“Do you speak LR-ish?”

Jag har stor respekt för den orolige föräldern Zoran som bekymrar sig för att förskollärare överger omsorgsuppdraget för att leka lärare.

Jag har inte lika stor respekt för LR-torpeden Zoran som använder Twitter för att flytta fram förbundets positioner i kriget mellan de fackliga organisationer.

Jag har särskilt lite respekt för gåtan Zoran när de här två rollerna sammanblandas. Zoran och LR har skapat en form av nyspråk som gör det svårt för oss andra att avgöra när han är privat, seriös, ironisk eller polemisk. Citationstecken löser upp betydelserna och till sist vet jag varken in eller ut.

Så här började debatten:

http://twitter.com/#!/ZoranAlagic/status/50308590023610368

Jag har skapat en PDF. Läs bakifrån. Observera att jag taggade av #merkatderer när Zoran ville diskutera en specifik förskollärares kunskaper och undervisning.

Tystatankar och zoran på Twitter den 22/3 om matematik i förskolan (läs bakifrån

Men det är svårt att föra ett samtal om vi inte har samförstånd kring centrala begrepp och jag är rädd att LR har utvecklat en egen terminologi. Jag saknar en vilja att förstå hur barn matematiska tänkande utvecklas.

http://twitter.com/#!/ZoranAlagic/status/50333432475168768

Jag försöker förklara matematikämnets kris och prövar tanken på att traditionella undervisningsformer (drillövningar och formalism) är en delförklaring till ämnets svaga ställning i svensk skola. Zoran och jag behöver nog diskutera det informella lärandets betydelse. Gärna utifrån Peter Gärdenfors bok Lusten att lära.

“Räkna många uppgifter”?

http://twitter.com/#!/mattemagnus/status/37252866452361216

Det finns olika teorier om vad matematik egentligen är: ett språk, en form av filosofisk förståelse eller ett enkelt färdighetsämne? Mina matematiska kolleger brottas med de här frågorna på allvar.

När Stavros talar om att eleverna ska räkna många uppgifter menar han kanske mängder av tal?

Den gamla mängdläran är orättvist förtalad. HEJ MATEMATIK kom tillbaka – allt är förlåtet! Nu börjar vi om och satsar på förståelse igen!

För övrigt anser jag att kexchoklad är undervärderat som stimulans. Stavros kunde ju inte låta bli att belöna klassen!

Twitter är roligare än teveserien

Det sega klassamhället och matematiken

dans

Resultaten från de nationella proven i matematik för skolår tre visar med plågsam tydlighet klassamhällets betydelse för skolframgång.

Länk

I ett av delproven skulle eleverna visa att de förstått vad plus, minus, multiplikation och division är för något. Av de elever vars föräldrar inte hade gått på gymnasiet, klarade bara 52 procent av uppgiften. Av de elever vars föräldrar gått gymnasiet, lyckades 67 procent. Och för barnen med högutbildade föräldrar, var det 79 procent som lyckades med räknesätten

Statistik ska tolkas och min första reaktion är hur synen på matematik som ett individuellt färdighetsämne påverkar resultaten? Om läraren ska förklara för alla så kanske trenden med nivågruppering (som bostadssegregeringen redan fixat till) är effektiv – men (och detta är ett väldigt stort men) om vi använder ett sociokulturellt perspektiv på lärande är det avgörande för kunskapsväxten att det finns olika erfarenheter och nivåer i klassrummet. Den här diskussionen om vad matematik är och hur förståelse växer fram genom samtal saknas i det statistiska materialet. Jag vill alltså studera blandningens betydelse för skolans resultat.

Samtidigt agerar Björklund för ökad individualisering och en kader av speciallärare ska kompensera det pedagogiska misslyckandet. Rapporten är väldigt kritisk när det gäller lärarnas förmåga att undervisa utanför lärobokens trygga domän.

DN och Svd lyfter fram genusaspekten – de duktiga flickorna. Den traditionella bilden av arbetarpojkarna som förövare (de som förstör) måste kanske kompletteras med en annan. En grupp som konsekvent missgynnas av skolans organisation skulle kanske få sin sak prövad av BEO. Vi talar om kränkande särbehandling.

Skolverket

Läs även Skolinspektionens övergripande rapport om Matematikämnets kris och problemet med de läroboksbundna lärarna.

P.S. Bilden handlar om att vi bär varandra genom skolåren.