Jag har arbetat länge för att lyfta pojkars utsatta situation i förskola och skola. I många år var den enda politisk acceptabla förklaringar något som kallades ”antipluggkultur” och som man kunde upplysa bort med genuspedagogiska insatser. Om man försökte diskutera innehåll, arbetsformer eller betydelsen av att lärarkåren hade olika erfarenheter och bakgrund riskerade man att avfärdas som antifeminist.

När Fredrik Zimmerman publicerade sin avhandling var jag ganska kritisk. Nu har han svängt 180 grader och jag beundrar hans mod. Länk

Frågan är om han lyckas blåsa liv i frågan politiskt? Jag tror inte att den nya regeringenkommer att prioritera könsbalansen inom lärarkåren.