…och jag har en sprucken potta.
Det är inte sant som Peps sjunger i Falsk matematik. I verkligheten är Onassis död och jag har minst ett badrum. Men det är inte “en suite”.
Kanske har jag sett för många engelska mäklarprogram?
Kartan för skoldebatten har ritats om. Idag är det ledarsidorna som anger tonen. Tiina Meri dammar av en del påståenden från skolans vardag och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. När våra studenter är på VFU möter de ofta varianter av den här metodiska skåpmaten. Det är en blandning av grundläggande praktisk ledarskap och grumliga normativa budskap.
”Som lärarkandidat mötte jag en lärare som sade att han aldrig skulle klä sig i jeans inför en arbetsdag i klassrummet. En lärare kan inte klä ner sig. Han eller hon måste trots allt vara representativt klädd, eftersom barn lägger märke till de signaler som klädseln skickar. (…)”
Kanske borde jag vara tacksam över att skolan engagerar. Jag behöver lite tid för att vänja mig vid de här förenklade budskapen. Idag är alla (utom lärare och skolforskare) experter.
Henrik Berggren sammanfattar elegant skoldebatten utifrån Prousts roman På spaning efter den tid som flytt.
Men ju mer han ansätter henne ju mer undanglidande blir hon – ökad kunskap ger inte ökat förtroende. Denna paradox gör ”På spaning efter den tid som flytt” till något mer än en kärleksberättelse: världshistoriens första roman om farorna med kvalitetssäkring och evidensbaserad kunskap.
Ökad granskning har kommit att bli den självklara lösningen på alla samhällets problem. Om skolorna är undermåliga måste de utvärderas ännu mer, om lärarna är dåliga måste vi införa en lärarlegitimation, om tågen inte går i tid måste det göras fler besiktningar, om sjukvården är ineffektiv måste tydligare resultatmål formuleras.
Dessa rop på ökad kontroll talar till den Charles Swann som finns i oss alla. Vi misstänker – ibland på goda grunder – att lärare, läkare och andra professionella grupper likt Odette inte alltid är helt att lita på. Problemet är bara att för mycket övervakning och styrning ofta leder till ökad misstänksamhet och ännu sämre prestationer.
Det kanske finns hopp om om DN ändå? Luften känns lite lättare att andas.
Länk till statistik om lärare
Tolkningar? Någon?
Han är mycket aktiv på twitter och jag förstår inte riktigt vad som driver honom att hetsa mot Lärarförbundet och förskollärare?
De börjar sippra ut nu – siffrorna som avgör om vi ska lyckas höja läraryrkets status. Utan sökande är det svårt att genomföra en kvalificerad utbildning.
Siffrorna är svårtolkade. Många av de lärosäten som drabbats av sjunkande söktal har också förlorat examensrättigheter inom olika ämnen och åldersinriktningar.
Förskollärar- och fritidspedagogutbildningen i Malmö lär klara sig bra.
DN trummar på i sin kampanj mot svenska skolor. Zaremba sprider rykten om lärarstudenter som inte öppnar böcker eller undervisar på sin VFU (praktik) och på ledarsidan kastar Hans Bergström sig i famnen på hjärnforskare som analyserar pojkars skolproblem utifrån ett biologiskt perspektiv (Länk):
Den nya hjärnforskningen understöder vad de experimentellt inriktade beteendeforskarna belagt. Hjärnan hos särskilt pojkar fortsätter att utvecklas ända upp i 20-årsåldern. Särskilt två funktioner är dåligt utvecklade fram till dess: emotionell kontroll och omdöme. Pojkar i tonåren behöver i vissa avseenden en ”ställföreträdande hjärna” i form av mogna vuxna som upprätthåller en extra tydlig struktur i arbetsmiljön.
För några år sedan väckte det stort uppseende när någon påstod att “män är djur”. Idag är det mainstream att påstå värre saker om tonårspojkar.
Morrica antyder att den svenska skolan borde höja sin sexighetsfaktor och jag tror hon menar att vi ska tänka mer på hur vi presenterar oss inför världen. Skolan är inte enbart en nyttig plats där viktiga kunskaper förmedlas – idag handlar det också om ett sätt att vara. Oväntade möten och nya perspektiv blir ett annat sätt att marknadsföra sig!
Den här rekryteringsfilmen från UBC kanske skulle kunna bättra på vår image? Vem gör något liknande i Sverige?
Tysta tankar 
