Gudrun + Pär = Sant?

Jag läser Gudrun Schymans och Martina Nilssons urladdning mot Pär Ström i Sydsvenskan:

Ström går inte alls mot strömmen. Han simmar som fisken i vattnet i den ström av förnekanden av forskning kring kvinnors villkor som florerar. Och han stämmer in i den brölande kören av förakt för genusvetenskapen. Det är mainstream att, som Mats Skogkär, hävda att Det genusindustriella komplexets problemformuleringsprivilegium behöver utmanas.”

Oj, Det var värst. Och ledarskribenten Skogskär fick sin släng av sleven. Per Ström svarar på Genusnytt och om han brölar så är det ganska diskret.

Jag undrar hur det är att möta Gudrun Schyman i debatt? Hon lär ha ett sjätte sinne för när någon tänker avbryta henne och igår avslöjade hon sitt hemliga knep för en skara informatörer i Lund.

I tidningsartikeln ovan använder hon samma knep i skriftlig form. Inga sprickor i den muren.

Jag är rädd att Gudrun och Pär behöver varandra. Vi andra hukar i buskarna

Brottning som dans

Svenska Dagbladets serie om lek går vidare. Jag citerar utförligt :

En lek där några pojkar brottades fascinerade Bodil Halvars-Franzén.

– Deras kroppar kommunicerade på ett imponerande sätt. Jag har själv haft barn och bröder som slagits med sina fäder och då har jag tyckt att det var jobbigt. Nu när jag kunde följa pojkarnas lek på nära håll såg jag skickligheten. De var lyhörda och gjorde inte varandra illa.

I sina förhandlingar visade de att de var medvetna om var gränsen går mellan lek och våld. I en annan förskoleklass såg hon pojkar vars fysiska möten var mer lågmälda. De rörde sig i en lek utan ord, men med synkroniserade rörelser.

–Vid första anblicken såg det ut som modern dans. Den ene visste precis vad den andre skulle göra. Man kan göra kopplingar till dataspel, men mest intressant var att se hur de med sådan precision växelvis styrde och följde varandra med ögonkast och samstämda rörelser.

Att mötas i lek kan ske sekundsnabbt. För en betraktare kan det se kaotiskt ut, men leken bygger alltid på ett slags överenskommelse som utvecklas under lekens gång. Detta innebär att leken rymmer etiska möjligheter, konstaterar Bodil Halvars-Franzén, och tillägger att det kanske till och med är som Schiller skrev redan på 1700-talet: ”Människan är bara helt och hållet människa när hon leker”.

20110520-075336.jpg

En närbild på lärandeprocessen?

This slideshow requires JavaScript.

Bertil Törestad efterlyser en närbild på lärandeprocessen och det är en utmaning som heter duga.

Kan vi vara överens om att det handlar om att vara öppen för oväntade perspektiv? Lammen släpptes nyss ut  och de verkar ganska nöjda med naturens skiftningar! Jag tror de lär sig massor varje dag.

Kärlekssång till en bil – uppdaterad

I Kvällsposten skriver kollegan Magnus Sjöholm en utmärkt text om SAAB som varumärke.

Jag uppdaterar ett gammalt inlägg från 2009!

Jag rensar i lådorna och hittar en gulnad papperslapp med en kärleksförklaring till familjens första bil.

Det gäller kanske att publicera dikten nu så länge fabriken finns. För vem skriver verser till döda bilmärken?

saab

Mer SAAB-nostalgi (jag försöker länka till SAAB:s hemsida och får meddelandet “too busy” – är det kul?)

Melodi – i enkel form

Mer nostalgi