Jag och min kamrat Hans brukar spela på olika förskolors vårfester. Det är inte särskilt krävande och föräldrarna är ofta tacksamma om de får höra sina barn sjunga och dessutom dansa en stund under någorlunda organiserade former. Jag gillar att spela till dans och har absolut ingenting emot att bestämma hur det ska gå till. Ibland tror jag till och med att det är en kulturinsats att försöka hålla liv i gamla folkdanserna. Från min barndom har jag vaga minnen av folkdansuppvisningar från Skansen och jag har en halvkväden dröm om att repetera in oxdansen med studenterna. Det är liksom lagom mycket trevligt våld för min smak och den avslutande örfilen minns jag som otroligt dramatisk.
Risken finns att de här traditionerna urholkas och jag snubblar över en reklamfilm från IKEA som jag inte riktigt förstår hur den är tänkt.
Tysta tankar 