Varför är det smärtan och besvikelsen vi minns?

Jag ser den hyllade filmen Återträffen och försjunker i minnen från grundskolan. Vem var jag i det där hierarkiska spelet? Vilket ansvar bär vi idag för de handlingar vi begick då?

Anna Odell har gjort en plågsam film som ställer viktiga frågor. Samtidigt finns det något självrättfärdigt över upplägget som berör mig illa. Hämnd är inte vackert – inte ens på bio.

Svd

Dagen ord “granskningsträngsel”

Länk

Matz Nilsson från Skolledarförbundet är klok. Jag citerar hela

pressmeddelandet:

– Riksrevisionens iakttagelser förstärker min uppfattning om att det inte är möjligt att inspektera fram en bra skola. Laglighetsgranskningen behövs, men i övrigt vore det bättre om resurserna satsades på att förbättra verksamheten.

Så kommenterar Matz Nilsson, ordförande i Sveriges Skolledarförbund, Riksrevisionens granskning av Skolinspektionens tillsyn.

– Jag delar inte Riksrevisionens uppfattning att Skolinspektionen i ökad utsträckning ska granska de enskilda lärarnas undervisning. Staten har ett legitimt behov av att följa upp resultaten i svensk skola på nationell nivå. Men den massiva satsningen på inspektion skapar ett vi-och-dom-tänkande som inte leder framåt. Skolan är hela samhällets ansvar.

Sveriges Skolledarförbund vill avgränsa Skolinspektionens uppdrag till att granska beslut som har stor betydelse för enskilda elevers rättsäkerhet. Statens engagemang i kvalitetsfrågorna bör istället riktas mot att skapa ett hållbart nationellt uppföljningssystem som ger stöd för förbättringsarbetet i skolor och klassrum. Och att erbjuda utvecklingsstöd på de ur likvärdighetsperspektiv allra viktigaste områdena.

Att satsa ännu större resurser på extern granskning av skolan är resursslöseri. Det är skolornas eget kvalitetsarbete som måste förstärkas. Skolledarna måste få ägna större delen av sin kraft åt, och få resurser till, att förändra ineffektiva strukturer. Skolledare och lärare måste ha förtroende att själva leda utvecklingen av sin egen yrkespraktik. Det är där den verkliga kraften och potentialen ligger.

– Det är bättre att ta gemensamt ansvar för att försöka göra rätt från början, avslutar Matz Nilsson.

Konstkritik – the swedish way

20131126-071550.jpg

Sydsvenskan recenserar en konstutställning i Paris om “Mannen”.

“….I sista rummet, i grevens tid, kommer samtiden in på bred front. Paul Cadmus, David Hockney och flera andra vecklar ut det homosexuella perspektivet. Förvisso har detta kommit på tal redan tidigare i utställningen, men utan problematisering. Helt frånvarande är teoribildningen om queerfältet och den metrosexuelle mannen, en heterosexuell storstadsman som blandar genuskodade attribut och tilltalar kvinnor såväl som män, oavsett läggning. Vidare är det chockerande att inte den kvinnliga blicken på mannen uppmärksammats mer än med enskilda bilder av Nan Goldin och Orlan.
Två tankar dröjer sig kvar. Det har varit en och samma kropp utställningen igenom. En biffig och lagom man. Den kvinnliga nakenheten är mer varierad – lång, kort, tjock, smal, tränad eller vek. Mannens kroppsideal är däremot sammanlänkat med handling, och det leder till nästa punkt. När mannen inte är aktiv, våldsam, segrande eller besegrad, slutar han att vara man i klassiskt hänseende. Istället blir han det mångbottnade djuret människa. Det återstår för Musée d’Orsay, eller en annan institution, att göra en sådan utställning.”

Det är något både uppfriskande och pretentiöst i den här formen av konstkritik.

Känslan av att inte bry sig om PISA

Lyssnar på P1 och inser att det snart är dags igen. Politiker kommer att använda resultatet från PISA-undersökningen till att lufta käpphästarna ett varv till.

Länk

Jag vill verkligen inte vara en del av detta.

20131124-134718.jpg

I min värld är mat och musik viktigare. Helst tillsammans. Jag njuter av Lennart Hellsings underbara text.

Hertigen av Pisa
vill jag prisa
där han satt och spisa
på sitt slott.

Tuppar och kalkoner
champinjoner
ostron och citroner
det var gott.

Hummermedaljonger
sju kartonger
ost och hönsbuljonger
i karott.

Skeden tog ett skutt i
tutti frutti
rätterna var sjutti
plus kompott.

Han blev utav grädden
längst på bredden
tornet kom på snedden
för hans skull.

Är det sant att förskolor anställer artillerister?

Sowjetische Artillerie vor Berlin

Länk

Jag kan ha hört fel.

Länk

I min värld vore det fantastiskt om varje förskola hade någon person som aktivt ansvarade för att experimentverkstaden/snickarrummet/konstruktionsmaterialet var rikt och inbjudande. Men det menar jag borde höra till grundutbildningen.