Hållbarhet som skämt?

hallbar

Tomas Kroksmark fortsätter sin skoningslösa granskning av Lärarutbildningsutredningen

Det är givetvis möjligt att uppfatta namnet på utredningen på så vis att utredaren blinkar lite åt oss som läser. Men i sammanhang som dessa är det äventyrligt eftersom det kan finnas sådana som jag som i sammanhang som detta inte har lust att uppfatta den typen av skämt eller ironier.

En dag kanske Björklund & co upptäcker att de tankar som bär upp utredningen är betydligt mindre hållbara än de jordbruksredskap jag fotograferade under morgonens promenad.

hallbar2

Och tyvärr mindre användbara.

h4

Och mindre hederliga.

h5


Min ödmjuka period går in på sin fjärde dag…

… och det självpåtagna förbudet mot att skriva elaka saker om Lärarutbildningsutredningen känns mer och mer som ett straff.

Därför gör jag en mycket diskret länkning till Tomas Kroksmark som inte har samma hämningar som jag.

I min första läsning av En hållbar lärarutbildning känner jag en doft av vetenskapligt kamaraderi. Det är inte bra.

Titta – där går “den beprövade erfarenheten”!

En bisarr och obehaglig tanke är föreställningen om att dela upp världen i vetenskaplighet och beprövad erfarenhet. De disputerade förväntas stå för någon form av evig sanning och kan därför anställas tills vidare.

Vid sidan om detta utvalda prästerskap menar utredaren att det behövs personer som kan ge någon form av  tidsfärg åt utbildningen. De kallas adjunkter och erbjuds ytterst osäkra anställningsförhållanden. Tänka förväntas de inte kunna – det räcker nog med några muntra anekdoter och ett gott humör.

De lärarutbildare som ska stå för den beprövade erfarenheten ska ha en aktuell och relevant erfarenhet från verksamheten. De ska därför antingen vara tidsbegränsat anställda i högskolan, eller ha kombinations- eller utbytesanställningar mellan högskola och respektive skolform

Det nya författningsförslaget  (HUT s.35) är inte lättläst men jag förstår att det innebär en kraftfull förstärkning av statusen för de som representerar ett akademiskt perspektivet.

En adjunkt inom verksamhet som knyter an till lärarutbildning får anställas tills vidare, dock längst fem år.

Jag skulle önska att de personer som anställs vid en lärarutbildning har undervisningserfarenheter eller lärarexamen. Detta är också en vanlig tanke bland studenter. Mycket vanlig.

För mig tog det nog fem år att förstå allvaret i uppdraget att utbilda lärare. Jag tror att det skulle  vara slöseri att avskeda mig nu – om inte målet är att skapa en tokhierarkisk professorsmakt?

Den inte längre så tysta akademin

Jag har skämts över att tillhöra en högskolevärld som hukat under trycket från mediers bild av den dåliga svenska skolan och den ännu sämre lärarutbildningen.

Nu har tolv ledande företrädare tagit bladet från munnen och jag ser fram emot en omröstning i Riksdagen där ledamöterna tar ställning utifrån intellektuell och moralisk övertygelse!

Läs här: UNT

IT-glasyr på koblaja

Lärarutbildningsutredningens samhällssyn, människosyn och kunskapssyn är hämtad från femtiotalet. Utredaren tror att detta ska leda till en beständig skola, men har ändå försökt skapa något som på ytan ser modernt ut. Vad kan vara modernare än IT? Därför har IT upphöjts till “övergripande perspektiv”.

Fyra övergripande perspektiv ska genomgående prägla och genomsyra all lärarutbildning:
– vetenskapligt och kritiskt förhållningssätt
– historiskt perspektiv
– internationellt perspektiv
– informations- och kommunikationsteknik (IT) som utbildningsresurs.

Tanken utvecklas:

Samtliga lärarutbildningar bör undersöka hur IT på lämpligaste sätt kan integreras i utbildningen för att ge de blivande lärarna den IT-kompetens som läraryrket kräver. Detta gäller inte minst i fråga om källkritik och kunskaper om barns och ungdomars IT-användning.

Vid en först läsning framstår detta som utmärkt och alldeles möjligt att förena med den lärarutbildning som sjösattes 2001 (examensordning):

Jag tror att utredaren i sin iver att vara modern biter sig själv i svansen. Frågan om källkritik borde rymmas inom det vetenskapligt kritiska förhållningssättet. När det gäller kunskaperna om barns- och ungdomars IT-användning misstänker jag att det är ett moraliserande föräldraperspektiv som avses. Vi måste skydda barnen mot nätets faror. Säkert är dessa kunskaper viktiga men de flesta forskare är överens om att det inte går att skilja nätmobbning från vanlig mobbning.

Problemet med den här formen av styrning är att den ibland går ut över innehållet. Idag försöker vi ibland tvinga studenterna att göra digitala presentationer och rekommenderar då Powerpoint. Kanske tror vi lärare att studenternas digitala kompetens då utvecklas? Studenterna undrar varför vi som normalt predikar innehållets betydelse plötsligt har blivit formalister?

“If you don´t have a point – use powerpoint” (vem sa det?)

Svd DN Sydsvenskan Svd2 Utredningen P1 PJ Linder

KK-stiftelsen menar jag jublar på lösan grund. Kanske har besvikelsen över att det går så långsamt att förändra den nuvarande lärarutbildningen gjort dem desperata?

Vad är egentligen är “ett övergripande perspektiv”? För mig är den analytiska aspekten av begreppet avgörande. Ett perspektiv innebär att välja utsiktspunkt – därför blir det problematiskt när utredarna försöker styra genom att bestämma utsiktspunkter.

Vilka perspektiv är det som utredarna väljer bort?

Antagningstester – defokusering på hög nivå

Lärarutbildningsutredningen presenterades idag. Medierna (TT) valde att lägga fokus på det populistiska och ganska okontroversiella förslaget om antagningstester för blivande lärare. Det är ingen ny tanke – tidigare har den hindrats av juridiska skäl. Det är ett förslag som mycket väl ryms inom nuvarande utbildnings ramar.

Franke förespeglar på lösa grunder färre avbrott och höjd status.

Jag tror också att intervjuer kan vara en bra – men ytterst dyr åtgärd om den ska genomföras på ett rättssäkert sätt. Kriterierna vid dessa gallringar misstänker jag skulle gynna en traditionell typ av lärare.

Jag möter omogna artonåringar som under sin utbildning förvandlas till underbara lärare. Deras utveckling är på många plan oförutsägbar, m-e-n rätt erfarenheter, rätt undervisning och rätt personlighet kan göra underverk. Den största och svåraste förändringen är att försöka befria dem från gymnasieskolans nervösa ledtrådssökning och ge dem självförtroende att våga tänka själv. För att bli bra lärare måste de befrias från sina tidigare skolerfarenheter och föreställningar om rätt eller fel.

Alternativet är essentialistiskt: VISSA ÄR FÖDDA TILL LÄRARE! Frågan är då varför de ska gå fyra år på en utbildning?

Svd DN Sydsvenskan Svd2 Utredningen P1 PJ Linder

KK-stiftelsen

Postpresskonferens

Presentationen av den nya lärarutbildningsutredningen var en sorglustig tillställning. Förföriskt lockar upphovsmännen med högre status och ökad attraktion till yrket.

Huvudtanken är att göra något som alla känner igen – en skola kalkerad från det ljuva femtitalet med tydliga ämnen och tydliga gränser mellan stadier. Enligt Björklund började förfallet 1985, men jag misstänker att det är själva grundskolereformen som är den verkliga boven i dramat?

Mer mystiskt blir det när Franke beskriver den pågående lärarutbildningen som kravlös samtidigt som 35% avbryter sina studier. Min erfarenhet är att många upplever kraven från yrket och högskola som skyhöga och därför söker sig till andra yrken med bättre lön – trots att de egentligen skulle vilja arbeta med barn. Vi lärare arbetar också aktivt med att sortera bort dem som vi inte tror passar för yrket.

I den nya utbildningen förväntas enbart 10% avbryta sina studier trots att kraven ska höjas på alla nivåer. Urvalet förväntas ha skett före utbildningsstarten.

Jag säger som Kylie Minogue:

Svd DN Sydsvenskan Svd2 Utredningen P1 PJ Linder

KK-stiftelsen

Lärarutbildningens attraktionskraft

Den 3/12 presenterar Sigbrit Franke den nya lärarutbildningsutredningen. För att motivera de stora förändringarna måste den nuvarande utbildningen svartmålas och Franke försitter inte tillfället att tolka rapporten om studenters sjunkande betyg som ett resultat av den lärarutbildning som sjösattes 2001.

FORES hemsida läser jag

“Studien bekräftar att lärarutbildningens attraktionskraft minskat sedan reformen av lärarutbildningen under början på 2000-talet”

Sigbrit Franke ger en förklaring till studiens resultat.

Går det verkligen att dra en sådan slutsats av materialet? Jag tar chansen och frågar Jonas Vlachos om det finns något underlag för en sådan slutsats?

  1. Jonas Vlachos Säger:
    2008-11-29 kl. 15:06 Mats: Nej, det går verkligen inte att dra en sådan slutsats. Vi tittar på lärare som kommit ut i yrket. Nedgången bland dessa började redan runt 1990. De som påbörjade utbildningen efter 2000 syns knappt i vårt material. Snarast är det 1986 års lärarutbildning som minskade attraktionskraften.

Det känns lite otryggt med en utredare som tar sig stora friheter i förhållande till forskning och statistik. Kanske Jan Björklund kan hålla kurs i etik?

Nedanstående klipp är en studie i pliktkänsla, men om man ska släppa en bomb (läs Lärarubildningsutredning) över svensk skola kanske det bör finnas ett visst mått av hängivenhet? Major Kong liknar någon – jag kommer bara inte på vem?

Slutet gott – allting gott?