Den evolutionära logiken

Jag läser en intressant text om otrogna honor och hanar som tar hand om andras avkommor.

Länk

Ur ett evolutionärt perspektiv är otrohet lätt att förstå. Hannen optimerar spridningen av sina gener, honan ökar chansen att bli befruktad. Enda kruxet är att honan ofta behöver en hanne vid sin sida för att föda upp avkomman, vilket resulterat i olika strategier.

– Otrohet är extremt vanligt i naturen, men hur honorna visar den skiljer sig åt. Schimpanser, till exempel, bryr sig inte. Allt är bara en enda stor orgie, medan andra arter är mer hemlighetsfulla. Exempelvis finns det en fågel i Australien, vitbukad blåsmyg, där honan på morgonen, innan hannen ens vaknat, flyger till en annan del av skogen där hon parar sig med en annan hanne och sedan flyger tillbaka till partnern, säger Charlie Cornwallis, evolutionsbiolog vid Lunds universitet.

Oavsett strategi så hamnar hannarna i en knepig sits. Ska de stanna och ”ta på sig faderskapet” eller ska de överge familjen och börja om på ny kula?

Klädernas betydelse

Jag diskuterar ytans förhållande till innehållet med studenterna och de är mycket övertygade om att en lärares trovärdighet handlar om klädsel och utseende. Många kollegor tänker på samma sätt och jag vet att en del inte kan tänka sig att föreläsa utan sin power dress och klackaskor. Några använder kavaj för att markera avstånd vid handledning:
– Det gör liksom situationen tydligare och auktoritetesförhållandet klarare.

Jag vill inte vara en del av det här och vill gärna testa några gränser. En student påpekar bestämt att det går en skarp gräns för var man kan bära Onepiecedräkter – hemma!

Det låter lite nervöst. Den här modellen var snygg. Det är jag och Sara Lund från Brottet som kan bära upp det mönstret.

xxl_original_TheOne_38

Musiken är också bra:

Männen i Molanders

Jag har missat några avsnitt och det finns en risk att jag felbedömer karaktärena i den svenska teveserien Molanders.

Först har vi den karikerade kapitalisten Mats – en obildad mobbare som tar alla chanser att genom sina pengar förtrycka omgivningen. Tror att Pour Adeline är klassisk musik och vet inte vad en konsertmästare gör. Ren ondska i en form vi sällan ser nu för tiden.

Den halvkriminelle och inkompetente L-G Wärn är styrelseordförande i konserthusföreningen. En mardröm för sin omgivning på alla sätt. Lismande och skrupelfri. Ynklig och lömsk.

Den kvinnlige prästens man kantorn är ytterligare ett exempel på män som har gått vilse, Han är manipulativ och oattraktiv på ett sätt som närmast tvingar prästen till otrohet – av ren tristess.

Olofs pappa tycks leva i skuggan av sin dominanta och okänsliga fru. På något sätt har de fått sin relation att fungera genom att han underordnar sig sin odrägliga och okänsliga fru.

Sonen är seriens känslomässiga centrum. Han vill egentligen uppnå den patriarkala maktdrömmen (att bli dirigent) men misslyckas i olika musikaliska sammanhang. Hans prestationsinriktade mamma försöker tvinga honom till fysiska aktiviteter och försöker styra bort intresset från självdestruktiv och inåtvänd pianomusik. Sonen förundras över att flickan han är kär i dras till vanliga töntiga killar.

Till sist har vi Olof som är den egentlige huvudpersonen. Ensam och instängd i sig själv försöker han rekonstruera sitt självförtroende efter en misslyckad karriär i storstaden som konsertpianist. Han dirigerar amatörorkestern men dras in i intriger och har inte förmågan att såga nej. Olof är en snäll men svag person som ständigt kompromissar med sitt samvete. Han drömmer om att vara otrogen med prästen men vågar inte riktigt ta steget.

Olofs fru föraktar honom (eftersom han inte kan säga nej till sin mor) och är otrogen med en ung arbetskamrat av utländsk härkomst som antagligen representerar en mer äventyrlig form av maskulinitet.

Är detta seriens budskap till den svenska mannen?