Filmen fick tveksamma recensioner. Jag har svårt att intressera mig för de egocentriska skitstövlarna. Men det är vackra landskap och bra musik.
Filmen fick tveksamma recensioner. Jag har svårt att intressera mig för de egocentriska skitstövlarna. Men det är vackra landskap och bra musik.
Att det är vanligt med könstereotypa förväntningar på flickor respektive pojkar i förskolan är väl känt. I framgångslandet Norge har männens inträde till viss del bidragit till att förstärka könsskillnaderna. Det beror på att de anställda männen och kvinnorna utför delvis olika arbetsuppgifter.
Jag är inte säker på om mäns inträde på förskolan verkligen kan bidra till att “förstärka könsskillnaderna”? Om männen inte är där så tänker jag att dessa skillnader (utifrån barnens perspektiv) är fullständiga – eller obefintliga eftersom det inte går att jämföra något om den ena parten saknas.
Utifrån dessa erfarenheter anser Skolverket att det inte räcker med att männen blir fler. Medvetenheten måste stärkas på förskolorna oavsett könsfördelningen i personalen. Dessutom bör förskollärarutbildningens innehåll granskas ur ett genusperspektiv.
Ständigt dessa halmdockor. Ingen har påstått att “det räcker med att männen blir fler”. Men det är då de intressanta förhandlingarna börjar.
Förskolan behöver flera perspektiv och talet om “medvetenhet” riskerar att bli normativt. Vad är det för sannng som ska avtäckas?
Many schools and work environments are embracing the reality that we live in multidisciplinary global world. The challenges and opportunities that we face in the 21st century require creativity, innovation and a deeper understanding of the complexities of the global economy, politics and culture. The kindergarten classroom fosters an environment where these values can be introduced and then thrive. Let’s make the kindergarten studio the new paradigm for learning environment—a natural extension of our innate human capacity to create and learn by doing.
Jag kommer ihåg när New morning kom. Nu har Pia Sundhage gjort sången odödlig.
Jag talar inte gärna om manliga förbilder och försöker att undvika att romantisera pappornas betydelse. Det går utmärkt att uppfostra barn ensam.
Den här rapporten från Washington Post är ändå alarmerande. Det handlar om ras och klass? Jag famlar efter förklaringar till de här mönstren.
Jag är väldigt hemkär men den här länken väcker min reslust:
Länk till mina tidigare inlägg om Berlin
Bilden är från det helt omistliga Judiska museet.