Jag är inte bitter…

Jag har arbetat länge för att lyfta pojkars utsatta situation i förskola och skola. I många år var den enda politisk acceptabla förklaringar något som kallades “antipluggkultur” och som man kunde upplysa bort med genuspedagogiska insatser. Om man försökte diskutera innehåll, arbetsformer eller betydelsen av att lärarkåren hade olika erfarenheter och bakgrund riskerade man att avfärdas som antifeminist.

När Fredrik Zimmerman publicerade sin avhandling var jag ganska kritisk. Nu har han svängt 180 grader och jag beundrar hans mod. Länk

Frågan är om han lyckas blåsa liv i frågan politiskt? Jag tror inte att den nya regeringenkommer att prioritera könsbalansen inom lärarkåren.

Är jag en föreningsmänniska?

Jag rymmer från valrörelsen och hittar en skyddad plats på Föreningsdagen på Kvarnvallen i Sankt Olof. Tyvärr är fotbollsmatchen inställd pga Covid och jag irrar mellan stånden.

Hemslöjd är kanske inte riktigt min grej, och jag måste nog fundera över Seniorföreningen (jag är inte riktigt där än). Men Byalaget och Idrottsföreningen betalar jag gärna medlemsavgift till.

Ystad Allehandas reporter frågar om jag är en föreningsmänniska? Stammande försöker jag förklara min beundran för dem som orkar engagera sig i sådant arbete, men inser att jag nog inte är en föreningsmänniska. Jag nöjer mig med halsduken och tänker stolt att jag är i alla fall ingen medgångssupporter. Herrlaget lär åka ur fyran.

När forskarna försöker styra debatten

Ibland blir det riktigt fel. Vi behöver prata om oskicket med kollektiva upprop inom akademin.

Vår debattartikel i SkolaochSamhälle: https://www.skolaochsamhalle.se/tavlan/mats-olsson-och-per-dahlbeck-hederskultur-i-forskolan-en-debatt-om-debatten/