Jag tror det är viktigt hur veckan börjar. Om en kvart ska jag vara hos tandläkaren. Kroppen gör motstånd.
Den vill inte.
Jag tror det är viktigt hur veckan börjar. Om en kvart ska jag vara hos tandläkaren. Kroppen gör motstånd.
Den vill inte.
Jag har ingen åsikt.
Än.
ENQA:s kritik får dock inga formella konsekvenser för vare sig Högskoleverket eller regeringen. Systemet blir kvar. Men förtroendet för svensk utbildning får sig en rejäl törn och Sverige kan i värsta fall bli uteslutet ur ENQA. Den frågan ska beslutas om i juni.
Kritiken från högskolorna är fortsatt omfattande, och lär knappast bli mindre efter ENQA:s underkännande.
– Det är pinsamt för Sverige. Man har bekänt sig till riktlinjerna och sedan visar det sig att man inte håller måttet, säger Kåre Bremer, rektor vid Stockholms universitet.
– Systemet är ett fullskaligt experiment, ingen annanstans i världen utgår man entydigt från studenternas resultat. Det är oerhört obehagligt och då talar jag för alla lärosäten i Sverige, säger Marita Hilliges.
Jag behöver verkligen fundera över det här. Många studenter förväntar sig en form av tro från läraren på budskapen i kurserna. Det är nog min sämsta gren.
…har sin motsvarighet i drömmen om det könsneutrala högskoleprovet.
Hoppet var att det nya högskoleprovet skulle jämna ut skillnaderna mellan mäns och kvinnors resultat. Män har sedan starten 1977 haft högre snittresultat än kvinnor. Men det blev tvärtom.
I höstas när den nya provet, med mer matematik och färre ord och texter, hade premiär var mäns snittpoäng 9,4 poäng högre än kvinnornas. Sista gången gamla provet gjordes var skillnaden 6,1 poäng, visar siffror som Högskoleverket tagit fram åt Svenska Dagbladet.
https://twitter.com/trinejr/status/198811005759930369
Här finns uppslag att tänka vidare! Långt vidare. Kanske vidare cirklar?
Nu är jag delägare i en Ryds 465. Det är ett stort ansvar att äga en båt och mina erfarenheter är blandade, men idag är jag glad och full av förväntan.
Affären gjordes (som av en tillällighet) upp på Katedervägen och nu ser vi fram emot en sommar av fiskelycka. Vi åtar oss enklare frakten mellan Vitemölle och Kivik.
Ett annat storstilat projekt är att renovera växthuset som har tagit en del stryk under höstens stormar. Efter en dag av fysiskt arbete vet min kropp vad den behöver.
Gatuköket i Vitaby serverar generösa portioner. Efter maten finns bara ett läge – soffläge.
Ibland vet jag inte vad jag menar. Då skriver jag för att få syn på mina tankat. Artikeln i PM om män i förskolan är en inbjudan till samtal. Anne-Marie är en fantastisk samtalspartner och jag hoppa att många vill hänga på hennes idé om en bloggstafett. Skynda dit!
Nu gäller det att se någorlunda kompetent ut. Jag tänker nicka bekymrat om motorn startar. I bästa fall kan min granne förhandla fram ett bra pris på en Ryds 465 med Evinrude 5 hk. Jag är inte så duktig på affärer.
Jag är fortfarande väldigt nöjd med artikeln i Pedagogiska magasinet. Dessutom innehåller tidningen ett välskrivet porträtt av Helena von Schantz som skriver en av Sveriges vassaste skolbloggar.
Helena berättar om reporterns och fotografens arbete vid intervjun och funderar över yrkeststolthetens betydelse.
Just yrkesstolthet var något jag hade orsak att fundera en hel del över i samband med intervjun. Först kom fotografen. Kvällen innan ringde han för en halvtimmes diskussion om vad jag skulle ha på mig och hur vi skulle lägga upp det hela. Sedan åt vi lunch så att han skulle få en känsla för vem jag var. Därpå följde två och en halv timme av poserande till detaljerade kommandon. Titta dit, lägg armen där, flytta huvudet två centimeter åt vänster. Allt detta för en bild i Pedagogiskt Magasin. Journalisten var lika mån om detaljerna. Ordentligt påläst, vassa frågor och förbluffande uppmärksamhet, sinne för betydelsefulla detaljer och även hon tog tid på sig.
Jag känner igen yrkesmannens besatthet vid detaljer. Tyvärr lider jag av den motsatta sjukdomen – en grundläggande brist på tålamod.