Jag kan inte låta bli att återanvända mina indiska bilder. Kanske för att det är starka och självständiga kvinnor som skapar sig ett liv genom att göra affärer.
I Indien är svart en väldigt ovanlig färg.
När jag var liten fanns det klackbarer på många ställen i staden. Var tog dom vägen?
Kolla klänningarna i bakgrunden. Prinsessor finns i alla storlekar.
Woops – det blev fyra bilder.
Mer fototriss
I mitt nya liv som husägare har jag rika tillfällen att utveckla alternativa identiteter. En välrensad hängränna lär vara den bästa huvudkudden.
En annan hjälte som jag ofta återvänder till är Cykelreparatören:
Modemagasinet Stil sänds på lördagsmorgonen och Susanne Ljung gör ett bra program som väcker mitt intresse för klädernas betydelse. Veckans avsnitt handlar om Woody Allen som stilikon och jag medger motvilligt att jag är under påverkan. Min slitna bruna manchesterkavaj med skinnkrage och armbågslappar är nog en perfekt identitetsskapare för en lagom nonchalant universitetsadjunkt.
Länk läs
Jag bevakar Skolporten som bevakar norska tidningar som läser engelska tidningar – det är ett annorlunda sätt att bedriva utbildningspolitik. Men här i Sverige älskar alla nationella prov och okritiskheten inför läsa-skriva-räknaideologin är skrämmande.
Rapporten, som omtales som den største uavhengige gjennomgangen av britisk grunnskoleundervisning på 40 år, slakter den britiske skolepolitikken under Labour-regjeringen, skriver The Guardian.
Skolehverdagen blir i altfor stor grad detaljstyrt fra sentralt hold, og et sterkt fokus på lesing, skriving og matte har ført til at pensum er blitt snevrere enn i Victoria-tiden, noe som har gått ut over fag som historie, musikk og språk, heter det.
Inga fjädringar, tunna däck, en traktorsits som är mer cykelsadel än förarsäte. Livet på landet var hårt och jag kan tänka mig att ryggen tog stryk när bonden plöjde stenig mark.
Det är som på Idol – några hänger löst och andra sitter säkert.
Jag tror att vi behöver förebilder för att orka utvecklas. Det finns något spännande och rörande i små pojkars fascination av dubbla identiteter. Vi kastas mellan att vara hjälplösa vardagspersonligheter och drömmen om allsmäktighet.
Den indiske försäljaren kombinerar vardaglig funktionalitet (huvtröjan), glamour (den glittrande turbanen) med hjältedrömmen (stålmanströjan). Jag tror han säljer slipsar.
Det finns en vrå som stressade adjunkter kan dra sig undan till. Den omtänksamma enhetsledningen har hyrt in en massagestol och jag smyger mig dit för att pröva underverket (och läsa en uppsats).
Efter att ha prövat alla programmen (wooops – kan det vara farligt?) är jag som en ny människa – Bourdieus teorier har aldrig framstått som mer glasklara och briljanta. Mitt fysiska kapital (kroppen) är återskapat och jag njuter av dess förräntning.
De här luftiga tankarna om socialt och kulturellt kapital kanske är starkt präglade av franska värderingar och hierarkier. Det krävs en del arbete för att översätta begreppen till svenska förhållanden. Igår åkte jag tåg och hamnade vid sidan om tre tonåriga prinsessor från öfre Östermalm som var på väg till Båstad för att fira sportlov. Det var som att kika in genom nyckelhålet till en annan värld. Mer exkluderande och öppet elitistiskt kan ett tänkande inte vara.
Tack för att ni gick av!
I Skåne talar vi om att “ligga i Lund” och menar då studenter som befinner sig i ett tillstånd av studier och festande som ofta tenderar att bli ganska långdraget. Statyn utanför högskolan i Borås kanske förställer en ovanligt lugn student – men jag tror inte man talar om att “ligga i Borås” på samma sätt. Jag gillat statyn och tycker att det verkar vara en ganska avslappnad stämning på högskolan.
Jag var inbjuden av det manliga nätverket för att tala på en konferens om män i skola och förskola. Samtidigt passade vi på att prata om nätverkstanken – hur gör man för att skapa kontinuitet på en lärarutbildning? Jag behöver inspiration och är jättetacksam mot Fredric Gieth och studenterna för att jag fick komma.
Ämnet är känsligt och alla som beträder fältet riskerar att bli avslöjade som essentialister om vi talar om manlighet i allt för romantiserande drag. Samtidigt blir det väldigt underligt om vi undviker att beröra frågan om vad det är för kvaliteter som männen egentligen förväntas tillföra?
Min utgångspunkt är oblygt privat och jag försöker göra en berättelse av hur mina tankar om manlighet har konstruerats. Jag märker att åhörarna blir förvirrade och mitt teoretiska lättsinne irriterar dem som är vana vid akademiens positioneringar. Är det verkligen möjligt att byta åsikt mitt under en föreläsning? Kan jag vara medveten om att genus är en social konstruktion och ändå förhålla mig så positiv till dessa energigivande mönster? Könsroller är ju onda och enligt läroplanen ska vi m-o-t-v-e-r-k-a dem.
Som tur är kommer professor Elisabet Öhrn efter mig och ställer skåpen på rätt plats igen. Jag förstår att Bertill Nordahl inte är särskilt populär i göteborgska genuskretsar och Elisabet citerar med avsmak:
– Männen som kommer in på förskolan förgiftas av östrogenångorna (“och riskerar att förvandlas till slappetasker”) Det sistnämnda ville Elisabet inte citera utan valde att med bibehållen värdighet och göteborgsk elegans beskriva som ” bli ifrågasatta i sin manlighet”.
Om någon som var där läser detta är jag nyfiken på hur ni tänker – så känner jag ofta efter en föreläsning.
Resultaten från de nationella proven i matematik för skolår tre visar med plågsam tydlighet klassamhällets betydelse för skolframgång.
I ett av delproven skulle eleverna visa att de förstått vad plus, minus, multiplikation och division är för något. Av de elever vars föräldrar inte hade gått på gymnasiet, klarade bara 52 procent av uppgiften. Av de elever vars föräldrar gått gymnasiet, lyckades 67 procent. Och för barnen med högutbildade föräldrar, var det 79 procent som lyckades med räknesätten
Statistik ska tolkas och min första reaktion är hur synen på matematik som ett individuellt färdighetsämne påverkar resultaten? Om läraren ska förklara för alla så kanske trenden med nivågruppering (som bostadssegregeringen redan fixat till) är effektiv – men (och detta är ett väldigt stort men) om vi använder ett sociokulturellt perspektiv på lärande är det avgörande för kunskapsväxten att det finns olika erfarenheter och nivåer i klassrummet. Den här diskussionen om vad matematik är och hur förståelse växer fram genom samtal saknas i det statistiska materialet. Jag vill alltså studera blandningens betydelse för skolans resultat.
Samtidigt agerar Björklund för ökad individualisering och en kader av speciallärare ska kompensera det pedagogiska misslyckandet. Rapporten är väldigt kritisk när det gäller lärarnas förmåga att undervisa utanför lärobokens trygga domän.
DN och Svd lyfter fram genusaspekten – de duktiga flickorna. Den traditionella bilden av arbetarpojkarna som förövare (de som förstör) måste kanske kompletteras med en annan. En grupp som konsekvent missgynnas av skolans organisation skulle kanske få sin sak prövad av BEO. Vi talar om kränkande särbehandling.
Läs även Skolinspektionens övergripande rapport om Matematikämnets kris och problemet med de läroboksbundna lärarna.
P.S. Bilden handlar om att vi bär varandra genom skolåren.
Våra studenter brottas med begreppet “En skola för alla”. När resten av världen går mot inkludering i skolan – då trampar Sverige under Björklund åt det motsatta hållet och utsätter de annorlunda barnen för en allt mer oblyg exkludering.
Se programmet Uppdrag granskning om Den särskilda skolan!
Gör det noga!
