Länk till serie – nu hel

Tack för tipset Anders!

Jag läser om Helena Hills avhandling och nickar igenkännande. Så komplicerat var det. Jag vet, för jag var med.

Länk

I Sydsvenskan intervjuar Ulf Törnberg författaren med anledning av internationella mansdagen.

Vad är skillnaden mellan den mansrörelsetid du skrev om i avhandlingen och nu?

Framför allt två saker: i dag är det mycket vanligare att män tar ansvar för barn. Det kämpade de här grupperna för då och kunde förlöjligas för det av andra. Samtidigt har könsrollerna inte försvunnit. Det är i dag fortfarande otroligt viktigt för män att vara män och kvinnor att vara kvinnor. Även om till exempel homosexualitet har blivit mer accepterat är det fortfarande ett otroligt starkt heteronormativt samhälle. Den tid som var då ledde faktiskt till att män blev rädda för att betraktas som feminina.

Hur då?

Ja, det blev bakslaget av mansrörelsen då, en motreaktion med machoinslag där män blev otroligt rädda för att bli “mjukismän”. I USA tog det sig uttryck som att det bildades “fathers rights movement” och liknande rörelser med antifeministiska förtecken. Samtidigt ska man komma ihåg att mansfrigörelsen levde i en liten del av samhället, det var verkligen inte så att sjuttiotalet var en frigörelseperiod för alla. “

Jag kursiverar ordet otroligt som återkommer tre gånger i texten och funderar över vad det betyder i sammanhanget.

Min tes är att männen underskattade de sociala bestraffningar som faktiskt drabbar alla normbrytare. Och överskattade positionens attraktivitet på partnervalsarenan. Många kvinnor tycks ha genomskådat och misstrott den mjuke mannens agenda. Maktens natur är svår att begripa.

Men inte otroligt svår.

Jag undrar om rörligheten har ökat idag? Vilka normbrott är önskvärda? Vilka förhandlingar är möjliga?

Hur ser visionen om mångfald ut egentligen? Under ytan härskar konventionerna.

Ibland är magin fullständig!

https://twitter.com/fascinatingvids/status/534805015949758464