En stark text – det kunde varit här.
Om rätten att misslyckas
Reply
Vårt behov av rädsla
Till den här listan lägger jag gärna en favorit:
Jag har ältat den här filmen
https://twitter.com/acwiberg/status/419491852421586945
Kamrater hyllar Återträffen och jag har svårt att motivera mitt smygande obehag inför filmen. Anders Johansson sätter ord på några av mina invändningar.
Jag kurar framför brasan. Ett skådespel utan revanschism och individualism.
Utomhusgymmet
Minnesanteckning till mig själv: Boklöv blir inte lättare att räfsa upp när de är blöta.
Fiskarhustruns sång
Jag kör bil och ramlar in i okänd musik. Samtidigt är en sångtradition med djupa rötter – att sjunga om sin saknad och längtan. Nu som isländsk smygjazz.
Jag överskattar min retoriska förmåga
Känner ni igen situationen? Någon säger ungefär “det är väl mest journalister och reklamare som twittrar”. Jag försöker beskriva hur det ser ut med hjälp av Hampus Brynolfs olika grafer. (Se länk ovan)
Men till sist handlar det om något annat. Jacob lyckas nästan fånga magin som gör att jag ibland glömmer morgontidningen för en uppfriskande simtur i twitterfloden.
Metaforer är besvärliga och många missbrukar naturkatastrofer som slagkraftiga bilder. (Jfr “twitterstormar” och “bloggbävningar”). Jag tror inte att att hashtaggen #mörkertal orsakade någon översvämning på Twitter. Möjligtvis höjdes tidvattnet i enstaka personers flöden.
En seriös kartläggning
Jag ska ta itu med den här frågan nästa vecka.
Behöver ni råd om soffköp?
Mamma och jag har full koll på utbudet. I den fina affären talar försäljaren med vördnad om bröderna Anderssons soffor.
Snart är helgerna över – då kommer bloggen antagligen att bli mindre bångstyrig. Ni vet, mer utbildningspolitik och sådana grejer.
Att sammanfatta sin avhandling i en mening
Länk
Jag försöker verkligen ta forskning på allvar – den här sidan hjälper mig utifrån devisen “sådant man inte kan skänta om är inte värt att ta på allvar”.
Tysta tankar 