Den här texten påpekar det uppenbara:
Det som krävs för att uppnå en tydlig social förändring är alltid att tillräckligt många i den dominerande gruppen blir politiskt medvetna och går till handling
Samtidigt har jag svårt att föreställa mig målgruppen för budskapet. Texten läses av redan medvetna män som antagligen väljer att förfasa sig över hur omedvetna de övriga är. Det finns en moraliserande underton som är svår att värja sig mot. Vi är överens om att det är en viktig fråga och alla goda krafter borde samlas. Heder åt dem som vill något. Men hur kommer vi bort från det där proklamatoriska flaggviftandet?
Under tiden väljer en del män att gå utanför de traditionella könsmönstren och utbildar sig till förskollärare. Jag har svårt att tänka mig ett mer aktivt ställningstagande.
Tysta tankar 