har arbetat mig igenom kambrium och Ordivicium. Just nu passerar jag Karbon och närmar mig Perm…
Tomheten efter Breaking Bad botas bäst med mer teve.
Sydsvenskan har röstat fram en lista på de 101 bästa svenska deckarna.
1. Kerstin Ekman: Händelser vid vatten, 80
2. Maj Sjöwall & Per Wahlöö: Den skrattande polisen, 53
3. Maj Sjöwall & Per Wahlöö: Roseanna, 52
4. Maj Sjöwall & Per Wahlöö: Den vedervärdige mannen från Säffle, 36
5. H-K Rönblom: Höstvind och djupa vatten, 27
6. Stieg Larsson: Män som hatar kvinnor, 22
7. Leif GW Persson: Den döende detektiven, 21
8. Anders Roslund & Börge Hellström: Tre sekunder, 20
9. Henning Mankell: Mördare utan ansikte, 19
10. Leif GW Persson: Grisfesten, 18
11. Maj Sjöwall & Per Wahlöö: Det slutna rummet, 13
12. Maj Sjöwall & Per Wahlöö: Mannen på balkongen, 12 (5,5,1,1)
Jag kan inte låta bli att förundras över att Sjöwall & Wahlöös böcker dominerar listan. Av en tillfällighet tittar jag på ett boksamtal från bokmässan där Maj Sjöwall får frågan vad det egentligen är för ett brott som den gemensamma undertiteln “roman om ett brott” syftar på.
“Det är socialdemokratins svek mot arbetarklassen”.
Aha – kanske skulle de här deckarna egentligen nominerats i en annan kategori? Bästa politiska roman? Lever verkligen böckerna på sina litterära kvaliteter?
Jag är för breddad rekrytering. Alltid.
Länk.
Av nybörjarna på läkarprogrammen har 70 procent högutbildade föräldrar läsåret 2011/12. Motsvarande siffror för dem som läser till arkitekt och psykolog är drygt 60 procent. På förskollärareutbildningen är andelen 17 procent och för dem som läser till grundlärare 24 procent, vilket båda är under motsvarande andel i befolkningen. 25 procent (i åldrarna 19-34 år) har högutbildade föräldrar.
Jag läser en lång och snårig text av Per Wickenberg om män och våld.
I alla våldshändelser vi dagligen får reda på via olika media dominerar – utan någon som helst tvekan – mannen/männen: James Holmes vid Batmanfilmen i Denver, Colorado; drogkarteller i krig i Mexico; talibaner i Afghanistan; Khadaffi i Libyen; Nordkorea; Syriens president Bashar el-Assad och hans krig mot sitt folk med tiotusentals döda; 16 våldtäkter på en vecka sommaren 2012 i Göteborg och 1091 våldtäkter i landet i juni och juli i år, enligt Brå. Vapenindustrin går med enorma vinster. Vad är det för män som går omkring i världen, är den fråga som många ställer. Nelson Mandela och Mahatma Gandhi är de strålande undantagen.
Jag menar att det finns betydligt fler undantag än Gandhi och Mandela. Om vi verkligen vill förstå vilka villkor som gäller idag kan vi inte utgå från de här mediebilderna. Professorn i rättssociologi pendlar mellan allmän moralism, vaga rop om handling, krav på problematisering, slängig statistik och teorier om könsmaktsordning.
Helheten blir en ganska fånig demonisering av män som mynnar ut i en önskan om forskningsmedel till den egna verksamheten.
Jag hoppas att PM Nilsson hittar mer kreativa utgångspunkter för sin utredning om mäns situation.
Ibland frågar folk varför jag skriver så mycket. Mitt enkla svar är att det sparar tid. Om jag börjar fundera och problemtisera är risken stor att jag fastnar i något komplicerat resonemang där allt kan ses ur olika perspektiv. När jag skrivit ner en tanke är den ute ur mitt system och jag kan gå vidare.
Baksidan av den här snabbheten är att jag ibland ändrar mig. Inom akademi och politik är det ofta en fördel med tydliga positioner och jag inser att rörligheten skapar oro. Går det att lita på mig?
Jag läser Merete Mazarellas text i Svd under strecket och lovar att sänka tempot en aning.
Genusfrågan lär inte bli mindre spännande 2013. Nyamko Sabuni kommer att ta ställning till Skolverkets förslag om åtgärder för att rekrytera fler män till förskolan. Frågan är varför?