Är verkligen alla rädda för oss?

Jens Liljestrand skriver bra i Sydsvenskan om den obehagliga förändringen som inträffar i SD-filmen när de tre männen ikläder sig rollen som ansvarsfulla medborgare:

Ändå skulle jag så innerligt vilja tro att Expressens avslöjande får fler av oss – ja, oss – att reflektera över frågor om identitet, makt och privilegier. En bra början vore att konstatera att det som sägs på filmen är sant: Alla är rädda för oss.

Jag förstår poängen men önskar att han valt en mindre retorisk form. Vem är “alla”? Vem är “oss”?

I mötet med myndighet finns alltid en dimension av maktspel. Den förälder som känner till skollagen kan skrämma skiten ur ett lärarlag och jag misstänker att en välutbildad jurist är mån om att bevaka sina rättigheter i mötet med socialtjänst och sjukvård. De här kompetenserna är en del av våra identiteter och jag menar att det självklart finns en koppling mellan makt och kunskap. Konstigt vore det annars.

Förhållandet mellan kön, etnicitet, ålder berusningsgrad och status är inte riktigt så enkelt som Liljestrand antyder. Kollektiv skuld riskerar att bli pliktskyldig botgöring.

20121118-174745.jpg

Lögner, matematik och estetik

Jag förbereder en föreläsning om matematik och estetik. Min tes är att vi drivs av längtan efter sanning – men har svårt att stå ut med konsekvenserrna. Om vi ska begränsa samtalen till det vi verkligen vet finns det en risk att tystnaden breder ut sig.

Den här artikeln presenterar några nyanseringar som jag tror kan bli användbara. Min vinkel är mer kunskapsteoretisk än moralisk. Det finns utsagor med bristande sanningshalt som inte med nödvädighet är lögner. Kanske kan vi närma oss de här frågorna med hjälp av infographics?

“Someone who knows too much finds it hard not to lie.”
Ludwig Wittgenstein

20121118-095909.jpg

Naturmorgon funkar bäst i direktsändning

Jag är vanemänniska och brukar vakna till Naturmorgon på lördagar. Ofta trollbinds jag av nerven i programmet och njuter av viskande reportrar som försöker beskriva små underverk. Det är magiskt och sövande samtidigt.

Denna helgen är vi kvar i stan och har andra vanor. Jag lyssnar på podversionen under eftermiddagen och känner mig lurad. Inte ens reportaget om råttor i Gävles kloaker lyfter. Radio är bäst i direktsändning.

20121117-205253.jpg

Det gotländska kåseriet om granen var jag inte beredd på.

Teacher Tom om riskbedömning

Länk

Den här bloggen har jag missat. Nu bläddrar jag och hittar massor av inspiration.

20121117-080450.jpg

When I first saw this, I had to fight the instinct to put a stop to it. In a flash, I’d done my adult risk assessment:

Plastic trucks not designed to be sat upon, especially by these large 5-year-old bodies
Concrete slope
Short runway with a raised planting bed made of wood at the bottom
Even if these competent kids could manage it, their success might lure less competent friends to try it
Tender flesh and precious heads

Om våld, hjältar och bilar.

I Islington har politikerna skrivit barns rätt att träna sin riskbedömningsförmågal.

Children in Islington will have more opportunities to run, jump, swing and climb in unique play spaces that challenge them, thanks to a new commitment from Islington Council.

Islington is the first local authority in England to adopt a policy that will ensure that children experience and learn about risk through play, while also being protected from unacceptable harm.

The move by Islington Council follows calls from national play organisations, the Government and the Health and Safety Executive for children to not be ‘wrapped in cotton wool’.

Mina nya medievanor

Tidigare kastade jag mig över morgontidningarna. Nu kollar jag först på Twitter om kvällstidningen Expressen publicerat någon ny film med SD-politiker.

Jepp – jag undrar vad som händer i morgon.