As one of my favorite authors, Clay Shirky, has observed, “The change we are in the middle of isn’t minor and it isn’t optional.” But, as Mr. Shirky also notes, the contours of that change are not “set in stone.” None of us can be sure exactly what schools or classrooms will become, although as educators it is imperative we all add our voices to the discussion.
Ibland blir jag lite otålig. Det handlar om att se olikheter.
I en annan tråd har Morrica och jag diskuterat villkoren för att sprida information. På många plan är vi helt överens.
I dagens Sydsvenska går Nina Björk till attack mot konsumtionssamhällets nya tempel i Malmö.
Texten finns gratis på nätet. Det är ett rimligt antagande att den finansierats med annonspengar från just Emporia.
I flera år nu har jag försökt att upprätthålla den feministiskt korrekta idéen om att män i förskolan inte spelar roll, att det i den jämställda förskolan inte ska spela någon roll vilka genitalier man är född med. Men det håller inte. I takt med männens uttåg ur förskolan så blir verksamheten allt mer feminiserad, som om det inte vore illa nog innan. Det betyder att traditionella kvinnliga stillasittande sysslor är normen, medan det tradtionellt manliga är avvikande. Därför är det bara jag och en femtonårig PRAO som på hela året klättrar i träd med barnen och därför finns det ingen riktig fotboll på hela stället. Därför är verksamheten stilla inomhusverksamhet, trots att alla insatta vet att spring i benen inte är en avvikelse som behöver rättas till, utan något som kan vara ett viktigt pedagogiskt redskap.
Jag är numera en mycket försiktig person som undviker alla påståenden som skulle kunna uppfattas som nedsättande av kvinnliga kollegor – eller fördomsfulla av de män som arbetar inom förskolan för att omdefiniera maskuliniteten.
Länk till Anders blogg
Jag ser Aktuellts välgjorda reportage om rekrytering av män till förskolan och är lite bekymrad över att de använder ordet kvotering för att förklara de norska framgångarna.
Jag menar att vi bör vara lite noggranna när det gäller viktiga begrepp i känsliga frågor. Det finns ingen kvot och inga tilläggspoäng i Norge. Det finns belöningssystem för de förskolor som lyckas rekrytera och behålla män – detta är kopplat till ett uppdrag som modellskolor och handledarskap. Den viktigaste åtgärden är att chefen kan välja att prioritera mångfald framför formella meriter. Tanken är att den som är ansvarig för verksamheten måste kunna avgöra vad barnen behöver och föräldrarna efterfrågar.
När jag började arbeta var antalet tjänsteår centralt i den svenska modellen. De här befodringsgångarna var hårt centraliserade och kunde överklagas rättsligt. Idag väger arbetsgivaren erfarenhet, formella meriter med sådant som arbetslagskemi och intuitiva bedömningar av personligheten. Det händer nog att vaga föreställningar om mångfald (kön, ålder, etnicitet o.s.v.) smyger sig in också.
Min poäng är alltså att vi redan har smygkvotering i Sverige och ingen som helst anledning att förfasa oss över de norska försöken att skapa könsbalans på ett centralt område.
Jag kanske talar i egen sak – 1976 fick jag 0,2 tilläggspoäng och kunde börja på förskollärarutbildningen trots ett mycket ostrategiskt naturvetenskapligt gymnasieval. Idag är inte möjligheten att styra intagningen önskvärd eller lagligt möjlig. Svårigheterna ligger inte på den nivån. Därför borde vi diskutera Norge utifrån andra aspekter.
I kväll inleder Aktuellt en serie reportage om förskolan. Det kan hända att jag dyker upp i något hörn av rutan.
Klickbar bild!
I 21-sändningen ser jag fram emot att höra Christian Eidevald diskutera den svenska situationen. Nu med länk till långa Aktuellt!
Frustrerade rektorer bildar en påtryckningsgrupp efter att ha träffats på Twitter:
Several clear themes emerged about how an alternative policy might be shaped if Labour was “brave enough” to set out something profoundly different “rather than hang on the coat-tails of the Tories”, said John Tomsett, a prolific blogger and head of Huntington school in York.
Det tycker jag är synd.
…därmed undgår jag frestarens garn?
Jag förundrar mig över att WordPress skryter över att de lyckats rätta till alla fel. Men det är också något vackert över processen. Nu börjar appen fungera ganska bra.
Tysta tankar 