Jag har ägnat en del helgen åt att försöka förstå varför 650 medlemmar i facebookgruppen Förskolan.se gillar den här konstiga texten.



Det finns en obehaglig moraliserande och självbelåten ton som gör mig bekymrad. Hur ser vi egentligen på föräldrar?

Eller är det vår stress och frustration som uttrycks i sådana här texter?

Jag tror alltså inte att skuldbeläggning av föräldrar ökar yrkets status. Vi måste närma oss den här typen av etiska dilemman utifrån andra utgångspunkter. Ett konsekvent barnperspektiv?