Ibland vill jag inte vara en del av detta – uppdaterad

En 21-årig vikarie har skrivit en kritisk insändare om överpedagogiska förskollärare.

Länk

Jag läser de hätska kommentarerna på Sydsvenskans facebooksida och skäms. Har jag utbildat dessa självbelåtna läroplansryttare? 

Det känns som om vi missat en viktig dimension under utbildningen. 

Ödmjukhet 15hp.
Uppdatering:

Jag brukar vara för yrkesstolthet, men när det gäller värdegrunden är det riskabelt att hävda ett professionellt tolkningsföreträde. Den här rektorn drar långsökta paralleller och höga hästar.

Länk

Rubrikens betydelse

I papperstidningen fick Emma Leijnses artikeln den här rubriken.


På nätet var vinkeln annorlunda:


På NST:s facebookgrupp flödade kommentarerna – många tycktes tro att artiklarna behandlade skuldfrågan och att många skyldiga förövare går fria.

Jag tvivlar på att de som kommenterar har läst texterna. Men på något sätt förstärks bilden av männen som dömda på förhand.

Den tredje artikeln ger nödvändig bakgrund. Kanske borde den publicerats först?

Dejt med Tate


Utsikten från den nya byggnaden är hänförande. Kom tidigt – begränsat antal hissar.

Tornet med radioapparater – wow!

En beklämmande tavla.

Det brukar vara många skolklasser där. Och många likartade poseringar.

På den södra stranden pågår en utställning. Kuben i Themsen består av berättelser från barn som flytt. Se pojken – på natten lyser han med ficklampa genom mörkret.

Jag förstår inte Skolinspektionen

Deras tolkning av undervisningsbegreppet är ganska smal. Vilket framgår av chatten.
Fungerar inte på ipad/iphone. Kanske dags för youtubekanal?

Per-Axel Janzon och UR

Den där känslan av att det finns dolda normer på en arbetsplats. Vilka kritiska diskussioner är möjliga – den förbjudna frågan.