Jag kan tröstläsa den här artikeln
Eller hela avhandlingen här.
Grattis Peter!
Det blir säkert en spännande föreställning och jag ser fram emot att få höra detaljerna. Förhoppningsvis kommer vi att få många tillfällen att professionsbegreppet.
Nu väntar vi på filmen:
https://twitter.com/historicalpics/status/470546129432883200
Det kanske är något med kvinnor och makt? Jag blundar och tittar bort.
Boka in den här dagen – sprid inbjudan!
Förskola på vetenskaplig grund
Om lärarkompetens och yngre barns utbildning
Välkommen till hearing onsdagen den 1.10. 2014, kl. 17.00 – 19.00
Plats: Malmö Högskola, Orkanen, Sal: D138
I panelen:
Helena Smitt, kommunikationsansvarig vid Lärande och Samhälle, Malmö högskola, moderator.
2008 startade den första forskarskolan i Sverige med inriktning mot förskola och yngre barn med särskilt fokus på ”Barndom Lärande och Ämnesdidaktik”. Tre forskarskolor med denna inriktning har nu varit igång och femton doktorer och licentiander har examinerats. Syftet med hearingen är att utifrån olika perspektiv diskutera förskola på vetenskaplig grund och forskarskolornas betydelse.
Exempel på frågeställningar som berörs:
Arrangörer:
—Alumni-gruppen, det vill säga alla, som har examinerats inom ramen för forskarskolorna genom Susanne Thulin, fil.dr. och Agneta Jonsson, fil.dr.
—Styrgruppen för forskarskolorna FoBa och FöFoBa genom Ingegerd Tallberg Broman, professor.
Den 2.10. 2014 har den tredje forskarskolan sin resultatinriktade konferens på Malmö högskola –
Jag går vidare. Långt vidare. Det lönar sig inte att älta.
Det är lätt att fastna bland de där staplarna.
Suck.
Konferensen rullar vidare med korta presentationer.
– Kritik av antropocentrism
– Kritik av cartesiansk dualism (tanke/handling)
Forskningen är en del av det som undersöks. Vi blir till i relationer.
Läs mer om kommunlicentiander och forskarskolor.
Jag försöker sammanfatta Eva Gullövs föreläsning:
Den danska vinkeln – vad hände vid andra världskriget? Öppning för mindre auktoritära ideal. Pippi Långstrump och motstånd mot institutioner. Det självständiga barnet blir den nya normen.
Det rosseauska barnet – skapa förutsättningar för naturliga och fria barnet. Det demokratiska och förhandlande barnet – det reformpedsgogiska idealet.
Att vara en del av en gemenskap – och samtidigt bejaka individualitet. Pedagogens uppgift blir att öva barnens kommunikativa förmåga – vi tränar samarbete.
Idag är det mindre fokus på medinflytande. De stora barngrupperna kräver hög grad av anpassning.
Det finns en kritik av reformpedsgogiska ansatser – de gynnar barn som kan koderna och exkluderar andra.
Dilemmat mellan att lära barnen BESTÄMDA TING eller UTVECKLA FÖRUTSÄTTNINGAR.
Har “det sociala” blivit ett konkurrensmedel?
Vad är det som korrigeras? Vilka barn får erkännande?
Barnet som läser av de vuxnas förväntningar innan de är formulerade belönas. Att balansera mellan motstridiga förväntningar – varken för passivt eller aktivt – försiktigt eller vilt – egoistiskt eller självuppoffrande….
Gullöv beskriver motståndsformer. Vilka barn accepterad eller stigmatiseras?
Den pedagogiska paradoxen – att visa vem som inte hör till?
Jag gissar att Gullöv balanserar mellan begreppen socialisering och disciplinering – kanske är civilisering lagom hårt? Men till sist handlar det om makt och dominanta normer.
I mitt flöde finns olika meningar om hur SD ska bemötas.
Tysta tankar 