Den dubbla måttstocken

Skulden och oskulden

Katarina Barrling säger det med styrka och precision.

Jag har vant mig och slutat reagera. Den som försöker försvara män måste ha en kamikazepersonlighet.

Hur hamnade vi här?

Jag bloggar sparsamt, men den här krönikan gör mig verkligen bekymrad. Just nu verkar allt vara möjligt – om det finns en koppling till mäns våld mot kvinnor.

Bästa mannen

Jag tycker Fredrik Önnevall lyckas ganska bra med att beskriva sin brottningsmatch med maskuliniteten.

Länk till SVT

En del reaktioner är plågsamt förutsägbara och min tes om dubbelbestraffning håller ganska bra.

  1. Nu är männen igång och pratar om sig själva igen? varför har de inte bjudit in några kvinnor som kunde berätta för dem vad de gör för fel?
  2. Männen tror att de ska kunna frigöra sig själv men egentligen är de här fina killarna fortfarande representanter för maktstrukturer och tar inte alls hand om sina barn på samma sätt som de egentligen borde ha gjort. Därför är hela manssnacket en bluff. Och privat och ovetenskapligt.

Reaktionerna på Filosofiska rummet följer ungefär samma mönster, Det går liksom inte att göra rätt här.

Länk

Det krävs en liten gnutta svalkande galenskap för att bevara sitt välmående här.

Och förskollärarstudenterna blir äldre!

medianålder förskollärarestudenter

Jag funderar ofta över vad det är för erfarenheter våra nya studenter bär med sig in i utbildningen. Många har vikarierat några år och det finns en viss risk att vi inte möter dem på rätt nivå.

I ett annat forum får jag frågan om ålder och erfarenhet är samma sak?

Det kanske går att leva utan att lära. Jag tvivlar.

Erfarenhet