Kanske hade rubriken Mitt liv som fläckvis musiklärare varit bättre?
Jag är bekymrad över att de estetiska ämnena inte skrivits fram starkare i kursplanerna för den nya förskollärarutbildningen. Men det innebär å andra sidan att vi ställs inför utmaningen att motivera musiken som en kunskapsväg mot andra mål.
Idag har jag föreläst om musikens betydelse för omsorg och fostran. Många studenter nickade igenkännande åt Rosseau, Skinner och Stern. De är inte lika bekanta med Nancy Chodorows teorier som utmanar likhetsfeminismen där det gör mest ont.
Klicka på bilden och välj Full screen. Använd piltangenterna och scrollningshjul för att zooma. Prezi for ever!
Presentationen utgår från ett fosters perspektiv på tillvaron.
The decision to end a stable relationship for abstract rather than concrete reasons (“something was missing”), I see now, is in keeping with a post-Boomer ideology that values emotional fulfillment above all else. And the elevation of independence over coupling (“I wasn’t ready to settle down”) is a second-wave feminist idea I’d acquired from my mother, who had embraced it, in part, I suspect, to correct for her own choices.
Radioprogrammet Kropp & själ diskuterar manlighet på ett spännande sätt. Den inbjudne andrologen berättar om forskningsläget kring testosteronbehandling och drar paralleller till hur bruket av östrogen bredde ut sig under 90-talet.
En kvinnlig läkare talar om 40-talisterna som en grupp med höga anspråk på livet. När de väntade barn blev smärtfri förlossning och bra barnomsorg prioriterade frågor. När kvinnorna kom i klimateriet restes krav om en behaglig övergång och östrogen förskrevs under lång tid i okontrollerade former.
Idag diskuteras testosteron som behandlingsmetod för män med diffusa besvär. Skräcken för åldrandet tar sig olika uttryck.
Ingemar Gens är inbjuden för att tala om den utsatta manligheten och han inleder med att slå fast att det går illa för män som grupp. Ur ett historiskt perspektiv kanske påståendet har sin giltighet men det kan också uppfattas som ett förlöjligande och förminskande av ett verkligt problem.
Han beskriver kvinnors intåg på de traditionellt manliga arenorna och diskuterar också partnervalets betydelse. Under det senaste 100 åren har ungefär 15% av kvinnorna levt barnlösa genom livet – motsvarande siffra för männen är 25% och den ökar. Om vi lägger till de män som inte har kontakt med sina biologiska barn närmar sig talet 40%.
Det råder alltså en hårdare konkurrens mellan männen om att få para sig och kvinnorna tenderar att bli allt mer kräsna i sina val. De attraktiva egenskaperna makt, styrka och status tycks vara ytterst viktiga och få kvinnor kan tänka sig att gifta ner sig klassmässigt. Eftersom många kvinnor idag uppnår hög utbildning och status innebär det också att utbudet av attraktiva män minskar.
Relativt få män bildar familj med många kvinnor. Många män misslyckas på partnervalsarenan.
Frågan är vilka slutsatser Ingemar Gens drar av detta? Är det rimligt att förklara krig mot de traditionella manliga könsrollerna om det innebär att attraktionskraften minskar? Det är ett högt pris och vinsterna är oklara. Genuspedagogikens politiska agenda gör mig förvirrad och jag ser ett problem i tendensen att skuldbelägga olika former av manlighet som inte passar in i skolans värld.
Jag jobbar med en kurs som försöker ringa in omsorgsbegreppet i förskolan. Det är ett svårt ord och många blir oroliga inför den här dimensionen av det pedagogiska arbetet. Den svenska modellen bygger på att pedagogik och omsorg är både möjligt och nödvändigt att förena. Det blir då två aspekter av det goda mötet mellan barn och pedagog.
Samtidigt är det intressant att se hur bilden av samhället som omsorgsgivare har vuxit fram. Idag menar många att det är självklart att det goda samhället ska på sig ett stort ansvar för barns vuxenblivande och en del undrar över vad som hände med föräldrarna?
Vi diskuterar bilderna av hur det var för när barnen ibland lämnades ensamma under tiden då föräldrarna arbetade. I Hylands ABC 1966 sammanfattades oron:
NYCKELBARNET sa till pappan Far, jag såg din fru i trappan
Nyckelbarn syftade alltså inte på att barnet var en nyckelkompetens inom det entreprenöriella lärandet – nej här handlade det om ett barn som hade en så kallad “hemmanyckel”. Hemmafrun hade rymt och förskolorna hade ännu inte byggts ut.
Jag möter vuxna personer som aldrig hört uttrycket “nyckelbarn” – för dem verkar det vara en helt osannolik tanke att barn skulle vara hänvisade till sig själv när föräldrarna arbetar. Det kan vara en klassfråga.
Studenterna har arbetat med olika teman och under en vecka bearbetade vi konsumtionssamhället. Många verkar har funderat lite extra över utseendefixering och medias roll för självbilden. En svårare fråga är vad vi gör med de här insikterna? Den här reflektionen gillar jag:
” Jag tror därför att det kan vara betydelsefullt för barnen att understryka att vi människor är så mycket mer än bara ett utseende. Det utgör sannerligen bara en beståndsdel av vår identitet. Mitt personliga dilemma är att jag själv måste bli vän med denna tanke innan jag sprider den vidare. “
Jag jobbar på högskolan och bemödar mig av såväl yrkesmässiga som familjeskäl om att ha ett gott förhållande till stadens största tidning. Därför skulle jag aldrig kritisera den offentligt. Men det här är onödigt roligt:
Den smakprofil som Foodism har tagit fram utgår från Sydsvenskans fyra värdeord pålitlig, nära, orädd och nytänkande.
Kaffet ska symbolisera att tidningen läses under en pålitlig stund på morgonen. Oliverna står för närhet till en mångkulturell region. Körsbären representerar att tidningen är orädd och det aktiva kolet representerar tidningens nytänkande.
Jag jobbar med en kurs om entreprenöriellt lärande och idag föll det på min lott att föreläsa om bedömning och betygsättning. Kursdeltagarna är yrkesverksamma lärare och jag är mycket nöjd med hur de grep sig an bananskulpturuppgiften!
Mitt upplägg bygger på Gunnar Handals tankar om olika nivåer av reflektion kring praktik. Det rena hantverket kring matriser lämnar jag till de ämneskunniga.
Som vanligt sprang tiden ifrån mig. Det är tur att Skolverkets bok om bedömning är så välskriven och informativ.
Klicka på bilden - länk till presentation - full screen
Tysta tankar 