Jag skojar. Den är inte utflippad. Någon har vänt på ordningsföljden och rubbat hierarkin. Plötsligt rockar världen.
Bloom och han utflippade taxonomi
2
Mitt förhållande till danska språket är gott
jag närmar mig slutet på säsong två av Rita och tröstar mig med gammal fin schlager.
DANSEVISE
Grethe & Jorgen Ingmann (Denmark) – 1963Et solstrejf i en vandpyt
Et lille kindkys af en vind
Og sivet, der nynner
At livet begynder
Sit spind i dit sindEt sølvfløjt fra en trætop
En svag tagfat-lyd af en kat
En rislen i bækken
En hvislen i hækken
Der si’r, at det ikke mer’ er natDugvåd ligger engen
Jomfru Daggry går til ro
Dagen står Puk-kåd ud af sengen
Og går over solens broOg os to?
Hvad med os to?
Ja, hvad med os to – dig og mig?
Jeg danser og danser og standser –
Og sanser kun dig
Hvorfor løb du dog din vej?Kom igen, kom igen
Kom igen, du, min elskede ven
Kom igen, kom igen
Hvor du ønsker det, danser vi henKom, lad os danse
Alt kan der ske
Kom, lad os danse
Lad os danse, lad os leEt sølvfløjt fra en trætop
En svag tagfat-lyd af en kat
En rislen i bækken
En hvislen i hækken
Der si’r, at det ikke mer’ er natDugvåd ligger engen
Jomfru Daggry går til ro
Dagen står Puk-kåd ud af sengen
Og går over solens broOg os to?
Hvad med os to?
Ja, hvad med os to – dig og mig?
Jeg danser og danser og standser –
Og sanser kun dig
Hvorfor løb du dog din vej?
Kom igen, kom igenElskede ven
Att bejaka nörden
Jag möter studenter som snart ska gå ut på VFU. Vi diskuterar om de har något intresse som de kan utnyttja i mötet med barnen. Min tes är att nördar är intressantare pedagoger – din hobby gör dig intressant.
Mitt favoritnaturfenomen
Mansnormen – borde jag ha en åsikt om den?
Prenatala testosteronnivåer
En av mina hjältar
Någon som känner igen? Ledtråd kommer.
Nyhetsvärdering?
ibland drabbas jag av akuts främlingsskap. Ekot toppar sin tresändning med det här inslaget:
Appen Hjärteröstning har alltså kanske utsatts för en attack. Public service när det är som allra sämst.
Måns i Bollywood?
Det är bra tryck i dansen!
Hmmmmm…
Jag har ägnat en del helgen åt att försöka förstå varför 650 medlemmar i facebookgruppen Förskolan.se gillar den här konstiga texten.
Det finns en obehaglig moraliserande och självbelåten ton som gör mig bekymrad. Hur ser vi egentligen på föräldrar?
Eller är det vår stress och frustration som uttrycks i sådana här texter?
Jag tror alltså inte att skuldbeläggning av föräldrar ökar yrkets status. Vi måste närma oss den här typen av etiska dilemman utifrån andra utgångspunkter. Ett konsekvent barnperspektiv?
Tysta tankar 