https://twitter.com/fascinatingvids/status/518733120070508544
Jag kan inte få nog av sånt här.
https://twitter.com/fascinatingvids/status/518733120070508544
Jag kan inte få nog av sånt här.
Jag hjälper fortfarande mamma att röja i källaren.
Vi går igenom min fars gamla skrivböcker och jag imponeras av den drivna handstilen. Vägen till perfektion gick genom imitation.
Inom det estetiska området tycks kopiering ha varit den dominerande lärandeteorin.
Mitt moderna och kritiska jag förfasar sig över de här förlegade metoderna. Samtidigt tycks det ha fungerat ganska väl och John Bauers bilder är fortfarande inspirerande.
Min far är född 1925 och jag 1955. I den skola jag gick i fanns tankar om eget skapande och vi fick pröva på nya material.
Alla barn borde få lövsåga i plexiglas.
Som medlem i förlaget Bakhålls kärntrupp får jag ibland paket. Ibland är böckerna ovanligt vackra och lockande.
Från hemsidan:
Bakhåll fick en sträng lista över vilka antipromotionsåtgärder som gäller för Salingers utgivningar. Vi har förbundit oss att inte berätta något om Salingers liv eller hans person. Vi får inte publicera någon bild på honom, varken på bokens omslag eller i vårt presentationsmaterial. Boken får inte ha förord eller efterord eller ens baksidespresentation. Författarnamnet på omslagets framsida måste skrivas med mindre bokstäver än bokens titel. Några bilder får överhuvudtaget inte förekomma, bokens omslag får t ex inte innehålla någon form av illustration eller dekor. Osv, listan med anti-PR-krav är lång.
Svtdebatt tycks ha varit ett svårslaget spektakel. Ingenting rör upp starkare känslor än Pippi Långstrump.
I dagens Sydsvenska sammanfattar Lars Åberg min position.
Torbjörn Nilsson har lärt sig den kulturpolisiära jargongen och skriver på sin kommunala blogg om ”rasifierade gruppers perspektiv” och frågar: ”Känner du igen dig i bibliotekets utbud?”
Är inte igenkännande ofta ett annat uttryck för självcentrering?
I den referensgrupp Nilsson komponerat ingår personer från Interfem Malmö, Afrosvenskars forum för rättvisa och Romskt informations- och kunskapscenter. Varför just de? Vad representerar de individerna utöver sig själva?
Makten de tilldelas blir i alla fall ansenlig när den ska uttolkas av den här sortens tjänstemän, ängsligt sneglande på tidsandan och den för tillfället närmast ståendes känsla av kränkthet.
Det är ängsligheten och självbelåtenhten som skrämmer mest.
Om du inte tycker om en bok – läs den inte.
Länk till annan artikel om nya gallringar.
Talet om unkna budskap är obehagligt hygieniskt.
Telefonen föreslår “bildningarnas land” och plötsligt blir diskussionen om lärande i förskolan obehagligt konkret.
Missa inte Christopher Walkens uppläsning.