Det roligaste jag sett på länge!
Länk till Stavros och son
Livet är underbart. Alla är stjärnor.
På lärarutbildningen avskedas den duktigaste och mest uppskattade musikläraren för att göra plats åt fler disputerade. Det blir inte mycket dans i framtiden.
I tidningen kan jag läsa att det sker för att “höja nivån“. När jag möter varslade kolleger skäms jag över min egen lättnad och sänker blicken. Men jag är glad att vara med i Lärarförbundet och sänder en tacksam tanke till vår förhandlare.
Jag går en runda i Västra hamnen och häpnar över hur varmt och vackert det är. Om jag hade varit en ny student och mött en stad som bjuder ut sig på det här sättet hade jag antagligen blivit överlycklig – och en smula misstänksam.
Samtidigt signalerar himlen väderomslag och idag är det en annan klimattyp.
Himmel över Slottsparken - förstora
Idag bjuder högskolan in till vimmel och mingel i ljusgården. Det verkar livligt. Jag missar rektors tal och det kanske är bäst så. Den där Rubriken i sydsvenskan som talar om att höja utbildningens nivå genom att avskeda adjunkter sitter som en liten tagg i hjärtat fortfarande.
Min lille vän följer moderaternas partistämma med stort intresse. Han misstror vapenvägrande försvarsministrar, hästsvansbärande finansministrar och den hundögde statsministern som talar så vackert om trygghetslagar på arbetsmarknaden.
Den lille vännen drömmer sig tillbaka till salig Gösta Bohmans tid då linjerna var klara och fickkniven blank.
Jag är som vanligt förvirrad och undrar över var skiljelinjerna går inom högskolepolitiken? Alla älskar Bolognaprocessen och föraktet mot adjunkter och yrkesutbildningar är gemensamt för ett akademiskt etablissemang.
Kärleken till ämnet och forskningen tycks sväva över partigränserna – det kan också vara egennyttan och omsorgen om den egna forskningen som gör ideologierna så svårtolkade. Här är allianserna ytterst raffinerade och jag anar hur Polen kände sig när Hitler och Stalin gjorde upp sin pakt.
Klickbara ätbara kryddor - känn doften!
Mer tisdagstema
Lärarutbildningens fasad mot söder
Jag samlar mig inför morgondagens möte med de nya studenterna och funderar över vad rollen som kursledare innebär. Kanske är det naivt att försöka vara både trygghetsskapare och utmanare samtidigt? Min erfarenhet säger mig att de flesta studenter är väldigt förtjusta i tydlighet och ordning. Kurslitteratur och schema är den grund som utbildningen vilar på. Snart nog lär de väl upptäcka att kursen har mål, arbetsformer och examinationer också – men utifrån Maslowsk logik börjar vi med de enkla behoven.
Jag fingrar på flumpetröjan och avvaktar med beslutet – tänk om jag skrämmer bort någon lovande men fyrkantig student genom att bära detta ökända plagg?
Styrkt av de modiga orden på fasaden bestämmer jag mig för att bära tröjan. Med stolthet.
Uppdatering:
Jag gjorde det – fast fegade med en skjorta över den första halvtimmen…
Min lille vän säger sig ha otur med kärleken. Det kan ha att göra med att han som ung såg Erland Josephsson och Liv Ullmann spela ut sin samlade tafatta bitterhet i Bergmans teveserie Scener ur ett äktenskap.
Passiv aggressivitet och självömkan skrämmer honom fortfarande och när det blir dags att gå vidare till nästa plan i möjliga förhållanden drar han sig ofta undan med lama ursäkter. Nu läser jag att serien har blivit en pjäs och kritikerna tycks inte riktigt veta om det är en bra idé (Svd).
Själv förhåller jag mig till föreställningen som Johan och Marianne till sitt äktenskap: det blir mycket bättre när det är över! Irritationen bleknar bort och de goda minnena överväger. (Sara Granath)
Vissa saker är kanske bäst på teve.
Jag försöker hitta ett lugn efter de senaste dagarnas upphetsade diskussioner om varsel, turordningar, kompetensväxlingar och besparingar. Många är ledsna och upprörda . Vi som klarade oss den här gången andas ut i naiv lättnad. Kanske är det så att de nya regeringsmiljonerna enbart fördröjer den påbörjade förändringen av Lärarutbildningen?
Vi har i alla fall fått lite tid på oss och jag tänker använda den till att driva kvalitetsfrågan politiskt. Idag är enigheten över partigränserna obegripligt stor – var finns sprickorna i muren?
Akademiseringen av lärarutbildningen framställer sig gärna som en naturlig, objektiv, neutral obestridbar kraft. Det viktigaste och mest förbjudna fältet återstår att beforska:
– Var finns den forskning som bevisar att disputerade lärare höjer kvaliteten på lärarutbildningen?
Från murmuseet i Berlin
Om jag förstår innehållet i Sydsvenskans artikel (nej, den finns inte på hemsidan!) har facket gått med på varslel av 21 adjunkter? Det är i så fall ett tredubbelt svek.
1) Arbetsbrist föreligger inte – avskedanden är ett trick för att skapa utrymme för nyanställningar av lektorer med samma arbetsuppgifter.
2) Konsekvensbeskrivning har inte presenterats.
3) Den s.k. kompetensväxlingen innebär inte att nivån på utbildningen höjs. Studenterna kommer att möta lärare vid betydligt färre tillfällen än idag. Detta drabbar i första hand studieovana grupper.
På sikt finns det en uppenbar risk att Malmö säljer ut modellen med partnerskolor som lyfts fram i visionsdokument.
Färre lärare än väntat sägs upp på Malmö högskola
Från 26 har antalet sjunkit till 20 eller 21. Det står klart efter MBL-förhandlingar under fredagen. När arbetsgivare och fack möttes beslutades inom vilka kretsar som lärare utan doktorsexamen ska sägas upp vid lärarutbildningen.
Vilka personer som inte får stanna kvar är ännu inte klart. Endast adjunkter berörs.
Carl E Blomberg, ordförande i Lärarförbundets statliga sektion på Malmö högskola är kritisk till att det blir färre lärare och större studentgrupper.
– Vi tycker man ska tänka en gång till om man har råd att göra sig av med den kompetens som de uppsagda tar med sig när de försvinner, säger han.
Carl E Blomberg är bekymrad över att det är lärare med skolerfarenhet som får sluta och undrar om det överhuvudtaget är möjligt att hitta disputerade i vissa ämnen som har det.
Orsaken till att färre än väntat får gå är ett besked från utbildningsdepartementet om ett större anslag till 500 utbildningsplatser. (Marika Anjou)
Jag tänker ofta på att saker inte alltid är vad de ser ut att vara. Tillvaron är alltså dubbel och just nu är det ett ord som väcker ganska obehagliga känslor. Jag kollar SAOL och hittar massor av ordbildningar som jag önskar att vi inte behövde.
SAOL - det fortsätter...
Jag kanske inte ska gå för djupt in i tillvarons dubbla bottnar och väljer först ett fåraktigt perspektiv.
Alla bilder går att förstora
Körsbärsträdet har stabila dubbelstammar – de växer upp tillsammans och kanske hjälper de varandra. Det finns en uppenbar risk att de konkurrerar om ljus, vatten och näring.
Två vackra svampar växer nära varandra i skogen. De kan vara underbart goda – de kan också vara din sista måltid.
Jag vet inte om jag klarar av all denna dubbelhet.
Finns det någon enkel väg?
Mer fototriss
Jag har följt lammens utveckling under året. Den första gången de släpptes ut i hagen var de yra och rädda. Bländade av alla ljus och dofter stapplade de fram mot eltråden och nosade på den. Alla var tvungna att göra den smärtsamma erfarenheten. De hade inget språk och kunde inte dela sina tankar.
Under sommaren har de levt i harmoni och vuxit snabbt. Slaktbilen har redan hämtat de tyngsta pojklammen eftersom kilopriset sjunker framåt hösten. I förra vecka skilde ägaren ut de tackor som ska få gå hos baggen. Utanför vårt hus betar ett gäng som inväntar ett annat öde.
Nyklippta nakenfår - förstora bilden
Av någon anledning hann ägaren bara klippa fyra av dem. Dessa går för sig själv i hagen och de övriga långhåriga markerar ett tydligt avstånd till de stackars nakenfåren.
Avvisande långhåriga får - förstora bilden
Så lätt är det tydligen att ställa grupper mot varandra.
Texten på Lärarutbildningens vägg blir alltmer gåtfull – vad är det för kroppar som anas ovanför broderskap?
Tysta tankar 