I dagens Spanarna avslutar Jessica Gedin sitt lysande inlägg om svordomar:
– Missbruka inte Mia Thörnbloms namn och säg inte “mättat fett” inför barnen!
Dagens visdomsord
Reply
Teorier om lärande
Jag visade filmen med den dansande babyn (länk till tidigare inlägg) för våra nya studenter och tror att de förstod poängen:
– Hur har han lärt sig detta? Och varför?
Vi prövar olika teorier om belöning, inre motivation och imitation, men det är lätt att hamna i biologism (“De har rytmen i blodet”)
Jag funderar på vad de ska säga om Clara från Oslo som tolkar Håkan Hellström på sin femårsdag?
Tack för länken Fredrik!
Strike the pose
Jag passerar Stortorget och möter en oväntad syn:
Min symbolfantasi går igång:
Den överdrivet långa vita bilen?
Assistenten med moroten (ett framtidsjobb)?
Den svartklädda skönheten som kelar med en vit häst?
Den hårt arbetande fotografen?
Den vitklädda flickan som är på väg in i bilen?
Rådhusets trappa där brudparen brukar möta folkets jubel?
Vad betyder allt detta? Ett skådespel där alla spelar sina roller utom jag som missat poängen?
Efter en stund inser jag att det är ett reklamjippo för en limousinefirma och en modellargentur. Jag tar några bilder och förbannar den ytliga och kvinnoexploaterande kommersialismen – när jag ser något bekant hos en av fotomodellerna. Det är ju C – den snorigaste ungen på dagis som nu 15 år senare sträcker ut sina långa ben på motorhuven.
Återigen en meningslös historia utan mening eller moral. Jag måste skärpa mig.
Min sköra manlighet
Jag brukar berömma mig om att ha en modern mansroll. 25 år i förskolan har gjort mig i stort sett oemottaglig för pikar om bristande manlighet och jag ser mig själv som en känslig, diskande, städande och matlagande man som leende tar ansvar för barn och blomma.
Så – varför vill jag inte gå till ICA och hämta fruns ELLOS-paket????
Efter en stunds ideologisk självrannsakan biter jag samman och går verkligen dit:
– Tyvärr, du behöver adressatens legitimation!
Nyspikat
Mikael Londos spikar sin avhandling “Spelet på fältet”. Det är en underlig, men intressant rit som idrottsvetenskapen försöker återskapa på Malmö högskola. Det rådde en viss oenighet var spiken skulle placeras.
Grattis Mikael!!!!
Jimmie Åkesson dansar vidare
Den lilla serien “Dansa med Jimmie” har idag nått stadsdelen Almgården i Malmö. Det är Sverigedemokraternas starkaste fäste och reportaget bjuder på många godbitar. Riktigt bra journalistik med statistik och personporträtt i skön förening! Så här vill jag att valet ska bevakas. (Om Sydsvenskan kunde presentera den här serien i en vettig form på nätet hade jag varit ännu gladare!)
Jag har ett särskilt förhållande till Almgården. Där hade jag mitt första vikariat som förskollärare sommaren -78. Tänk om jag hade stannat kvar…
Attackdykaren dyker upp igen
Jag har tidigare kritiserat Malmös starke man för att försöka styra skolans arbete med klumpiga metoder:
Debatten i kommentarsfältet kom delvis att handla mer om personen Reepalu och hans arbete i SKL än den principiella frågan om “rektors rätt att leda arbetet”.
Ilmar Reepalu får idag hård kritik för sina utspel om betygsättning av lärare. Fack, forskare och rektorer sågar förslaget brutalt. (länk).
På ledarplats tar man chansen (länk) och utbrister förnumstigt:
“Enögdhet för inte skoldebatten framåt.”
Kanske är det en liten tröst att han han på Ladbrokes är spelad som fjärdefavorit när det gäller vem som tar över efter Mona Sahlin?
Till sist fastnade jag också
Oräkneliga äro de som rekommenderat “The wire”. Efter tio avsnitt börjar jag ana vad är som griper tag. Jag kan inte riktigt sätta ord på det men inser att svenska polisserier har mycket att lära.
En recension av Widerbergs “mannen på talet” sa ungefär så här: “den första svenska filmen där biljakterna inte ser ut som fickparkeringar”.
The Wire har flyttat kartan för polisserier – och jag har tre osedda säsonger kvar!
Den gamle attackdykaren går på djupet
Jag står och fumlar med röstsedlar och röstkort. Det vore skönt att få det gjort innan vansinnet bryter ut på allvar. Samtidigt vill jag inte gärna ångra mig på valdagen.
Ilmar Reepalu har gjort mycket för Malmö och högskolan. Han har bestämda åsikter om det mesta och är ofta mycket kunnig i breda frågor. Dock inte skolan. Socialdemokraternas starke man har inte gett upp hoppet om att kontrollera skolan med hjälp av elevenkäter:
Det här förslaget har jag skrivit om tidigare och jag har inte ändrat ståndpunkt. (Länk) Kommunalrådet har inte förstått att det är rektor som ansvarar för undervisningen och därför också bör välja utvärderingsmetoder och lönesättningsmodeller utifrån den verksamheten.
Till min förvåning håller jag i stort sett med Björklund som i samma tidning kraftfullt och vältaligt kritiserar Reepalu. Man ska inte rösta i förtid.
Det regnar in i Turning Torso
Sydnytt rapporterar om översvämning och stängda tvättstugor – men vinkällaren fungerar.
Jag funderar över Fredrik Gerttens underbara film Sossen, arkitekten och det skruvade huset som skildrar mötet mellan stjärnarkitekten Calatrava och de skånska byggarna. När de undrar över konstruktionen och vill ha besked om mått och dimensioner börjar Calatrava prata om konst och säger med bekymrad röst:
– Nu tycker jag det blev dålig stämning här…
Se filmen! (Och nu undrar väl någon om detta inlägg verkligen har med skolan att göra….)
Tysta tankar 