Vad är en lärare värd?

De senaste veckorna har diskussionen om lärares löner brusat högt på bloggar och twitter. De flesta argument är välkända och variationen måttlig. Till sist tror inte att det handlar om hur lärare ser på andra lärares löner – om löneläget ska förändras krävs det att allmänhetens bild av skolan förändras.

I USA rasar motsvarande debatt och film är ett effektivt sätt att skapa opinion. Jag blir nyfiken på två filmer som försöker lyfta betydelsen av läraryrket, men inser att det är en riskabel väg.

LÄNK till LA times

The filmmakers argue, rightly, that many of us can point to teachers who made a huge difference in our lives. Sadly, the film did a less-than-convincing job of showing teachers in the act of accomplishing just that. A young graduate of Harvard University — who found that she had to continually explain her decision to enter such a low-prestige profession — brilliantly delivered creative, heartfelt lessons, keeping a continual eye out for her students’ ability to make independent decisions and stand up for themselves, along with their ability to do academic work. The other teachers seemed nice, but $125,000-a-year nice?

Finding a teacher in the midst of doing his or her magic isn’t an easy task; inspiration comes in those unscripted moments when just the right explanation reaches just the right child. But that might be what the filmmakers need to do in order to convince the public that great education doesn’t come cheap. Nor can a convincing film shy away from addressing the tough questions. The film has a single showing planned in Washington; its future past that point is unclear, and that might be for the best right now.

Teach first – en annan väg in i läraryrket

Jag läser om den engelska satsningen på att rekrytera toppstudenter till läraryrket. Länk

Förutom fallande studieresultat har den svenska skolan svårt att få de duktigaste studenterna att vilja bli lärare. Men i Storbritannien har succéprojektet Teach First lyckats locka landets toppstudenter till läraryrket och samtidigt förbättrat kvaliteten i landets mest utsatta skolor.

När Teach First startade 2002 var de brittiska problemen snarlika de vi har i Sverige idag: studieresultaten i socialt och ekonomiskt utsatta områden var på tillbakagång och det var svårt att locka de allra duktigaste studenterna till läraryrket.

Det är verkligen ett spännande projekt och jag råkar känna en av deltagarna. Hon berättar om en utbildningssituation som är ganska annorlunda jämfört med det som vi erbjuder våra svenska studenter.

I England är universiteten inte yrkesförberedande på samma nervösa sätt som i Sverige. Arbetsgivaren är generellt sätt mindre intresserad av programmens innehåll än universitets status och studentens prestation. Idén är att om du har bra betyg från ett toppuniversitet klarar du av vilket jobb som helst. I Sverige finns en tendens att se utbildning som en garanti för att alla har de nödvändiga kompetenserna för att klara sitt jobb – därför lastar vi gärna ner en hel del extra i ryggsäcken.

Nåja – när J tog sin strålande examen (first!) i politisk historia vid Manchester university stod inte arbetsgivarna i kö. Hon fick ett erbjudande att följa Teach first och jag förstår att det var ganska tuffa villkor. Med våra mått mätt slängs de snabbt ut i verkligheten och det är begränsade resurser som satsas på utbildning och handledarskap. Jag skulle vilja kalla pedagogiken “simma eller drunkna”.

För J gick det bra. Hon tog sig igenom det första tuffa året och idag har hon lärt sig hantverket den hårda vägen.

Snart är hon fri att söka jobb var hon vill och jag är övertygad om att hon är rätt person på rätt plats.

Kanske är vi många som vakar över “den rätta vägen” till läraryrket. Vad säger de fackliga organisationer om kvackande akademiker?

Jag tror att vi skulle få en annan skoldebatt om fler högpresterande akademiker fick pröva på. Nu när de flesta inte gör lumpen behöver vi nya ritualer för att träda in i vuxenlivet.

Allt som inte dödar dig gör dig stark.

Med revade segel

Två ärrade ombudsmän från de två lärarfacken möts på stranden. De tittar misstroget mot fullriggaren som styr mot grundet och muttrar över hur svårt det är att få tag på en bra besättning nu för tiden.

Lasse Tennander – Med revade segel

http://twitter.com/#!/FreonFilm/status/66413831198482432

Fast vi måste nog lösa några små definitionsfrågor först.

http://twitter.com/#!/FreonFilm/status/67329507715063809

Skolverket skojar till det om lärarlegitimation?

Oroliga studenter hör av sig till lärarutbildningen och frågar om värdet på sin examen. Det är Skolverket som utfärdar legitimation och vi hänvisar till sidan med frågor och svar.

Sedan läser jag vad som står och studsar till inför uppenbara felaktigheter.

Länk

Vem har godkänt den här texten? Känner Skolverket till examensordning för de två senaste lärarutbildningarna. Vi har inte utbildat fritidspedagoger sedan 2001 – däremot lärare med inriktning mot fritidspedagogisk verksamhet. Behöver jag säga att barn- och ungdomspedagogiska programmet var en lärarutbildning?

Gör om och gör rätt!

De riktiga lärarna – och de falska?

Jag trodde att jag skulle slippa den här diskussionen, men Zoran fortsätter sin envetna kamp att ställa lärargrupper mot varandra.

https://twitter.com/lararnas/status/67121557666934784

Rekommenderad och helt nödvändig läsning (och dagens loppisfynd):

Gränsen mellan provokatör och pajas är hårfin. Jag undrar vad mellanstadie- och lågstadielärarna tänker om de nya definitionerna? Tidigare använde Zoran citationstecken om de lärargrupper som inte tillhör LR:s kärntrupp. Det var inte vackert men öppnade för mildare tolkningar. Kanske är det ändå att föredra framför den nya uppskruvade retoriken som sker på presschefens förbundsblogg.

Vem är de riktiga lärarna? Och vem är de falska?

Leken innefattar allvaret – men allvaret innefattar inte leken

Radiprogrammet Kropp och själ belyser lekens betydelse och det är ett utmärkt program med massor av lysande citat som jag tänker plåga omgivningen med i framtiden.

Många vuxna kan absolut inte tänka sig att dansa runt midsommarstången och leka små grodorna är lustiga att se. I lekparken står de vuxna i princip alltid och tittar på medan barnen far runt och många föräldrar tycker det är tråkigt att leka med sina egna barn. Det är i varje fall vad de säger. Dagens program diskuterar lekens betydelse i vuxen ålder. Trots att den får mindre plats i vuxenlivet, leker vi ofta mer än vi tror, men på andra sätt än i barndomen. Gäster i programmet är bland annat psykoterapeut Leif Havnesköld och leksaksforskaren Krister Svensson.

I leken bär vi varandra!

I leken bär vi varandra!