Fredagsfärger - grönt och vitt

Positionerna växlar i genusdebatten. KDU:s ordförande försöker beskriva en borgerlig jämställdhetspolitik och möts av stormande bifall från bloggar och kommentarer.

Länk

Claes Borgström försöker skydda det socialdemokratiska och radikalfeminsitiska reviret från moderata inbrytningsförsök i en ganska desperat debattartikel.

Länk

Per Schlingmann och Hillevi Engström (M) (länk) slår nästan knut på sig i sina försök att kombinera individualistisk retorik med traditionell feministisk kritik av förtryckande strukturer:

Vi vill att alla barn redan från födseln bemöts som individer och behandlas som just den han eller hon är och att fler människor får makt att forma sitt eget liv. I vägen för detta står bland annat föreställningar om kön som gör att många tjejer och kvinnor (min kursivering) inte enbart bedöms utifrån den individ de är.

För mig är det ytterst gåtfullt att de moderata talespersonerna väljer att osynliggöra pojkarna och männen i sin kritik av “föreställningarna”.

Nästa steg borde vara att någon från vänster formulerar en trovärdig kritik av radikalfeministisk genusideologi – annars är jag rädd att den stora vinnaren i slaget om jämställdheten kommer att heta KD.

Uppdatering:

Maria Ludvigsson gör ett hedervärt försök att skaka liv i ett liberalt perspektiv: (Länk)

Jämställdhetsdebatten har länge pendlat mellan statsfeminism och punschverandans konservativa särartsfeminism. Sällan har den klassiska liberala feminismen varit med.

Utrymme finns alltså för en feminism som utgår från individen och inte från en strukturell så kallad könsmaktsordning.

En borgerlig feminism bör vara en feminism som handlar om rätten att vara sig själv, att bedömas, berömmas och bemötas som en individ. Inte att ständigt bemötas som del av ett kollektiv med en rad förutfattade egenskaper häftade vid sin person.

Med detta som utgångspunkt är särbehandling motiverad av jämställdhet en självmotsägelse. Om individers lika rättigheter alltid är rätt, kan särlagstiftning aldrig någonsin vara något annat än det jämställdas raka motsats.