Under avenboken

Wikipedia bjuder upp:

Avenbok (Carpinus betulus), som även kallas “annbok” och “vitbok”, är en art i familjen björkväxter.

Wow – björkväxter! Det visste jag inte.

Avenbok är det hårdaste av alla träslag som växer i Sverige och övriga Norden.

Det hårdaste träslaget? Jag vilar under de nyutslagna bladen och njuter av den vänliga grönskan. Går det att använda till något?

Förr användes virket till föremål som var utsatta för hårt slitage, stötar och tryck. Exempelvis som detaljer i maskiner glidlistertapparkägelklot, träklubbor, kugghjul ochverktygsskaft. Idag har avenbokens virke ersatts med moderna material inom många användningsområden.

Idag används virket till exempelvis verktygtskaft, hyvelbänkar,pianohammare, borstryggar, nötknäppareskärbräden och huggkubbar.

Jag orkar inte med mer bildning idag. Det är jobbigt att fira valborg.

Dagens Zoran

https://twitter.com/zoranalagic/status/64073967484407809

Gunilla Ladberg skrev boken “Daghem – förvaringsplats eller barnmiljö” 1974. Margareta Winbergs förre informatör ger feminismen ständigt nya ansikten. Just det här känns ganska gammalt.

Förskolan är en del av utbildningspolitiken – inte familjepolitiken!

Min mamma!

Jag har ganska stränga förhållningsregler och är strikt förbjuden att skriva om min fru och mina barn. De vill inte vara en del av bloggprojektet och jag respekterar deras inställning (motvilligt)

Min 82-åriga mamma är inte lika blyg. Igår vann hon en bridgetävling tillsammans med Ingrid Bengtsson och ingen är stoltare än jag.

Aftonbladet är fortfarande en obehaglig tidning

Aftonbladets serie SKOLRASET har bytt namn till SKOLGRANSKNINGEN men trots enstaka intressanta artiklar det är fortfarande långt kvar till en trovärdig ansats. Tanken på att folket ska sätta betyg på landets skolor borde nog ha stannat kvar på idéstadiet.

Länk till AB

Det känns lite som frågan varför hundar slickar sig på pungen?
– För att de kan!

Astrid Lindgren – skolan och klassamhället (rätt länk)

Åsa Anderberg Strollo beskriver det nya klassamhället utifrån Astrid Lindgrens text om Madicken och valborgsfirandet (Länk till Sydsvenskan)

Placerad i framtiden kan sekvensen bli såhär: Madicken och Mia är inte längre klasskompisar, Madicken går i en friskola i Victoria Park och Mia i den kommunala skolan där ingen har bländande statusprylar. Frid och fröjd först, men vänskap uppstår på en tenniskurs som är en av Madickens många fritidsaktiviteter och som Mia fått via stipendium från Stadsmissionen. Ingen stöld dock – eftersom Madicken inte tar med värde­saker ut från grindsamhället – men efter tennisen följer hon olovandes med Mia hem. Mamma Kajsa ser detta på sin gps och skickar en bil för att hämta dottern men bilen blir beskjuten. Abbe dyker upp och eskorterar chauffören ut från förorten, varpå han fördöms, tröttnar på Sverige och emigrerar till Indien.

(….)

Att sätta Astrid Lindgren på tjugan är bra, att lyssna på vad hon försökte säga är nog snäppet bättre.