Om kollegialitet och utvärdering av lärare

Jag menar att det är intressant att jämföra läraryrket med andra professioner. Hur påverkas vi av prestationskrav och utvärderingar? När stöder organisationen verksamheten?

Now look at a professional organization. Unlike the school, there is typically a career structure. In a law firm, for example, associates have the opportunity to work up to partner and then maybe to managing partner. You work like a dog as an associate, hoping to eventually make partner. While the associates are typically paid pretty much the same thing, what you get paid as you move up the ladder is a function of your ability to bring in clients, or your ability to win cases, if you are a trial attorney, or to provide the kind of advice that clients value highly. Those judgments are mainly made by your professional colleagues. When you slack off, you are not just letting the boss down; you are letting your professional colleagues down. Do enough of that and you will get fired. Do a super job, day in and day out, and your colleagues will be happy to see that you are paid more, because they see the results of your work in their paychecks and in the reputation of the firm and its ability to attract high roller clients. You see very few schools like that. The way schools are organized, there are few if any opportunities for teachers to remain in teaching and move up any sort of career ladder. Their professional colleagues don’t depend on them to do their jobs at a high level of competence. Nor do their professional colleagues formally judge their performance. There is almost nothing in the typical school organization that reminds this observer of a true professional work environment.

Författaren betonar stöd och tillit som avgörande framgångsfaktorer. Det är inte svårt att hålla ned.

20130722-205656.jpg

Lämna inget barn bakom?

Passed in 2001, the No Child Left Behind Act used the leverage of federal education funding to push states into doing more for their disadvantaged, black and Latino students, whose academic achievement was appallingly low. Although public schools fall under state rather than federal purview, the rationale behind the interference was that because Congress provided some funding, it had an interest in making sure that the money was achieving its aims. That’s fair enough.

Unfortunately, the punitive law ushered in a regimen of intensive testing and harsh sanctions against schools that failed to meet improvement markers that were extremely difficult to achieve, sometimes meaningless and often counterproductive. Later, the Obama administration added more layers of interference by pushing its own favored reforms — such as a common curriculum for all states and the inclusion of test scores as a substantial factor in teacher evaluations — in some cases in return for waivers on the No Child Left Behind requirements.

Det är varmt idag. Jag tror de flesta läsare kan se paralleller till svenska förhållanden.

En bra historia

Vi lever i berättelsernas tidevarv. Men vad händer när det visar sig att en del historier är rena påhittelser och lögner?

Jag lyssnar på Oförnuft och känsla med en lätt svindel.

Regissören Tomas Vinterberg hörde en gång på ett program där en person berättade om att han hållit ett tal till sin morbror på ett 60-årskalas och att han avslöjade festföremålets övergrepp mot honom och tvillingsystern. Händelsen inspirerade Vinterberg att spela in filmen Festen som blev en världssucce. Dogmatekniken gav en stark känsla av närvaro och äkthet. Det var svårt att värja sig från allvaret i budskapet – alla familjer har sina hemligheter.

Frågan är om det spelar någon roll för mig om det finns en verklig händelse i bakgrunden? Den journalistiska bragden att avslöja lögnen bakom berättelsen känns lite ynklig. På något sätt vill jag gärna tro – det kunde ju ha hänt.

Twitter är svårt att beskriva

Twitter är komplicerat. Du bestämmer själv över ditt flöde. Jag gillar de här goda råden.

Och fler råd:

Antagning förskollärarutbildning Malmö 2013

94 män står som reserver. Det tycks inte finnas något i den traditionella maskuliniteten som hindrar dem att söka.

Länk till tidigare inlägg.

Skulle maskuliniteten i sig vara ett hinder?

Samtalen på Twitter är ofta fragmentariska och förvirrade – samtidigt händer det att viktiga frågor ställs och förklaringsmodeller luftas. Tomas Wetterberg är en av de ledande personerna inom den maskulinitetskritiska delarna av mansrörelsen i Sverige.

20130719-094310.jpg

Frågan är väl om det är möjligt att få bort maskulinitetsbegreppet helt? Jag delar inte den visionen.

https://twitter.com/tomaswe/status/358125358488371200

Min tes är att en del av de män som söker sig till yrket bär med sig andra erfarenheter än den stora gruppen. Som utbildare försöker jag uppmuntra dem (och alla andra) att ta vara på sitt engagemang för allt som kan tillföra verksamheten nya perspektiv. Risken är att männen exotiseras som avvikande – den andra faran är att de faller för lockelsen att anpassa sig till den rådande kulturen.

De navigerar i trånga sund mellan dåligt markerade grund.

Men oftast försöker jag artigt undvika diskussionen om vad män egentligen tillför – det riskerar att bli fördomsfullt och känslomässigt. Jag är för gammal för att orka engagera mig i det där med arv och miljö.

20130719-095010.jpg

Språkets makt

Jag har kollegor som talar om att “skriva in sig i ett fält”. Andra menar att det är möjligt att “skriva fram sig” som något. Ofta handlar det om att inta en position.

Jag testar att skriva fram mig som motionssimmare.

20130719-010808.jpg

Efteråt skriver jag in mig i fältet “bastu” och beträder den arenan med njutning.

20130719-010947.jpg

Hemma igen är det mesta sig likt. Lammen går inte på mina enkla knep.

20130719-011144.jpg

Kawa Zolfagary?

Den här killen har hyllats i media för sin kampanj mot Vita kränkta män. Under dagen har han bett om ursäkt för sina elakheter mot Ivar Arpi på Twitter.

Med sådana vänner behöver feminismen inga fiender. Som man är jag inte kränkt – bara lite bedrövad.