“Varför är det så svårt att behandla flickor och pojkar lika?”

Länk till Nyhetsmorgon.

En undersökning visar att det inte går så bra för jämställdheten i svenska skolor. 50 år efter att målen införts har ingenting hänt enligt Anna Ekström. Marianne Rundström ställer ivriga frågor men lyckas undvika problemets kärnfrågor:

  1. Vilken betydelse har lärarens kön för skolverksamhetens innehåll?
  2. Finns det en sammanhållen teori om “den könsneutrala skolan” som motiverar att vi ska behandla pojkar och flickor lika? DEJA lyfter fram biologiska skillnader i mognadstakt och jag menar att det även går att se skillnader i inriktning. Pojkar och flickor är i perioder av livet intresserade av olika saker.

Jag sammanfattar lite slarvigt:

M .R: Handlar det om diskriminering?

A.E: Det är könsrollerna som begränsar barnen i skolan. Samhället har förändrats men i skolan har ingenting hänt.

M.R: Ställer vi omedvetet högre krav på flickor?

Maria Näsström (gymnasieläraren) jobbar medvetet i sitt ämne och räknar talutrymme i klassrummet. Hon saknar stöd från sina chefer.

M.R. : Kan lärare förstärka traditionella könsroller.

A.E.: Förväntningarna har stor betydelse. Skolan har mycket att lära av andra verksamheter i samhället. Staten bör lyfta fram bra metoder.

Min kritik av DEJA på Newsmill var tyvärr alltför försiktig. Utredningen är ett haveri.

DEJAS slutbetänkande är ett svek mot pojkarna

Får män kritisera en kvinnodominerad skola?

Torbjörn Messing från DEJA försvarar betänkandet:

Skolan behöver fler genusmän, inte cowboys

Jag svarar på bloggen:

Är jag förskollärarnas John Wayne?

Tack för omtanken Torbjörn!

Tack för omtanken Torbjörn 2

Det här med manliga förebilder

Jag brukar värja mig mot tanken på att männen i förskola och skola skulle ha ett särskilt ansvar som goda förebilder. När det manliga nätverket träffades senast diskuterade vi också de här förväntningarna utifrån Torbjörn Messings text på Newsmill. Han utser mig till förskollärarnas John Wayne och jag tror inte det är menat som en komplimang.Vad menar han med “En ny mansroll”? Vill vi vara en del av det projeketet?

Läs hela artikeln: Länk och mina svar till höger. Kommentarerna är som vanligt ett äventyr för sig.

Samtidigt är det viktigt att fundera över vilka förebilder vi själva använder för att skapa riktning i våra liv. Går det att växa upp utan tydliga förebilder?

Vi tänker olika. Någon vill rädda världen och använder Bono som inspiration. John Lennon hjälper oss att tro på fred och människan. Jag nämner Bob Dylan som ett exempel på en förebild som vägrar vara förebild. Den mest oväntade hjälten är nog Leif G W Persson som på något sätt förkroppsligar integritet som livsstil.

Vilken är din manliga förebild?

Max Entin är riktigt rolig

Katederdiskussionen går in på sin elfte dag. Max Entin är som vanligt underbart rolig och uttrycker sin förvåning över Metta Fjelkners hyllning till katedern:
“Men ärligt talat, hur tänkte hon? Till och med skolministern förstod ju att vi inte talade om möbeln.”

Missa inte den här länken!

Agurketider?

Jag är hjälplöst förtjust i den danska teveserien Borgen. Veckans avsnitt heter Agurketider och det betyder ungefär “nyhetstorka”. Länk

I skoldebatten blåser det från alla håll och jag försöker hålla mig avvaktande när de fackliga isvindarna sveper ner över landet. Jan Lenander beskriver motsättningarna med mycket drastiskt bildpråk:

20 år av knivhugg i ryggen på lärare med långa utbildningar och förtal av deras kompetens och det finns förstås ganska många LR medlemmar som manar till strid.

Det är oklart vem det är som delade ut alla dessa knivhugg, men jag inser nu att det finns en uppdämd bitterhet inom LR som jag inte kände till den fulla omfattningen av.

Bör en fackförening ta ställning för undervisningsformer?

Jan Lenander skrev så här :

Jag har många positiva erfarenheter av den traditionella lågstadieläraren och har sett flera exempel på att h*n kan göra mycket positiva insatser långt ner i åldrarna. LR bör fortsatt försvara denna yrkesroll mot dem som försöker göra radikala ändringar.

Jag menar nog att det är läroplanens krav och de professionella aktörerna som ska avgöra valet av metoder. Kanske tar Metta Fjelkner en viss risk när hon så entydigt tar ställning för katedern som symbol för förbundets linje.

“Do you speak LR-ish?”

Jag har stor respekt för den orolige föräldern Zoran som bekymrar sig för att förskollärare överger omsorgsuppdraget för att leka lärare.

Jag har inte lika stor respekt för LR-torpeden Zoran som använder Twitter för att flytta fram förbundets positioner i kriget mellan de fackliga organisationer.

Jag har särskilt lite respekt för gåtan Zoran när de här två rollerna sammanblandas. Zoran och LR har skapat en form av nyspråk som gör det svårt för oss andra att avgöra när han är privat, seriös, ironisk eller polemisk. Citationstecken löser upp betydelserna och till sist vet jag varken in eller ut.

Så här började debatten:

http://twitter.com/#!/ZoranAlagic/status/50308590023610368

Jag har skapat en PDF. Läs bakifrån. Observera att jag taggade av #merkatderer när Zoran ville diskutera en specifik förskollärares kunskaper och undervisning.

Tystatankar och zoran på Twitter den 22/3 om matematik i förskolan (läs bakifrån

Men det är svårt att föra ett samtal om vi inte har samförstånd kring centrala begrepp och jag är rädd att LR har utvecklat en egen terminologi. Jag saknar en vilja att förstå hur barn matematiska tänkande utvecklas.

http://twitter.com/#!/ZoranAlagic/status/50333432475168768

Jag försöker förklara matematikämnets kris och prövar tanken på att traditionella undervisningsformer (drillövningar och formalism) är en delförklaring till ämnets svaga ställning i svensk skola. Zoran och jag behöver nog diskutera det informella lärandets betydelse. Gärna utifrån Peter Gärdenfors bok Lusten att lära.

Från Stavros till Star Wars – Från kateder till Darth Vader

Jag erkänner att det här inlägget började med ett missförstånd på en bullrig lunchrestaurang. Min kamrat pratade om Stavros och jag trodde han menade Star Wars.

Nåja – 9A är över och skolvärlden andas ut. Nu kan vi övergå till väsentligheter. Hur gör vi skolan angelägen för barnen? Hur fångar vi deras intresse? Kan vi ta tillvara populärkulturens kraft i lärorika sammanhang? Vad gör vi med de existentiella frågorna?

Skolinspektionen granskar musikämnet – blir det en notis?

Jag kastar mig över Skolinspektionens rapport om hur musikämnet misshandlas i svenska skolor. Utredarna hittar inte oväntat stora brister och ett stort ansvar faller på rektorerna.

Jag skulle kanske vilja fördela svartepettrarna lite högre upp i systemet och menar att de politiker som har medverkat vid riksdagsbesluten som har marginaliserat musikämnet och musiklärarutbildningen är de verkliga syndabockarna.

Min gissning är att den här MYCKET VIKTIGA rapporten inte kommer att hamna på kvällspressens löpsedlar.

Länk till Skolinspektionen. Läs och lid!

Så här tuffa är granskarna:

Slättängsskolan F-5 (PDF-fil, nytt fönster)