Tiden – den store förgöraren

rutigt

I en annan tråd har vi diskuterat skolan utifrån aspekten mål och jag tror att vi ibland har närmat oss viktiga frågor.

Jag minns en bok som beskriver en undersökning där barn hade fått rita sina upplevelser av skolan. En förvånande stor del av de insamlade teckningarna handlar om tid. Klockan var den verkliga maktfaktorn och schemaläggaren den som egentligen avgjorde om skolans verksamhet skulle fungera. Lektionerna föreföll vara en evig väntan på den befriande ringsignalen.

Den gamla tanken med timplaner och ämnesfördelning tycks mig svår att kombinera med verklig målstyrning – om vi menar allvar måste vi väl hålla på tills vi är klara?

Det går att beskriva skolans verksamhet som ett stort rutschema som ska fyllas – vart leder den metaforen?

“Gäst hos verkligheten”

Jag läser skönlitterära barndomsskildringar (med en vag förhoppning om att kunna föra in det i kurserna på lärarutbildningen) och häpnar över kraften i Per Lagerkvists klassiska bok. Baksidestexten säger det bra:

Miljön och människorna lever med en sällsam puls under den medvetet enkla prosan. Och när skildringen nalkas ungdomen sker det med en hetta som inte kan lämna någon som vill betrakta sig som levande oberörd.

Sådana baksidestexter skrives icke idag. Jag vill gärna betrakta mig som levande och är absolut berörd.

gäst

Skolradions sånger och Richard Lindgren

ss

Skolradions sånger är en ganska tam samling äppelkindade visor. Jag lyssnar hellre på Richard Lindgren när han sjunger om Tomaten och Löken från Pojkaktig sångbok 2.

Länk

Skivan A man to hate är lysande och jag är glad över att Richard äntligen har fått till en helgjuten platta med underbara låtar och fantastisk orkester. Det låter väldigt mycket tidiga the Band över inspelningarna och det är bland de finaste komplimanger man kan få av mig. På hemsidan finns smakprov från alla låtar – jag kan inte välja. Köp den!

Min lille vän 54 – hämnaren

Jag befinner mig nära någon form av letargisk nollpunkt men anar att det börjar bli dags att samla ihop mig inför terminsstarten. Det finns saker som inte går att skjuta upp. Frågan är var jag ska hämta energin ifrån?

Det bästa hade naturligtvis varit om jag varit en sådan där god och engagerad person som helst av allt vill tjäna mänskligheten genom goda gärningar i statens tjänst. I ett moln av självuppoffrande svett skulle jag göra mitt yttersta för att förverkliga den proklamerade visionen.

Det näst bästa kanske hade varit om jag såg mitt yrkesliv som ett sätt att förverkliga mig själv. I lätt maskerad form skulle jag kunna få utlopp för min narcissism genom lysande föreläsningar och kreativa kursguider.

Det tredje alternativet skulle kunna vara någon form av personlig hämndlystnad – jag ska visa Björklund & co att adjunkter kan tänka och nu gäller det att stå upp för de viktiga principerna och den hotade kvalitén inom lärarutbildningen

Jag känner inte helt igen mig i något av de skisserade varianterna. Antagligen är det enklare – jag längtar efter mina arbetskamrater och är nyfiken på de nya studenterna. Kanske är min kropp trots allt byggd för arbete?

Alternativet är att inte fundera så mycket över drivkrafterna – just do it!

hämnd

Min lille vän är en utpräglad revanschist – han har svurit att hämnas varje oförrätt och nu funderar han på att söka till lärarutbildningen för att rätta till missförhållandena på sin gamla skolan.

Tyvärr är han inte ensam om denna drivkraft.

För den som inte orkar hämnas själv finns det högre krafter att tillkalla:
Länk till Superhjältar

Tisdagstema – upp och ner

Tveksamt jubel i hembygdsföreningen:
– Vi har fått en mölla i donation!

50 år senare är det upp till bevis – har föreningen lyckats underhålla möllan?

Två gånger om året får vingarna segel och snurrar. Det brukar gå bra – men 1952 blåste toppen av.

S:t Olofs Mölla - förstora bilden

S:t Olofs Mölla - förstora bilden

Temat? På en möllevinge är alltid någon del upp och ner…

Mer tisdagstema

Sedan fortsatte jag och manipulerade bilden mot svart-vit grafik. Egentligen tycker jag att sådant ska hållas borta från fotoutmaningar.

svmölla

Korna – återkomsten

I söndags tog jag en bild på mina grannkor som jag inte var nöjd med – fult ljus och ointresserade kor – men fototriss  har en dokumentaristisk sida jag gillar. “Så här är det nu”.

idag3

På kvällen var ljuset vackert och korna nyfikna igen.

ko2

Esther - vi är här nu! Vi har smör med oss.

Jag läser om de kloka djuren. Svd, AB

Det är inte på grund av kornas intelligens som jag tycker om dem.

Avhandling om ansvar, omsorg och respekt i förskolan

Vad gör högskoleadjunkten på sommaren? Jo – då läser han aktuella avhandlingar och försöker knyta forskningsresultat till kursutveckling!

Jag brukar titta igenom Skolportens presentationer och ofta förundrats över hur banala resultaten framstår i sammanfattningarna. En obligatorisk fråga tycks vara “Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?” och det är sällan jag känt stark upphetsning över svaren. Någon gång har jag fallit för frestelsen att raljera.

När jag läser om Rauni Karlssons avhandling blir jag nyfiken.

Länk till nytt fönster

Om jag förstår intervjun rätt tycks hon ha närmat sig ämnet “barns ansvarstaganden” från en feministisk position, men drabbats av vissa insikter under arbetet.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Att barnen gör så stark skillnad mellan könen. De grupperar sig som flickor och pojkar även om det ser ut som att de leker i en gemenskap av pojkar och flickor. Könstillhörigheten är ett användbart redskap för dem, när de ska orientera sig socialt och agera i vardagen. Men när enskilda flickor och pojkar leker fungerar samspelet på ett annat sätt. Jag har själv fått en annan förståelse för värdet av ansvar, omsorg och respekt genom den här studien, och för barns agerande, att det är på allvar och att det är viktigt det de gör.

När de flesta genuspedagoger beskriver tendens att barnen delar upp sig efter kön som ett avgörande problem tycks Rauni framhärda i någon form av respekt för att barnens val i leken är viktiga – inte något som ska korrigeras.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Jag hoppas att man kan använda sig av de resultat som jag fått fram i den vardagliga verksamheten i förskolan och därmed problematisera det som händer i vardagen, till exempel när det gäller jämställdhetsarbete. Att man frågar sig vilken betydelse det har att barn gör könsåtskillnad och vad är det för könsåtskillnad de gör. Det kanske kan leda till att man försöker fånga det som barn ger uttryck för och använder det för att diskutera vad som kan vara av vikt att ta upp om jämställdhet. Det är viktigt att ge en bild av det som barn ger uttryck för och jag hoppas att det tas på allvar och respekteras.

Det finns kanske hopp för forskningen ändå? Jag behöver arbeta på min framtidstro.

barbie

Målen står utanför spelplanen?

mål5

Plura, Morrica och jag har diskutera olika aspekter av skolutveckling och målstyrning i en annan tråd. Ibland känns det som om vi varit överens för att i nästa stund känna avgrunden öppna sig. Följ ett vindlande samtal i de 87 kommentarerna:

Länk

Förhoppningsvis är det inte slut!