Jag försöker läsa tre veckors dagstidningar men får inget sammanhang. Vad angår mig alla dessa händelser som jag brukade vara så intresserad av?
Det mest upphetsande är att Claes Hylinger har fylllt 65 år! De tre böckerna om Det hemliga sällskapet är fortfarande bland det roligaste man kan läsa. Tyvärr går det inte att beskriva innehållet eller förklara varför. Då vore det ju inte längre hemligt!
Hylinger är huvudlärare i vestrogotisk patafysik vid Collége de pataphysique, men vägra förklara innebörden
– Det går inte. Antingen fattar man det eller inte.
Där vill jag arbeta. Bort tungsinne och dystra kursplaner.
Jag har blivit en “bloggare” och möter arbetskamrater som med konstiga leenden frågar:
Min vän och arbetskamrat Mikael Björk är inte bara dramapedagog. Han gör musik och animationer också! Missa inte hans senaste skapelser på 
Ibland har jag varit elak mot denna rörelse och så här i juletider kanske det skulle passa md lite dåligt samvete – men då måste redaktionen inte släppa igenom pretentiösa grodor som den här:
Vår utbildningschef Göran Levin går i välförtjänt pension och vi var många som ville tacka för alla insatser. På en arbetsplats som ofta utsätts för granskningar och politiska påhopp har det känts bra att det funnits en person som kunnat rida ut stormarna och ingjuta självförtroende hos personalen när det har svajat som värst.
Milan lever i ett symbiotiskt förhållande till sin mamma. Detta hindrar henne att utvecklas till vuxen självständig kvinna. Mamman har knutit henne till sig men försöker nu lossa banden. Dottern längtar efter att skapa en egen identitet – men är också rädd för det ansvar som följer med vuxenheten och den hotfulla sexualiteten som symboliseras av grannen Klas och hans son. Motsättningen mellan de två världarna gestaltas i inredningsdetaljer och färger. Den andra sidan lockar och skrämmer. Tryggheten i det varma kvinnliga är tryggt men kväver. Julafton närmar sig och den nödvändiga katastrofen går inte att undvika.
