Jag vacklar mellan plikt och lust

För mig är det lyxigt att smita in på disputation och jag har egentligen inte tid. Men Therese verkar ha skrivit en verkligt spännande text i ett angeläget ämne:

Doktorand Therese Larsson försvarar sin vetenskapliga uppsats:
“Bland dokumentationer, reflektioner och teoretiska visioner: Idéer och diskurser om hur barn skapar mening i förskolan”.

Opponenet: Professor Bosse Bergstedt, Lunds universitet

 

Thererse

Nu diskuteras Faircloughs kritiska realism.

IMG_8894.JPG

Posthumanism eller nymaterialism – det blev fort djupt.

Ett litet steg framåt

Idag glädjer jag mig över att förbundet Allt åt alla har lyckats arrangera en fredlig demonstration.

Länk

Samtidigt känns det lite underligt att demonstrera mot ett valresultat? Det är liksom bara att tugga i sig budskapet och försöka förstå det nya läget.

 

Från hemsidan:

Arbetarklassen är heterogen med en gemensam nämnare – att vi saknar makten över vårt arbete, avlönat så väl som oavlönat. Vi ska som organisation delta i de frågor och konflikter som för arbetarklassen samman. Vi är motståndare till alla former av klassamarbete.
Vårt mål är ett samhälle organiserat efter principen: av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.

Vi är en av flera revolutionära organisationer. En mångfald av taktiker, strategier liksom organisationer och nätverk är nödvändiga i kampen för klassamhällets avskaffande. Vi verkar för att skapa rörelse i klassen genom kontinuerligt och öppet arbete, bortom tillfälliga aktionsgrupper och dolda agendor.

 

Hur pratar vi om valet?

Jag är osäker på om våra studenter vill diskutera politik. Vi låtsas som om ingenting hänt.

Jag är osäker på om detta är en valkommentar

https://twitter.com/fascinatingvids/status/511236937823555584

Det kan vara riskabelt att tala om “våra gator”. Vi får nog vänja oss vid tanken på att samsas.

Malmö – delad stad

Jag vaknar till ett valresultat som kräver mer än en eftertanke.

IMG_4825.PNG

IMG_4823.PNG

Idag vet vi att försöken att isolera SD genom att skrika “Inga rasister på våra gator” har misslyckats. Jag misstänker att demoniseringen av flyktingfrågan har fått motsatt effekt. Spelavslöjanden och våldsamma motdemonstrationer har underlättat för SD att frossa i offerrollen. Medierna har överskattat sin opinionsbildande makt.

För några år sedan diskuterades det om sverigedemokrater kunde bli lärare. Idag tror jag inte att det är möjligt att ställa den frågan utan att skapa verkligt dåligt stämning. Vi får börja i den andra ändan – vad är egentligen en “rasist”?

Och varför får de inte använda “våra gator”?