Jag bloggar sparsamt, men den här krönikan gör mig verkligen bekymrad. Just nu verkar allt vara möjligt – om det finns en koppling till mäns våld mot kvinnor.
En del reaktioner är plågsamt förutsägbara och min tes om dubbelbestraffning håller ganska bra.
Nu är männen igång och pratar om sig själva igen? varför har de inte bjudit in några kvinnor som kunde berätta för dem vad de gör för fel?
Männen tror att de ska kunna frigöra sig själv men egentligen är de här fina killarna fortfarande representanter för maktstrukturer och tar inte alls hand om sina barn på samma sätt som de egentligen borde ha gjort. Därför är hela manssnacket en bluff. Och privat och ovetenskapligt.
Reaktionerna på Filosofiska rummet följer ungefär samma mönster, Det går liksom inte att göra rätt här.
Trea från vänster i över raden. Mamma tror att det är från realskolan. Kanske är han 12 år. De barn som glömt linnet fick göra gymnastik med bar överkropp.
Jag funderar ofta över vad det är för erfarenheter våra nya studenter bär med sig in i utbildningen. Många har vikarierat några år och det finns en viss risk att vi inte möter dem på rätt nivå.
I ett annat forum får jag frågan om ålder och erfarenhet är samma sak?
Det kanske går att leva utan att lära. Jag tvivlar.