(Klickbar bild)
Jag irrar genom öde gågator på jakt efter punkteringsreparationsgrejer. Kjell & Co har ingenting i den vägen, Åhléns har förvandlats till ett mondänt modehus och på Stadium får jag det dräpande svaret:
– Vi har nog sådant på storbutiken vid Emporia.
Kollegor går i pension och bokhyllor rensas. Ibland händer det att studenterna får plocka åt sig böcker som kan vara av intresse. Jag hittar den här pärmen övergiven och kan inte undvika att tolka det symboliskt.
När blev det lustfyllda lärandet omodernt?
Jag möter förskollärare som säger sig vara beordrade av huvudman att med olika metoder testa barns förmågor. Ofta sker det med motiveringen att politikerna vill ha koll på barnens utvecklingsnivåer och kunna sätta in tidiga stödåtgärder.
Behöver jag säga att tester inte ligger i linje med uppdraget så som de formuleras i Lpfö98?
Finns det någon som har prövat detta arbetsrättsligt?
Vad händer när en förskollärare säger nej?
Vår granne får något plågat i blicken vid tanken på de kommande nationella proven.
Jag förstår henne. Detta är inte värdigt.
I morgon är en annandag.
Jag har vänner som missbrukar Hemnet. Några av dem är händiga och letar efter lämpliga renoveringsobjekt.
Ibland är det nog bättre att börja om.
Vi beundrar naturens flitiga byggnadsarbetare.
Skogsvägar ger vindskydd. Det är en sådan dag.
Konstrundan triggar mina pretentiösa drag. Jag får lust att döpa mina fotografier.
De här lammen på Rörums backar avtecknar sig gärna mot horisonten.
Bakom träden skymtar Nybo gård. Nu till salu.
Vi vandrar över ängarna och beundrar backsipporna.
Mullvadarna trivs också.
De flesta besökarna missar alekärret bakom huvudet.
Vi går upp på östra huvudet och njuter av utsikten. (Klickbar bild)
Några av oss klättrar ner för den branta havssidan. Jag går försiktigt och svalkar fötterna i Östersjön.
Utbildningspolitik känns mycket avlägset.
Skolvalet är en populär reform som nästan alla politiska partier vill ha kvar. Men politikerna blir också allt tydligare med att påpeka att skolvalet har ett pris. Och nu är det dags att börja betala.
Priset är att de bästa lärarna ska till de svåraste skolorna, liksom mer pengar och de mest erfarna rektorerna. Mer ska omfördelas från de starka eleverna till de svaga.
Detta lovar en del politiker idag. Men frågan är om det verkligen är en vinnarstrategi i det långa loppet. Att ge de mest resurstarka väljarnas barn lägre utbildad personal, mindre erfarna och mindre skickliga lärare och färre pengar på sina skolor – vilken politikerkarriär skulle överleva det?
Att ha resursfördelning utifrån behov i skolan kan därför visa sig bli betydligt svårare att genomföra än att lova.
Jag har inte mycket att tillägga.
>
Tysta tankar 