Riskerar Borås att sexualisera barndomen?

mars 1, 2015

Många är oroliga över att det är så svårt att skydda barn mot kränkningar och övergrepp på förskolan. Jag försöker förstå hur Borås stad argumenterar när de förbjuder alla förskollärarstudenter att ”deltaga vid blöjbyten och toalettbesök” under sin utbildning. Problemet är att dessa regler riskerar att motverka sitt syfte.

Länk till bakgrund

 I skollagen beskrivs ansvarsförhållandena inom förskolan. Förskolechefen har det övergripande driftsansvaret och handledaren ansvarar för att studenten får arbetsuppgifter som gör det möjligt att uppnå kursens mål. Tanken är naturligtvis att studenten under utbildningen ska skolas in i allt större självständighet i förhållande till de arbetsuppgifter som förekommer. Kommunen bör inte gå in och detaljreglera verksamheten – det är ett hot mot utbildningens kvalitet.

Stadsdelschef Bo Drysén i Norra Borås menar i Studio Ett att det handlar om barnets integritet och att det är viktigt att vara särskilt försiktig vid de här ”intima situationerna”. Det låter rimligt och de flesta av oss känner stor förståelse inför tanken på att vilja  vara i fred vid toalettbesök. Problemet är att vi använder ett utpräglat vuxenperspektiv och projicerar våra egna skam- och skuldkänslor på barnets värld. För en ettåring är det inte konstigt att få sin blöja bytt, det är en handling som är lika vardaglig som att bli påklädd, äta och vila.

En ettåring bör förhoppningsvis inte känna skam och skuld över sina könsdelar. De här konventionerna om när och var nakenhet är olämplig kommer barnet tids nog att förstå. Jag menar att all interaktion med barn är känslig och vi i varje situation måste ha stor respekt för barns integritet. Därför är omsorgsetiken ett centralt inslag i förskollärarutbildningen

Om vi ska använda ett striktare barnperspektiv kan det hända att vi hamnar i freudianska teorier om barns komplicerade förhållande till att skiljas från sin avföring – men jag tror inte att de styrande i Borås är intresserade av sådana djupsinnigheter. Tyvärr drabbas kommunen av moralpanik och famlar efter regelboken. Risken finns att de här åtgärderna sprider sig över landet och trots Dryséns deklamationer om att det gäller alla är det inte svårt att förstå vilken grupp som representerar hotbilden i Borås.

Även om tanken är god och avsikten att skydda pedagoger från misstankar lyser misstänksamheten mot män igenom. I stället för stöd och dialog får vi regler. Låt mig vara tydlig här. Omsorg är grundläggande för barns utveckling och att byta blöja kan för den oinvigde framstå som en teknisk procedur. Den erfarne förskolläraren förstår att det är i dessa samspelssituationer som den verkliga yrkesskickligheten blir synlig. Här läggs grunden för en relation – här skapar vi förutsättningar för dialog och tillit. Om studenterna ska gå en utbildning under 3,5 år utan att få gå in på toaletten riskerar vi att skapa en konstig bild av yrket.

 Och en mycket underlig bild av vad som händer på toaletter.



(Författaren som treåring – mycket privat bild)

Gammal gungstol

februari 28, 2015

Jag rensar öronen efter #melfest.

Magdalena Ribbing briljerar

februari 28, 2015



Länk

Slutklämmen är magnifik.

Jag och min vinkelslip

februari 28, 2015



Vi har sågat ner U-balkar till en flaggstångsfot idag. Jag kunde inte vara nöjdare.



Har vi lärt något?

februari 28, 2015

Ibland vill jag bara somna om. Rubrikerna om övergrepp på förskola gör mig oändligt trött och ledsen. Det finns detaljer i historien som inte stämmer med det vanliga mönstret. Skulle anmälan gjorts i somras och utredningen påbörjats nu?

Länk

Jag kollar Flashback. Ännu är den anklagade inte namngiven. 

Skriver en patetisk vädjan:

 ”Det finns anledning till återhållsamhet här och jag hoppas att vi kan motstå frestelsen att namnge den utpekade gärningsmannen. I Malmö har tre liknande utredningar lagts ner ”i brist på bevis” men med stora konsekvenser för den misstänkte.

Föräldrar har rätt att anklaga och polisen har skyldighet att utreda.

Kollegor och arbetsgivare bör inta en avvaktande hållning. Och inse att det finns en möjlighet att personen är oskyldig. Ta situationen på allvar men undvik känslosamma uttalanden typ ”vi är chockade”

Pressen bör undvika spekulationer typ ”kan ni utesluta att det finns fler offer”.

Då kanske vi kan undvika ytterligare en häxprocess.”


Till minnet av Spock

februari 27, 2015

Det är en julros bortsprungen

februari 26, 2015



Ok – nu är jag inställd på vårtecken. Det blommar på vår gård.

Länk

Bör högskollärare kritisera kommuners lönepolitik?

februari 26, 2015



Jag läser kollegornas debattinlägg om socialtjänsten med blandade känslor.

Länk

Yttrandefrihet är viktigt och den kritiska dimensionen central, men jag är osäker på den här alliansen mellan fackrepresentanter och högskolelärarna. Jag tror att vi statligt anställda ska vara försiktiga med hur vi beskriver kommunen. Eller är jag skadad av vår (lärarutbildningens) tradition av gott samarbete med huvudmännen?

Det här behöver jag tänka vidare om.




Vilka konsekvenser får detta?

februari 26, 2015

 

Artikeln ligger bakom betalvägg.  

Ur Rutiner för praktikanter i Borås stad: ”Praktikanten finns inte med i situationer såsom toalettbesök eller blöjbyte”. Vi brukar inte kalla våra studenter för ”praktikanter” men det är ett mindre problem i sammanhanget.

Rutin för förskolechef när frågan aktualiseras om en praktikant.
Med praktikant avses elever på gymnasieskolan som genomför APU, Arbetsplatsförlagd utbildning, alternativt elever på högskolan som genomför VFU, Verksamhetsförlagd utbildning.”





Livet är fullt av överraskningar 

februari 25, 2015

https://twitter.com/tystatankar/status/570566493324382208



Vad är lek?

februari 25, 2015

IMG_5282

Länk

Den oskyldiga frågan är helt grundläggande för att förstå barns utveckling. Ibland anar jag komplexiteten.

I matrisernas iskalla tystnad

februari 24, 2015

Diskussionen på Twitter är livlig. Lärarförbundet tycks ha bundit upp sig för tanken på kursplan för fritidshemmet och dessutom sålt in idén om ”ökad tydlighet” till Fridolin.

Suck och stön.

Den här bilden av manliga förskollärarstudenter

februari 24, 2015

YgpTHhH4mnZTaXJUJCthqw_r

Jag läser en rapport som Mia Heikillä skrivit på uppdrag av Skolverket. Hon har intervjuat 19 manliga studenter vid Mälardalens högskola och Umeå universitet.

Rapport – Män i förskollärarutbildningen Mia

Några spridda intryck från min läsning. Här är ett spännande citat:

”Nej men det är ganska skönt att det finns killar ändå, man blir ju inte själv, för att jag vet inte, dom flesta killarna vågar ju prata. Det finns ju några av tjejerna som också vågar att ta för sig under klasserna och föreläsningarna för att ställa frågor, men det är väldigt ofta killarna som hörs, för att vi är dom här som bara ”ja men varför är det så?” eller ”varför är det så, hur tänker dom då?”

Här framkommer, vad jag med teoriers och forskningens hjälp skulle vilja kalla en manlighetsnorm enligt Kimmel (2008). Här visar Anton exempel på en norm som säger att män ska/kan höras och ”vinna” och veta mest och kanske bäst. Det är inte det samma som att tro det varje gång chansen ges, utan en mental inställning att det är möjligt att tänka så som man. Det här är ett av rätt få sådana manlighetsnormer som visar sig i det här materialet och rent analytiskt blir det ett exempel och tecken på att både Kimmels och Connells förklaringsmodeller är relevanta i den här studien. Låt oss gå tillbaka till resultatet.

Det räcker alltså att män ställer frågor för att den klassiska bilden av manlig norm ska anses relevanta?

Heikillä beskriver de här männen som går förskollärarutbildningen som ”brytare”. På väg bort från maskuliniteten:

Val av vänner verkar för dessa intervjuade män inte vara sammankopplat med kön. Det förstärker på ett plan bilden av dessa män som brytare mot en maskulinitetsnorm så som Kimmel (2008) beskriver den, där så kallad ”male bonding”, eller manlig samhörighet, är en central del skapandet och upprätthållandet av en form av hegemonisk maskulinitet, inom vilken män kan bekräfta varandra som så kallat ”riktiga män”. (s,24)

Är det ett överlevnadsvillkor inom förskollärarutbildningen? Det låter viktigt att till varje pris distansera sig från Kimmels bild av maskulinitet.

 

Dessa punkter är:

  1. ”Pojkar gråter inte”

  2. ”Det är bättre att vara arg än ledsen”

  3. ”Var inte arg – ge igen!”

  4. ”Ta det som en man”

  5. ”Den som har flest leksaker när han dör, vinner”

  6. ”Gör det bara!”

  7. ”Storleken har betydelse”

  8. ”Jag stannar inte för att fråga om vägen”

  9. ”Trevliga killar blir sist”

  10. ”Allt är bra”

Det är en väluppfostrad skara studenter som intervjuas:
Det finns ingen av dessa män som på något vis skulle säga någon kommentar om kvinnor som förskollärare eller kvinnor i allmänhet som skulle kunna tolkas på något icke-gillande sätt. Det förekommer heller inga andra kommentarer som skulle vara nedsättande till andra grupper utan den människosyn som verkar prägla dessa män är en öppen och nyfiken syn på omgivningen.
Hoppsan – det är ju de egna studenterna. Jag undrar om de har lyckats räkna ut  vilka svar som intervjuaren vill höra?
Det finns också en tydlig oro hos författaren att män och kvinnor gör olika saker (s. 28):
 Att barnen i större utsträckning ser män som leker och kvinnor som planerar och pysslar kan ju också riskera att cementera vissa föreställningar om kön hon barnen.
Det verkar som om studenterna är väl medvetna om vilka förklaringsmodeller som är gångbara:
 Detta visar också på en relativt hög kunskap om att se kön som en social konstruktion i kommunikation och interaktion och inte som något av naturen givet. Det är dock inte alla män som ger tänkbara förklaringar till vad skillnaderna beror på, men de som gör det menar på socialt förankrade förklaringsmodeller.
I slutorden berömmer Heikillä de här männen för deras mod och lyfter fram betydelsen av att de har ett genusmedvetande för att klara påfrestningarna från maskulinitetsnormen.
Det finns en svag tendens i materialet till att de män som har språket för att tala om maskulinitetsnormer och de som har kunskap om maskulinitetsanalys får det lättare att hantera den förhandlingen och processen att vara synlig i alla dess meningar. Den här studiens resultat stärker de teorier som menar att det rimligen finns flera maskulinitetsideal verksamma parallellt, och där män som arbetar i förskolan förhandlar och skapar en slags norm.
Jag är inte lika säker på att Kimmel och Connell erbjuder de bästa redskapen för att studenterna ska kunna hantera en utsatt position.Det är lite besvärande att forskaren inte berör avbrottsstatistiken bland manliga studenter. Idag är det dubbelt så vanligt att män avbryter sina studier och vi vet väldigt lite om anledningarna.Kanske finns det en skam över att inte ha klarat av att anpassa sig till den mycket speciella norm som skrivs fram i rapporten: DEN NYE MANNEN.

Christian Eidevald har intervjuat 25 yrkesverksamma förskollärare. Länk till rapporten finns här.

 

Ni missar väl inte den spännande konferensen!

februari 24, 2015

bild

Program2

Att konstruera bilden av sig själv som ambitiös

februari 24, 2015

IMG_5279

Länk

Inte någonstans i läroplanen står det att det är ett mål att elever ska bli lydiga och anpassliga, ändå visar alltför mycket forskning att det i stor utsträckning blir resultatet.

”Det är lätt att manipulera hela skolsystemet. Många märker det. Om man bara lär sig hur man ska sköta sig och hur man ska göra. (…) Jag har lätt att avkoda spelet, liksom. Så jag har bra betyg, men jag vet inte om jag tycker att jag lyckats så bra i skolan. Vet inte om jag kan så mycket egentligen. ”

Den som talar är en kvinnlig elev i en klassrumsstudie av forskarna Lisa Asp-Onsjö och Ann-Sofie Holm, omskriven i antologin Att lyckas i skolan. Hon är inte ensam. Vardagen i klasserna som de båda forskarna studerat styrs av prestationer, prov, bedömningar och tester och de visar hur eleverna resignerat inför sakernas tillstånd och i hög utsträckning väljer att anpassa sig, eftersom de vill få goda resultat. Forskarna talar om ”fabricering”: eleverna försöker framställa sig själva som arbetsamma, ambitiösa och smarta och uppmuntras i det av lärarna. Asp-Onsjö och Holm citerar forskarna Busher och Cremin som menar att ”elever har lärt sig att vara delaktiga i en produktionsprocess där de själva blir producerade och kontrollerade, snarare än att uppmuntras att vara kreativa, samarbetande medborgare och producenter.”

En del menar att det handlar om manligt/kvinnligt. Jag skulle hellre vilja tala om självrespekt.

Tack Katharina för tipset!


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 107 andra följare