Allting är fåfänglighet och ett evigt enahanda. Också strävandet efter vishet är ett jagande efter vind.

1. Detta är predikarens ord, Davids sons, konungens i Jerusalem.

2. Fåfängligheters fåfänglighet! säger Predikaren. Fåfängligheters
fåfänglighet! Allt är fåfänglighet!

3. Vad förmån har människan av all möda som hon gör sig under
solen?
4. Släkte går, och släkte kommer, och jorden står evinnerligen
kvar.
5. Och solen går upp, och solen går ned, och har sedan åter brått
att komma till den ort där hon går upp.
6. Vinden far mot söder och vänder sig så mot norr; den vänder sig
och vänder sig, allt under det att den far fram, och så begynner
den åter sitt kretslopp.
7. Alla floder rinna ut i havet, och ändå bliver havet aldrig
fullt; där floderna förut hava runnit, dit rinna de ständigt
åter.
8. Alla arbetar utan rast; ingen kan utsäga det. Ögat mättas icke
av att se, och örat bliver icke fullt av att höra.
9. Vad som har varit är vad som kommer att vara, och vad som har
hänt är vad som kommer att hända; intet nytt sker under solen.
10. Inträffar något varom man ville säga: »Se, detta är nytt», så
har detsamma ändå skett redan förut, i gamla tider, som voro
före oss.
11. Man kommer icke ihåg dem som levde före oss. Och dem som skola
uppstå efter oss skall man icke heller komma ihåg bland dem som
leva ännu senare.

12. Jag, Predikaren, var konung över Israel i Jerusalem.
13. Och jag vände mitt hjärta till att begrunda och utrannsaka genom
vishet allt vad som händer under himmelen; sådant är ett uselt
besvär, som Gud har givit människors barn till att plåga sig
med.
14. När jag nu såg på allt vad som händer under himmelen, se, då var
det allt fåfänglighet och ett jagande efter vind.

15. Det som är krokigt kan icke bliva rakt, och det som ej finnes
kan ej komma med i någon räkning.

16. Jag sade i mitt hjärta: »Se, jag har förvärvat mig stor vishet,
och jag har förökat den, så att den övergår allas som före mig
hava regerat över Jerusalem; ja, vishet och insikt har mitt
hjärta inhämtat i rikt mått.»
17. Men när jag nu vände mitt hjärta till att förstå vishet och till
att förstå oförnuft och dårskap, då insåg jag att också detta
var ett jagande efter vind.