Att det är vanligt med könstereotypa förväntningar på flickor respektive pojkar i förskolan är väl känt. I framgångslandet Norge har männens inträde till viss del bidragit till att förstärka könsskillnaderna. Det beror på att de anställda männen och kvinnorna utför delvis olika arbetsuppgifter.
Jag är inte säker på om mäns inträde på förskolan verkligen kan bidra till att “förstärka könsskillnaderna”? Om männen inte är där så tänker jag att dessa skillnader (utifrån barnens perspektiv) är fullständiga – eller obefintliga eftersom det inte går att jämföra något om den ena parten saknas.
Utifrån dessa erfarenheter anser Skolverket att det inte räcker med att männen blir fler. Medvetenheten måste stärkas på förskolorna oavsett könsfördelningen i personalen. Dessutom bör förskollärarutbildningens innehåll granskas ur ett genusperspektiv.
Ständigt dessa halmdockor. Ingen har påstått att “det räcker med att männen blir fler”. Men det är då de intressanta förhandlingarna börjar.
Förskolan behöver flera perspektiv och talet om “medvetenhet” riskerar att bli normativt. Vad är det för sannng som ska avtäckas?
Tysta tankar 