Jag är osäker på om detta är bra för Sverige? Idag har positionerna förflyttas och en del av genuspedagogikens fyrkantighet har slipats av.
Frågan är om det kommer att ske någon officiell omprövning?
Bloggstatistik
- 1 305 091 hits
Senaste kommentarer
LARZ GUSTAFSSON om Hötorgskonst och banal na… LARZ GUSTAFSSON om Hötorgskonst och banal na… Mats om Hångelmanifestation – By… Lennart Palm om Hångelmanifestation – By… Mattias Besell om Sanningens minut Otto von Plös om Vad var det som hände? Anonym om Att hämta kraft i det pri… Anders Björklund om ”Skamvrån gjorde oss til… Ola Andersson om ”Banta med Demis Ro… Magnus om Berlin 2019 – 2 Mats om En dag på Caroli city –… Martin om En dag på Caroli city –… Anonym om Jag är väldigt förtjust i… Mats om Jag är väldigt förtjust i… Sirkka Ivakko om Jag är väldigt förtjust i… -
Senaste inläggen
- Sprickdalen väster om Stenshuvud
- Mitt liv som elkund
- Varför vill jag inte kallas fröken?
- Efter Pedagogiska magasinet
- Det saknas inte goda råd
- Vart tog artiklarna från Lärarförbundets tidningar vägen?
- I förvirringens tid
- Svordomar i förskolan?
- Att hämta kraft i det privata
- Jag är väldigt förtjust i midsommardans
- Kultbandets årliga kultspelning!
- Lite statistik
- Berlin 2019 – 2
- Berlin 2019
- Att tala MED föräldrar – inte OM!
- Ojdå!
- Orkestern som vägrar att dö
- De dolda strukturernas begränsade inflytande
- Jag har nästan gett upp debatten om skolan och genus
- Denna valrörelse…
- Människan och naturen
- En kväll när stearinljuset inte fladdrar
- Loppmarknadssommar
- Fridolin presenterar den nya läroplanen
- Den glömda frågan
- Årets söktal
- Berlin, extra allt
- Kastanienallé by night
- Boros i Berlin
- Vem får skämta om vad?
- Lärarbristen en gång till
- Ett konstigt land
- Kanske borde jag gå vidare nu
- Ibland tycker jag att förskolan slösar med barnens lektid
- Att träna risktagande
- Vi läste mycket för våra barn
- När Twitter är som bäst
- Hurra?
- En farlig känsla
- SKL om lärarbristen
- Barnskötarnas återupprättelse
- Det händer att jag tvivlar på examensarbetets betydelse
- Jag har skådat barnmusikens framtid…
- Vem vill vara mansrättsaktivist?
- Detta Lärarförbund
- Journalister är inte kommunikatörer
- Hjälp till att sprida – skriv under!
- Jag är arg och besviken
- Två artiklar på samma dag!
- Är det så en tågolycka ser ut?
Twitter
- En fulländad krönika. Eller kåseri. sverigesradio.se/artikel/kaseri… 1 day ago
- Gabriella Håkansson tar verkligen tjuvnypsrecensionskonsten till nya höjder. sydsvenskan.se/2021-05-11/tom… #Bannerhed 5 days ago
- RT @kjellhaglund: Alltså, vad i hela helsike är detta? Vilket formidabelt haveri av Expressen. expressen.se/nyheter/unika-… Låt mig förklara var… 1 week ago
- RT @JohannesKlenell: Det absolut tramsigaste jag skrivit i hela mitt liv. vf.se/2021/04/24/kro… 3 weeks ago
- Känner igen och ryser av obehag. Som pensionär känns det idag overkligt att ha varit del av detta spektakel. twitter.com/Anders_hkr/sta… 4 weeks ago
Meta
De sura och hejdlöst förorättade reaktionerna från somliga (övertygat feministiska) läsare på Sydsvenskans aprilskämt om genuscertifierade och omdöpta lokaltåg säger verkligen en del om samtiden. Och om hur mycket somliga har investerat i genusideologi och språklig kamp.
En del som rutit till på Facebook och Twitter tycks känna att de båda herrarna som skrev texten sparkar på och skojar med våldtagna kvinnor och skändar #metoo. Jisses.
GillaGilla
I papperstidningen fanns en tredje kvinnlig medförfattare, men det blir naturligtvis bättre dramaturgi med okänsliga män som avsändare.
Jag är också lite tagen av all denna ilska. Det verkar vara standard att avfärda sådan man ogillar som ”ofräscht” och ”sunkigt”.
Var det verkligen det mest dräpande de kunde komma på?
GillaGilla