Den som läser facebooktråden anar att undergången är nära. Sällan har ett aprilskämt mött ett sådant motstånd.
Jag kollar reaktionerna och inser att tråden inte är helt representativ. Det finns nog hopp. Problemet är att de arga antagligen lyckas skrämma upp tidningsmakarna.
Jag tror jag har en poäng. Den kan vara aningen väl inlindad.
Jag är osäker på om detta är bra för Sverige? Idag har positionerna förflyttas och en del av genuspedagogikens fyrkantighet har slipats av.
Frågan är om det kommer att ske någon officiell omprövning?
Jag lyssnar på det här programmet och inser att jag fortfarande är arg. Tur att Christian formulerar sig så väl:
Jag ska bara komma på ett fint sätt att framföra budskapet utan att göra mig omöjlig som lärarutbildare.
En seriös text om ett allvarligt problem.
I England inspekterar Ofsted lekplatserna utifrån aspekten risktagande. Begreppet resiliens har fått en ny innebörd.
Jag kan inte låta bli att romantisera min barndoms lekplatser.
Idag jobbar dottern på ett barnboksförlag och barnbarnet möter många böcker.
Anne-Marie Körling beskriver värdet av att föräldrar läser tillsammans med sina barn. Det gäller även morföräldrar. Kanske handlar det mer om njutning och samvaro än att överföra information?
Jag är läshungrig.
Tysta tankar 