På Twitter är polariseringen fullständig. Många är upprörda över polisbrutaliteten och bristen på kommunikation vid lördagens demonstration i Limhamn.

På Flashback är stämningen annorlunda. En hel del anonyma skribenter är glada över att vänsterpacket har fått bank och hyllar polisens insatser.

Några försöker hålla huvudet kallt och avvaktar. Det är en riskabel position.

Några principfrågor – har inte de som arrangerade motdemonstrationen något ansvar för ordningen i tåget? Tjejen som var talesperson i Aktuellt verkade helt främmande för den tanken. Jag minns en tid då det fanns vakter i demonstrationståget och har svårt att tänka mig att gå i demonstrationer utan organisation och ansvarsfördelning. Någon borde förhandla med polisen om hur man undviker våld (och trafikstörningar). Jag vill alltså till varje pris undvika att agera levande sköld åt våldsverkare. Då stannar jag hellre hemma.

Många tycks också hänvisa till grundlagen om yttrandefriheten när det gäller att visa sitt missnöje med SvP. Enligt brottsbalken är det inte en demokratisk rättighet att störa möten:
Citat:

Om någon genom våldshandling eller oljud eller på annat dylikt sätt stör eller söker hindra allmän gudstjänst, annan allmän andaktsövning, vigsel eller begravning eller dylik akt, domstols förhandling eller annan statlig eller kommunal förrättning eller allmän sammankomst för överläggning, undervisning eller åhörande av föredrag, döms för störande av förrättning eller av allmän sammankomst till böter eller fängelse i högst sex månader.