…är nog förändringen av Högskolelagen det mest plågsamma:
18 § /Träder i kraft I:2014-07-01/
Betyg ska sättas på en genomgången kurs om inte
högskolan föreskriver något annat. Högskolan får föreskriva
vilket betygssystem som ska användas. För en helt eller
delvis verksamhetsförlagd kurs inom utbildning som leder till
förskollärar-, grundlärar-, ämneslärar- eller
yrkeslärarexamen, ska dock alltid fler än ett betygssteg
användas för ett godkänt resultat. Detta gäller bara om den
verksamhetsförlagda delen av kursen omfattar mer än tre
högskolepoäng.Betyget ska beslutas av en av högskolan särskilt utsedd
lärare (examinator). Förordning (2014:371).
Vi ska alltså sätta graderade betyg på studenternas praktik (VFU) i alla kurser. I alla andra högskoleutbildningar förväntas lärosätena kunna ta ansvar för betygsättning, men just inom lärarutbildningen tycks politikernas självförtroende vara oändligt när det gäller detaljstyrning.
Svårigheterna att formulera betygskriterier på olika nivåer är stora. Risken finns att fokus förskjuts från utveckling till betygsättning.
Jag är extremt motiverad av att kunna sortera bort olämpliga personer från läraryrket. Nu kommer fokus ligga på gränsen mellan G och VG. Risken är stor att vi får en generation ängsliga ledtrådssökande studenter som tror att det finns någon enkel rättvisa i den komplicerade process som vi kan kalla lärarblivande.
Många lärosäten har protesterat mot den här förändringen. Ministern har återigen bevisat sin oförmåga att lyssna på de professionella aktörerna.










