Sydsvenskan.

Jag har en del tankar om förtroendekris mellan familj och samhälle. Vår bild av förskolan som en representant den goda staten stämmer inte med föräldrarnas erfarenheter.

Frågan är vad som ligger bakom misstänksamheten?

Jag (och Malmö stad) behöver teorier som förklarar fenomenet!

 

förskolabortvald

 

Gudrun och intensiteten

april 16, 2014

Jag vaknar till den här debatten.

Det finns en risk att debattekniken slår tillbaka mot Feministisk initiativ.

Valerie June på Lilla Vega

april 16, 2014

Vi blev bjudna på konsert i Köpenhamn och åker in i god tid. Första anhalt är den osannolikt folkliga Jernbanebaren bakom Hovedbangården.

20140416-010213.jpg

Vi går längs Istedgade och stannar vid Enghaveplats. Sprattelgubbar i naturlig storlek pryder planket runt stationsbygget.

20140416-010429.jpg

Baren är imponerande och lokalen vacker.

20140416-010601.jpg

Till sist kommer konserten igång.

Och intensiteten ökar.

Valerie June - någon beskrev henne som en blandning mellan Dolly Parton och Diana Ross.

20140416-011047.jpg

På vägen hem möter vi Istedgades mörkare sidor. Jag undviker de prostituerades blickar och tittar ner i marken.

Fönsterputsarnas julafton

april 15, 2014

20140415-122612.jpg

Malmö stad har återinvigt fontänen i hamnbassängen utanför mitt arbetsrum. Jag önskar att pumparna stängdes av vid blåsigt väder.

Genuscertifiering av förskolor – uppdaterad

april 15, 2014

En dansk journalist ringer upp och frågar vad jag tycker om det här förslaget från Nordiska rådet:
Länk

 

Nordisk råd vil belønne barnehager og skoler som arbeider med anti-diskriminering og likestilling ved å innføre en form for nordisk kvalitetsmerke for likebehandling. Formålet er å fremme viten om kjønn og likestilling, samt å implementere likestillingspolitikk i utdanningssektoren.

Satu Haapanen fra Nordisk råds medborger- og forbrukerutvalg tok initiativ til forslaget.

─ Kvalitetsmerket handler om å sette likebehandling og likestilling på dagsorden, slik at vi gir barn- og unge muligheten til å gjøre reelle individuelle valg uten å bli påvirket av stereotype oppfatninger om hvordan jenter eller gutter skal være, sier Satu Haapanen, fra Nordisk råds medborger- og forbrukerutvalg, som tok initiativ til forslaget.

Kvalitetsmerke målretter likestillingsarbeidet

Rapporter fra Nordisk ministerråd om kjønn og skole i viser at pedagogisk praksis i Norden for ofte preges av at barn møtes ulikt og stereotypt ut fra biologisk kjønn. Blant de mest kjente eksemplene er behandlingen av ”stille piker” og ”bråkete gutter”.  Dette vil Nordisk råd endre, derfor foreslår de nå at Nordisk ministerråd innfører en form for nordisk kvalitetsmerke (sertifisering), eller en annen nordisk ordning, som belønner barnehager og skoler som arbeider målrettet med likebehandling og likestilling.

Nordisk råd mener også at det bør lages en kartlegging av kjønnsperspektivet i barnehager og skoler som identifiserer nordiske ressurser og «best practises». Videre mener rådet at initiativet bør bli en del av Nordisk samarbeidsprogram for likestilling i perioden 2015- 2018, og at ordningen bør innarbeides i lærer- og førskolelærer utdanningene.

Jag noterar att man undviker ordet genuspedagogik och använder begreppen likabehandling och ”likestilling” (jämställdhet)

Jag länkar till det utförliga förslaget:
Rek_9_2014certifiering

Idag är sista dagen att söka till förskollärarutbildningen

april 15, 2014

Hur viktigt är det för föräldrars välbefinnande att de känner igen sig? Jag diskuterade ämnet Män i förskolan i Studio 1 med journalisten Joakim Lamotte och försöker verkligen förstå vad det är som gör att han och hustrun känner lättnad över att det inte jobbar några män på förskolan där de placerat sitt barn?

Enligt Joakim är det ”enkel matematik” och varje män representerar ett hot i kraft av sitt kön. Jag tror det är mer komplicerat och tror att oron har att göra med det obekanta. Vad är det för män som frivilligt väljer att arbeta med barn? Är det själva yrkesvalet som gör dem misstänkta?

Som lärarutbildare försöker jag övertyga nya studenter att skola och förskola är öppna platser där barnen ska få vara som de är och utveckla sina inneboende förutsättningar. Här läggs grunden för ett demokratiskt samhälle. Därför är det viktigt att studenterna som förebilder inte lättvindigt anpassar sig till de dolda normer som alltid finns i kulturer. Det kan gälla kläder, smink, tatueringar, piercing, språk – men också sexuell läggning, religion och etnicitet. Mångfald innebär kvalitet och att skolans normativa kultur öppnas för nya grupper. Det är alltså inte längre enbart svenska medelklassflickor som befolkar landets lärarutbildningar. En fröken ser inte alltid ut som en fröken.

När det gäller gruppen män blir det ännu mer komplicerat. Om de har gjort kontroversiellt yrkesval är jag rädd att toleransen minskar och frågan är då hur de ska rädda sin trovärdighet ur föräldrarnas ögon. En del av dem har gjort ett mycket politiskt feministiskt yrkesval och tar medvetet avstånd från den traditionella maskulitetens alla uttryck – andra är mer lättsinniga och hävdar en frihet att ”vara sig själva” och experimenterar med klädstilar. Några försöker skapa trovärdighet genom att leva upp till machoorienterade ideal. Jag tvekar att kalla det kompensatorisk manlighet och försöker se det som individuella uttryck för en komplicerad situation.

Min hållning är alltså att försvara våra studenters rätt att stå fria mot normen – mot handledare, mot föräldrar, mot kollegor och mot blivande arbetsgivare – även om det på kort sikt stökar till det i relationerna. Ur ett långsiktigt värdegrundsperspektiv är det betydelsefullt att barnen möter personer som visar att även rakade, tatuerade, cigarrökande personer i linne kan vara trovärdiga som föräldrar och pedagoger.

Joakim
(Joakim Lamottes profilbild på Twitter)

Jag skulle önska att Joakim Lamotte skulle visa samma generositet mot de män han möter inom förskolan. I stället tar han den lätta vägen och väljer att vara misstänksam mot alla män. Enligt honom är det enkel matematik. Jag menar att det är falsk matematik. Statistik är en vansklig konst. Att alla pedofiler är män innebär INTE att alla män är pedofiler. (och som de flesta vet är inte ens det första antagandet sant)

Min tes är fortfarande att utbildning gör skillnad och att vi som arbetar inom förskolan ska ta ett stort ansvar för att sortera bort olämpliga personer. Men vi kan inte bygga en utbildning som utgår från att männen måste bevisa sin oskuld. Och vi kan definitivt inte dra några slutsatser om hur män är utifrån de tragiska händelserna i Högsby där en svårt traumatiserad person, som enligt brodern befinner sig på en 10-årings nivå, fått vara ensam med barnen. Det är ett arbetsledningsproblem och inte en politisk fråga.

Idag är sista dagen att söka till förskollärarutbildningen. Efter 3,5 års hård högskoleutbildning äger du rätten att kalla dig förskollärare och utöva ett viktigt legitimationsyrke. Låt inte Joakim Lamottes fördomsfulla retorik skrämma dig om du är intresserad!

Jag tror inte alla förstår hur jobbigt det är att ha ett barn med superkrafter

april 15, 2014

Norska teser

april 14, 2014

Jag gillar attityden.

Tack Fredric för tipset!

Oro vinner alltid över logik

april 14, 2014

Jag debatterar med Joakim Lamotte i Studio Ett

Så här presenteras programmet:

Förra veckans avslöjanden om övergrepp mot barn på en förskola i småländska Högsby har väckt liv i en gammal debatt. Bör samhället verkligen arbeta för att öka andelen manliga förskollärare? Är det i själva verket inte tryggare för barnen på dagis med enbart kvinnor? Det är journalisten Joakim LaMotte som i en debattartikel menar att han tycker det är skönt att inga män jobbar på hans barns dagis, och krävt ännu hårdare kontroll av de män som ändå vill arbeta i förskolan. Hör en debatt mellan Joakim LaMotte och Mats Olsson, själv förskolelärare som numera utbildar förskollärare på Malmö högskola. Mats Olsson hävdar att Högsby-fallet är så exceptionellt att det inte kan användas som exempel, och att det är just fler och utbildade manliga förskollärare som kommer ge bättre dagis.

Att diskutera över länk är minst sagt ett högriskprojekt. Jag försöker att inte bagatellisera föräldrarnas oro men hävdar att det inte är en fråga om ”enkel matematik”. Statistik är en vansklig konst. Att alla pedofiler är män innebär INTE att alla män är pedofiler. (och som de flesta vet är inte ens det första antagandet sant)

Min tes är fortfarande att utbildning gör skillnad och att vi som arbetar inom förskolan ska ta ett stort ansvar för att sortera bort olämpliga personer. Men vi kan inte ha en utbildning som utgår från att männen måste bevisa sin oskuld (eftersom de har gjort ett så märkligt yrkesval).

Jag brukar inte göra reklam…

april 13, 2014

…men det här är ett fint ställe.

Länk till Valnöt och kaprifol.

20140413-184701.jpg

Den gamla lantmannaskolan trädgård är magnifik.

20140413-185258.jpg

Djurlivet är ljudligt.

20140413-185343.jpg

Byn Hammenhög vibrerar av liv.

20140413-185451.jpg

Maten är vällagad, god och vacker. Nu har jag gjort min första hemlagade hollandaise.

Ok – denna bloggen har inga principer. Nu vet ni det.

Jag har inga ord för tröttheten

april 13, 2014

Mönsterjournalistik

april 13, 2014

Länk

20140413-143128.jpg

Slutsats: Det problem som migrationsministern talar om, handlar i år i Malmö om två elever på en enda skola. Det måste vara mycket små klasser om det ska bli några 25 procent. Ministern ljuger.

Min spännande dag

april 12, 2014

Vi ska på äventyr och några kamrater har planerat att vi ska mötas här:

20140412-171735.jpg

Först åker vi till Galleri Wallner i Simris.

20140412-171828.jpg

Det är en samlingsutställning.

20140412-171910.jpg

Många spännande verk.

20140412-172005.jpg

20140412-172028.jpg

20140412-172103.jpg

20140412-172130.jpg

Soffi fotograferar.

20140412-172217.jpg

Sedan åker vi till Kivik art centre.

20140412-172311.jpg

Och tittar på himlatrappan.

20140412-172348.jpg

Och njuter av utsikten.

20140412-172433.jpg

Nästa mål är träsnidaren Carsten Nilsson i Hammenhög.

20140412-172643.jpg

Vi diskuterar gränsen mellan konst och konsthantverk.

20140412-172745.jpg

20140412-172837.jpg

Till sist får vi vars en pinne och en vass kniv. En timme senare:

20140412-172949.jpg

A simple twist of faith

april 11, 2014

20140411-235549.jpg

Länk till Spotify. Många spännande och en del förvånande versioner av sånger som betyder mycket för mig.

Diane Krall!


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 102 andra följare