Jag är osäker på om detta är bra för Sverige? Idag har positionerna förflyttas och en del av genuspedagogikens fyrkantighet har slipats av.
Frågan är om det kommer att ske någon officiell omprövning?
Senaste kommentarer
LARZ GUSTAFSSON om Hötorgskonst och banal na… LARZ GUSTAFSSON om Hötorgskonst och banal na… Mats om Hångelmanifestation – By… Lennart Palm om Hångelmanifestation – By… Mattias Besell om Sanningens minut Otto von Plös om Vad var det som hände? Anonym om Att hämta kraft i det pri… Anders Björklund om ”Skamvrån gjorde oss til… Ola Andersson om ”Banta med Demis Ro… Magnus om Berlin 2019 – 2 Mats om En dag på Caroli city –… Martin om En dag på Caroli city –… Anonym om Jag är väldigt förtjust i… Mats om Jag är väldigt förtjust i… Sirkka Ivakko om Jag är väldigt förtjust i…
De sura och hejdlöst förorättade reaktionerna från somliga (övertygat feministiska) läsare på Sydsvenskans aprilskämt om genuscertifierade och omdöpta lokaltåg säger verkligen en del om samtiden. Och om hur mycket somliga har investerat i genusideologi och språklig kamp.
En del som rutit till på Facebook och Twitter tycks känna att de båda herrarna som skrev texten sparkar på och skojar med våldtagna kvinnor och skändar #metoo. Jisses.
GillaGilla
I papperstidningen fanns en tredje kvinnlig medförfattare, men det blir naturligtvis bättre dramaturgi med okänsliga män som avsändare.
Jag är också lite tagen av all denna ilska. Det verkar vara standard att avfärda sådan man ogillar som ”ofräscht” och ”sunkigt”.
Var det verkligen det mest dräpande de kunde komma på?
GillaGilla