360 – pojkar, pojkar, pojkar

Jag läser Skolportens tidning 360 och fångas av innehållet. (nej den finns inte på nätet och 95:- är ganska djärvt i en tid då det mesta är gratis!)

Temat är pojkar och flera skribenter är bekymrade över att pojkarna halkar efter i skolan. Det finns även kritiska röster som beskriver pojkarna som diskriminerade. Martin Ingvar argumenterar för andra arbetsformer och betonar läsningens avgörande betydelse för skolframgång – tyvärr ser jag inga djupare spår av pedagogiskt tänkande i hans förslag som tycks vara av ganska teknisk art.

Anne-Marie är som vanligt ovanligt klok och ger flera exempel på att skolan sviker pojkarna som grupp. Deras intressen är marginaliserade och kroppsspråket tolkas som  ett hot mot systemet av oroliga lärare.

Äsch – varför refererar jag? Läs!

Eldkvarn – Pojkar pojkar pojkar

På Newsmill rullar en ganska förvirrad diskussion vidare utifrån mitt inlägg om DJ:s arbete. Från början handlade millningen om “Män på dagis” och då startade en pedofildebatt. Sedan lyckades jag få redaktören att ändra frågan till DJ och nu riskerar jag att bli ihjälkramad av antifeminister.

Länk till Newsmill – skriv gärna något där!

“Vi jobbar med språket”

Jag försöker följa med i aktuell forskning och tar chansen att lyssna på den gamle kollegan Anders Skans 90% seminarium på hans väg mot att bli s.k. kommunlicentiand. Läs mer om Resurscentrum för mångfald i skolan.

Så här presenterar Anders sitt projekt (länk) och nu närmar han sig slutet på undersökningen.

Det är viktiga frågor och Kristian Lutz gör en detaljerad genomgång av textens alla delar. Bloggaren i mig blir fort otålig – när blir det spännande – vad är poängen? Efter ett tag inser jag att vetenskapens värld inte bygger på att göra kontroversiella uttalanden eller att presentera enkla lösningar. Även försöken att lyfta fram “goda exempel” riskerar att avfärdas som “normativa ansatser”.

Riktigt spännande blir det när Anders och Kristian diskuterar barnens inflytande ur ett interkulturellt perspektiv. Jag ser att det vilar en tung tradition av omsorg och kompensatoriskt tänkande över pedagogernas tänkande som är svårt att kombinera med idéer om kompetenta barn och föräldrar.

Särskilt besvärligt är när didaktikens VAD- och HUR-frågor tvinnas in i varandra i en evig dans.

– Vad jobbar ni med?
– Språket?
– Hur jobbar ni med det?
– Vi använder språket?

Jag var tidigt misstänksam mot de så kallade språkförskolor som startades på 90-talet. För mig var det kränkande att vissa förskolor utropade sig till företrädare för “språket”. Vad trodde de att vi andra sysslade med? De förskolor som inte arbetade med språket borde stängas genast. Det kändes som ett onödigt flaggviftande.

Problemet med att göra språk till både mål och metod är att man riskerar att avfunktionalisera språkträningen. Vi tränar på språket för att vi vill lära oss språket. Samtidigt finns det  en sociokulturell retorik som betonar att språket finns i ett sammanhang och bör användas till något.

Jag tror Anders avhandling kommer att göra  diskussionen tydlig för oss som lever i utkanten av de här frågeställningarna.

Från Lärarutbildningens fasad

Från Lärarutbildningens fasad

Dagens Waldorfskratt – betygsfrågan igen

Länk till Nyhetsmorgon.

Jag är lättlurad. Ett bubblande barnskratt på morgonen och hela dagen känns lättare. Missa inte reportaget från Waldorfskolan Länk.

“Jag är som en tussilago”, sådant behöver jag höra!

Just när jag håller på att tröttna helt på betygsfrågan vaknar den till liv inför valrörelsen med en Maria Wetterstrand i högform och Jan Björklund som… Äsch – jag vet inte vad han är i för form men gissar att han försöker ikläda sig den värdige ämbetsmannens dräkt. Länk till debatten

Släpp barnen fria

Min forskande kamrat presenterar sina avhandlingstankar på ett seminarium och vi diskuterar villkoren för barns musik på förskolan. Vilka sånger sjunger de? Och varför? Går det att se barn som aktörer som gör autentiska egna val – eller är de fast i pedagogernas uppfattningar om vilka sånger som är nyttiga och trevliga? Går det att undersöka vem som bestämmer vilka sånger som sjungs? Är det intressant?

Kanske är  tiden mogen att släppa barnen fria. Idag sitter treåringarna hemma och väljer på Youtube. De övar in danser och imiterar sånger på ett sätt som känns äkta. Även om de är fast i kommersialismens garn tycker jag om tanken på att de skapar egna rum utanför pedagogernas kontroll. På de flesta förskolor vakar pedagogerna över rätten att styra musiken genom sångkort.

Den Pojkaktiga orkestern spelar på den fantastiska nybyggda förskolan Frövik i Fosie stadsdel. Jag möter gamla studenter som nu är färdiga pedagoger och blir väldigt imponerad av verksamheten och lokalerna. Varje avdelning har en smartboard och barnen styr musiken på ett nytt sätt.

Barns inflytande genom Youtube – äntligen förstår jag vad som menas med empowerment.

Nästan på gott humör igen

Jag går omkring och känner mig en smula rättshaveristisk efter motgången med ansökan till DJ. (läs mer här)
– Du fattar väl att det måste finnas med formuleringar om könsmaktsordning och heteronormativitet i en sådan ansökan, viskar en erfaren person och skakar på huvudet åt min naivitet.

För att trösta mig kollar jag in de norska förebilderna och blir snabbt glad igen.

Menn i barnehages hemsida

Rekryteringsteamens verksamhet

Den nationella konferensen i Hamar den 22-23/9, Program

Universitetskansler Flodström avgår – heder åt honom!

Länk till pressmeddelande:

Under det senaste året har Högskoleverket framför allt haft fokus på regeringsuppdraget att utforma ett nytt system för att utvärdera kvaliteten på högskoleutbildningarna. Systemet har utvecklats i nära samverkan med högskolesektorn. Under arbetets gång har det blivit allt tydligare att Högskoleverket och Utbildningsdepartementet inte är överens om hur systemet ska utformas för att driva svensk högre utbildning framåt. Detta har lett till en förtroendekris.

— Skillnaden i synen på hur man bäst mäter kvalitet i högre utbildning i kombination med en nära styrning av utvecklingsarbetet, som inte är förenlig med relationen politisk styrning och expertmyndighet, gör att jag väljer att avgå, säger Anders Flodström.

Konflikten handlar främst om att regeringens fokus ligger på att studenternas självständiga arbeten ska utgöra grunden för bedömning av utbildningarnas kvalitet. Också Högskoleverket menar att resultaten från de självständiga arbetena är en viktig bedömningsgrund men anser att även innehållet i och examinationen av utbildningarna måste granskas.

Det är på samma gång sorgligt och hoppfullt. För oss som arbetar med akademiska professionsutbildningar har det varit en plåga att kvalitet skulle mätas enbart genom bedömning av det avslutande examensarbetet. Flodström tar strid för att se utbildningar som en helhet och då måste även andra delar bedömas. Kanske finns det en gnutta hopp i och med att bandet mellan akademin och regeringen nu synas.  Det är dags att ta strid för Högskolornas frihet från politisk styrning.

Vi börjar med lärarutbildningen.

DN, svd1, svd2, Sydsvenskan, LN

En smula mindre arg

Jag har funderat en hel del över det här med nätverk för män på lärarutbildning och snuddat vid tanken på att det kanske inte är lika viktigt som jag tycker. I dag hade Radio Kristianstad ett kort inslag och jag inser att nätverket även kan ha en pådrivande funktion i förhållande till andra lärosäten.

(länk till presentation)

(länk till program inslaget börjar efter 13 minuter)

Monica Fransson är ansvarig för de inriktningar på lärarutbildningen på Högskolan i Kristianstad som brukar leda till jobb inom förskolan. Hon säger att det på 70-talet var vanligare med strategier på Högskolan för att stötta män som var i minoritet. Varför det lagts på hyllan på Högskolan i Kristianstad finns inget rakt svar på.

– Frågan är väl lika viktig idag, men vi arbetar inte lika starkt med det som vi gjort, säger Monica Fransson.

Kanske är det så att Monicas reaktion är rimlig i ljuset av det ointresse som de tre Delegationerna för jämställdhet har visat för de här frågorna?

Länk till Newsmill

Usch – nu blev jag arg igen!

Blå Häst – Män Är Svin

Är du fortfarande arg, Mats?

Jag lyssnar på intervjun med Anna Ekström som varit ordförande i delegationerna för jämställdhet i förskolan och fortfarande basar för  delegationen med inriktning mot skolan. Hon har  en hel del kloka tankar, men fokuserar starkt på farorna med stereotypisering av enstaka män. Delegationen ville gärna skydda dessa män från sig själv på ett olustigt sätt. Risken fanns att männen inte var tillräckligt goda förebilder och då blev rekryteringsarbetet ointressant eller genusteoretiskt oförsvarbart.

Länk

Hon redogör för förslaget  om rekryteringsåtgärder för män till förskolan i form av sommarkurser liknande de som skall väcka flickors slumrande teknikintresse.

Intervjuaren: Vad hände med förslaget?

Anna Ekborg: Så vitt jag vet har det inte blivit något av i någon av landets kommuner. Men om det skulle finnas något exempel skulle jag bli hemskt glad och vill gärna veta mer.

Jag funderar över de 12 miljonerna (eller var det mer) som delades ut till genuspedagogiska satsningar och undrar över hur de har utvärderats. Nog är det rimligt att ordföranden ska känna till om förslagen har fått några konsekvenser  för verksamheten. Särskilt som Anna Ekström belönades med ordförandeskapet i DEJA och förhållningssättet lever vidare i DJ

Läs mer om statliga jämställdhetspolitik på Newsmill

Säkert – Är du fortfarande arg?

Om att “komma ut som lärare”

Jag läser studenttexter och studsar till inför formuleringen “att komma ut som lärare”.

Efter en förvirrad sekund inser jag att studenten menar “att börja arbeta som lärare”. Min första tolkning var nog påverkad av diskussionen om yrkets låga status och handlade om det svåra beslutet att offentliggöra den svarta hemligheten:
– Innerst inne är jag egentligen lärare och nu har jag bestämt mig för att leva som en!

Paul Simon – The Teacher