I väntan på den ramslök som måste komma
Reply
Det är inte min favoritaffär, men konstaterar motvilligt att leksaksavdelningen är extremt välsorterad. Länk
Vårt barnbarn fyller snart tre år och hon lär vara intresserad av hushållsarbete. Det finns massor av köksmaskiner och städartiklar, det mest är plastigt skräp och jag känner en diffus olust över att hon ska skolas in i en mycket traditionell kvinnoroll. Samtidigt är jag motståndare till pedagogiska leksaker och tycker att det är bra med barn som vet vad de vill. Det där med könsroller är ju bara en fas och vem är jag att moralisera?
I nästa gång hittar jag en välgjord städvagn i trä. Jag inser att det är få leksaker som uppmuntrar barnen att välja lågstatusyrken. Kanske är jag mer orolig för att hon ska sjunka klassmässigt än för en eventuell traditionell könsroll? Klass slår ut kön?

Vi bestämmer oss för en leksaksbrödrost av oklar kvalitet. Jag sneglar på leksksgrillen. Snart fyller pojkkusinen år.


Jag tror vi behöver påminna oss om läraryrkets frihet och möjligheter.
I Sverige hånades den här kampanjen som sexistisk, eftersom den tagits fram med män som särskild målgrupp.
En trevande start på våren. Vi hämtar kraft vid en helig källa.
Jag har inte varit i Lomma sedan eternitfabriken lades ner (nu överdriver jag lite). Det har hänt en hel del norr om hamnen. Jag är nog mer imponerad av stranden än av husen. Det är osäkert om stadsplanerarna verkligen har försökt ta vara på Lommas särart?
Fast biblioteket är jättefint.
Vi har varit på utflykt och kände oss hemma direkt.
Klicka för ljud.
Julia Svensson skriver uppskattande men saknar något överraskande.
https://www.sydsvenskan.se/2023-03-04/det-nya-biblioteket-fyller-mig-med-forundran-over-vad-det-gemensamma-kan-gora
“Men den centrala trappan och öppenheten mellan våningsplanen är ett för vanligt grepp. Och det jag saknar, såhär vid ett första besök, är en överraskning, något extra som jag inte visste att jag önskade.”
Jag är nog nöjd om Rosengård får det fungerande bibliotek som stadsdelen behöver.

När jag var liten arbetade min far på Sydkraft. Ibland fick jag följa med honom till det stora kontoret på Regementsgatan. Då visste jag inte att fontänen hade ett namn ”Kontrollerat vatten” och var ett konstverk utfört i samarbete mellan Arne Jones och Klas Anshelm. Det var bara en spännande plats som fascinerade mig.
Nu ska Eon flytta och har sålt byggnaden till Heimstaden. Vattenspelet är borta och platsen känns öde. Det är synd, just nu skulle ju Kronprinsen vakna till liv.





Har varit på en fantastisk konsert. Kul när allt stämmer – barnen, publiken, låtarna, bandet, lokalen och körledaren!
Nu är jag nyfiken på hur pedagogerna som var med upplevde det? Och barnen!
Här är sånger och rörelser:

Jag tycker inte om att ha fel, men här får jag nog ge mig. Malmö stad lutar sig mot August Strindbergs auktoritet.