Jag har lovat mig själv att dra ner på det slappa och slentrianmässiga björklundhackandet. Därför är det med en viss tvekan jag länkar till reportaget från Rapport.
En annan gång vill jag diskutera hur demokration på landets högskolor. Idag är jag intresserad av förhållandet mellan utbildningsdepartementet och högskolorna.
Jag arbetar för att rekrytera män till förskolläraryrket och försöker öka andelen som genomför sin utbildning. Vilka “personliga besvikelser är det jag försöker bearbeta”?
Högskolestudier kan minska oddsen för USA-student att bli gift
För dem från mindre gynnsamma sociala omständigheter minskar chansen att bli gift om de studerar vid högskola (college). Chansen minskar med 38 procent för män och 22 procent för kvinnor. För dem som kommer från de mest gynnade miljöerna ökar istället chansen med 31 respektive 8 procent. Kelly Musick, sociolog vid Cornell University, som står bakom studien säger att “ /tanken att/college is the great equalizer … may not hold true for the marriage market”.
Whitney Houston är död och nätet svämmer över av minnen. Kollektiv sorg är vackert men svårt för mig som är van att se på känslor som en privatsak.
Idag lyssnar jag på de två första skivorna och minns en fantastisk sångerska – i en svårt daterad ljudmiljö. Men det är något med den inledande basgången som signalerar fest.
Jag vaknar tidigt ibland och det händer att det ljuva bruset från sjörapporten rinner genom mina öron. Fyra minuter senare kommer jag inte ihåg någonting alls och drabbas av insikten om vad det innebär att ha ett fullständigt faktafilter. All information behöver inte vara meningsull. Men jag tycker om namnen på fyrarna.
Jag vet inte @sjorapporten är värd att följa på twitter?
Jag gillar radioteater och Jan Sigurds pjäs om två vilsna män i en båt på Öresund sätter igång tankarna.
Det vore dumt att berätta hur den slutar och jag är inte säker på om det finns något budskap., men jag blir verkligen sugen på kokt torsk med skirat smör och riven pepparrot.
Efter totalhaveriet för John Gray hos Skavlan kunde man tro att tanken på biologiska könsskillnader bannlyses från debatten. Därför är det en smula förvånande att favoritprogrammet Stil ogenerat ställer frågan:
– Finns det mode som enbart kvinnor uppskattar?
Dessutom har vi träffat industridesignern (och varumärkeschefen) Maria von Euler som tagit fram en produkt som är en blandning mellan elektronik och mode. En produkt där hon medvetet valt att exkludera mannen, och enbart fokuserat på kvinnans behov.
Hörlurar i fiskskinn för kvinnor med små öron. Är det sådant som staten ger företagsbidrag till? Jag undrar var de upprörda rösterna är? Är det någon som kan tänka sig att krossa skyltfönster i de butiker där reaktionära stereotypierna marknadsförs?
Lyssnar på P1 och Konflikt. Reportaget från Socialdemokraternas möte i Rosengård är oemotståndligt men frågan är om de politiska lösningarna är gångbara utanför rörelsen och stadsdelen.
Carl B Hamilton:
– För vem talar socialdemokratin?
På köpcentrumet Caroli city byggs det om. Ägarna möter den nya tiden med exklusivitet.
De närmaste tio åren kommer antagligen varje försök att diskutera biologiska könsskillnader bemötas med totalt förakt. John Grays insats hos Skavlan var en katastrof på alla plan.
Vad var det han sa som väckte alla dessa känslor? Många menade att han kom från en annan tid och en annan planet. Kanske var reaktionen lite väl stark och inte helt trovärdig. Riktigt så moderna och jämställda är vi inte.