Jag är inte kräsen.
Heja, heja!
Uppdatering:
Om avsikten är att rekrytera män till yrket kanske det är riskabelt att lyfta Fredrik som förebild. även om barnen kallar honom “fröken” finns det andra som jag tror skulle uppleva det som problematiskt.
Själv föredrar jag den könsneutrala yrkestiteln förskollärare framför de mer traditionsbundna dagisfröken och lektant.
Måste tvinga studenter att pröva glogster…
https://twitter.com/anna_kaya/status/167717058212151297
Vi är några som försöker ge simultanförmågan ett ansikte.
Vet Jan Björklund om detta? Kan vi förbjuda förkortningar i svenska skolor?
När jag började på Lärarutbildningen var det någon som sa:
– Välkommen till förkortningshelvetet!
Det var en annan typ av förkortningar.
Jag ser den oändligt sorgliga dokumentären om Keith Cederholm och anar att barnfattigdom kan se ut på många olika sätt. Kanske går det att lära sig något. Just nu kan jag inte sätta ord på vad det skulle vara.
Jag bläddrar i en rapport av Tapii Salonen om barnfattigdom och funderar på om det är ett ord som kommer att försvinna ut ur politiken nu när Juholt är borta?
Ökad välstånd och fattiga barn
Enligt rapporten levde 11,5 procent, eller 220 000 barn, i fattigdom år 2008. I Malmö var siffran högre, hela 30 procent av stadens barn lever i fattigdom.
– Under 2000-talet har de flesta hushållen fått det bättre ekonomiskt. Det ökade välståndet har dock inte kommit de mest utsatta familjerna till del. Det betyder att avståndet nu ökar mellan de utsatta och de som har det bra, konstaterar Salonen.
Först Sveland i DN, därefter den här folkilskna drapan i HD:
Jag är ganska nöjd med att betrakta händelserna utifrån. Samtidigt är jag rädd att skrattspeglarna i lustiga huset blir allt svårare att skilja från världen utanför.
https://twitter.com/#!/Morrica/status/167600399736504320
Få ämnen har diskuterats så mycket av så många. Vågar vi hoppas på att utbildningsministern hoppar in?
En svensk kvinnlig författare skrev för ungefär tio år sedan en kort berättelsen om vad som hände sen. Tarzan tröttnar på livet i trädkojan och vill helst ge sig ut på äventyr med apgänget. Jane saknar sitt bekväma liv i det civiliserade hemlandet och undrar vad hon såg hos den där hopplöse karlen som nästan aldrig är hemma.
Det är en svart bok om manligt och kvinnligt. Kärlekens kraft är begränsad och förruttnelsen sprider sig. I bakgrunden tjattrar aporna.
Ivar Arpi kommenterar Maria Svelands artikel på Newsmill.
På Twitter hyllar många Maria Svelands märkliga text. Det tycks handla om rätten att hata. Eller att hata dem som hatar? Kulturdebatten blir inte konstigare än så här. Hoppas jag.
Kanske är det någon form av trohetsed? Nu rensar vi bland de otrogna och de som inte är för är emot.
Tysta tankar 