Kommer ni ihåg Snopporna?
Jag undrar hur de tänkte? 60-talets queerteorier manifesterades i det här gränsöverskridande bandnamnet.
Möjligtvis världens bästa novell?
Jag brukar läsa den här texten för studenterna. Tove Janson är fantastisk och utvecklingspsykologi blir inte viktigare än så här.
Nu blir Malmö en tråkigare plats
Färghandeln öppnade första gången 1922, samma år som huset byggdes. På femtiotalet tog Vidar Pålsson över efter sin far Johan Pålsson. Fredagen den första april 1977 jobbade den nervösa sextonåringen Cecilia Björlin sin första dag.
– Det var spännande. Jag fick damma, städa och plocka upp varor, säger hon och pekar på trähyllor fulla med kemikalier och påsar med färgpigment. Det ser likadant ut nu som då.
Det är sant, det vet jag för jag var där. Jag kanske inte har varit den trognaste kunden, men kommer att sakna hennes trevliga sätt och kunniga bemötande.
37 år senare. Hur gick det till?
Ett oklart samband
https://twitter.com/pivic/status/491937457743482880
Jag ser dokumentären och ramlar över den här texten av Sayed Kashua i Expressen.
Snart reser jag härifrån, och nu står jag framför mina bokhyllor med Salinger i handen, samma bok som jag läste när jag var 14. Jag tar inte med mig några böcker, bestämde jag, jag måste koncentrera mig på mitt nya språk, jag vet hur svårt det blir, men jag måste hitta ett annat språk att skriva på, mina barn måste hitta ett annat språk att leva med. “Kom inte in”, skrek min dotter argt när jag knackade på dörren. Jag steg på ändå.
Jag satte mig bredvid henne på sängen och trots att hon vände ryggen till visste jag att hon lyssnade. Lyssna, sa jag, innan jag upprepade samma ord som min far sa till mig när han lämnade mig vid ingången till landets bästa skola för 25 år sedan: “Kom ihåg, att vad du än gör i livet, kommer du för dem alltid att förbli en arab. Förstår du?”
“Jag förstår”, sa min dotter och kramade mig hårt, “Pappa, det har jag vetat länge.”
Salinger är ständigt aktuell. Kanske är det erfarenheterna från andra världskriget som gör honom så fascinerande. Jag behöver ord rör det här.
Män om patriarkatet
Mia Blomgren intervjuar män som har hört av sig efter den förra serien Hatar män kvinnor?.
Jag lyssnar på den pensionerade barnmorskan Anders och den före detta utkastaren Morgan. Ögonblick av klarsyn blandas med cynism och förvirring.
Det kanske är enda sättet att närma sig ett komplext fenomen?
Jag läser och gillar
Det är skönt att inte alltid stå främst. Särskilt när texterna är så här välformulerade!








